SD-regeringens budget avslöjar hur lite respekt de har för vanligt folk
I 18 år har det varit en högermajoritet i riksdagen. SD regeringens Tidö gäng har helt tappat markkontakten med vanligt folk. Vad svenska folket vill se är satsningar på välfärden med innehåll om stärkt privatekonomi för alla som inte får ihop det i slutet på månaden. Detta tillsammans med att samhället är starkt mot kriminalitet och gängvåld. Motsatsen är tydlig. Någon satsning för barnfamiljer och förebyggande vård finns inte att se i budgeten. Vad som prioriteras är att bygga ut fångvården med fler fängelser.
Ett tydligt budskap från regering är att straffa i stället för att förebygga. Lika som de gör mot dem som inte har att de inte ska få något heller. Tidögängets budget bränner miljarder på skattesänkningar för de rikaste! Skattesänkningarna till de rika är de mäktigt stolta över. Det är skattesänkningarna till de mest välbärgade som kommer öka tillväxten i landet säger man med stort leende i mungipan. Vad medborgarna med vanliga löner får nöja sig med är skattesänkning motsvarande en biobiljett samtidigt som Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson får flera tusen extra i månaden. Agerandet är ett hån mot vanligt folk. Högern dränerade landets finanser med skattesänkningar på 70-talet. Fortsättningen hände på 90-talet. Nu dräneras landet åter med fascister på kuskbocken där dompterar det moderat skrået hela vägen in i manegen. När högern styr landet får det svenska folket betala priset.
Sverigedemokraterna skrev en insändare i Eskilstuna Kuriren där de som vanligt blåste upp sig själva med att berätta för alla att bara de hade makten i landet skulle de sänka både el och bensinpriser omgående. Här ett svar i Julaftons tid om hur den politiska populismens bägare sköljer över landet…
En av brunhögerns gillare har visat med bravur hur man ikläder sig i den fascistiska folkdräkten. Retoriken i svaret på min insändare andas personangrepp lika som fascister alltid iklär sig i då de hävdar sig själva. De ser ned på dem som har andra värderingar innehållande verklighetens villkor om allas lika värde. Insändarskribenten Clas Person kallar mig för ”någon”. Som person är jag inte mer värd än att jag är endast är ”någon” i hans ögon. Mera rätt kunde han rent ut kalla mig för en skit eller något annat nedvärderande. Åsikten om att jag endast är en någon visar på en människor syn som hävdar den egna betydelsen som är mer värdigt än någon som endast har åsikter med att spy galla över den blå bruna högern. Tydligt är människosynen för denne herr Persson rättesnöret som ska helga medlen i landet tillsammans med fascister som trampar på invandrare och alla de som inte har den blå blicken med brunfärgade ögon i botten.
Svaret på min insändare andas en retorik som alltid visar sig från den blå bruna högern. Ständigt och jämt målar de upp en bild av Sverige som ett misskött land. Retoriken präglas av en fascistisk retorik som skövlade och utrotade människor för inte allt för länge sedan. I fascismens brun blåa ögon var alla parasiter som man sedan tog livet av. De som inte höll med dem var inte värdiga att finnas här i världen. Därmed skulle alla oliktänkande utrotas, vilket även skedde med att miljoner människor avlivades till förnöjelser för det fascistiska tänkandet.
Svaret på min insändare andas likgiltighet mot att ”denne” Lumme som jag kallas för av skribenten där han lägger ut dold fascism i texten. Allt går ut på att förminska mig som individ och människa. Fascister och i synnerhet Sverigedemokraterna har visat sig vara partiet som falskeligen döljer demokratiska värden i sin retorik. Vad som hänt är att även den sk vanlige arbetaren konverterat till fascismen. Förklaringen till att Sverigedemokraterna får sympati idag i den fackliga världen är att den genuine arbetaren erhållit allt serverat av oss äldre som slogs för kollektivavtalen och som ännu idag reglerar arbetsmarknaden. Därmed har fascisterna ännu inte erhållit tillträde till att ensamma få styra över avtal och demokratiska värden.
Demokratin står sig ännu stark. Det är människosynen Clas Persson står för tillsammans med osolidariska arbetare som vill ha än mer än vad de har utan att dela med sig till övriga svaga grupper i samhället som kommer att dränerar samhället om så sker. Solidariteten är utarmad hos individer som nästlar in sig i den demokratiska ordningen som de utnyttjar för att nå egen makt. I förlängningen om de får makt kommer de att förgöra samhällsordningen. Kaos kommer att utvidga samhället. Anarki och fascism kommer att stå i givakt inne i ett samhälle som kommer att falla samman om så händer.
Åter har jag funderat ett varv till om politiken. Ett nytt val ligger för dörren. Frågan för mig är om jag fortsättningsvis ska lägga ned tid och energi på politik. Det finns en hel del frågor jag går och bär på. Har man funnits med vid det politiska bordet under snart trettio år tål det att fundera på om värdet finns kvar till det kollektiva engagemanget.
Värdet att bli en egen agitator samtidigt som jag skriver på en bok om mig själv och hur det kom sig att jag engagerade mig i det offentliga kanske blir en agenda som vid min ålder är lugnare. Om man är sig själv behöver man inte finna sig i att värdera allt på vågen innan man säger vad man tycker och tänker. Det skrivna ordets makt är värdet som ställer tungan på vågen. Det ultimata värdet är att skriva ned mina yttersta tankar och värderingar. Allt finns kvar till eftervärlden som författare då jag själv försvunnit från jorden yta. Större än så kan det inte bli då generationer efter mig kan läsa vad jag skrivit efter att jag vandrade omkring i världen en kort stund för att se mig omkring. Förhoppningsvis finns jordens yta kvar en tid till om den inte brinner upp då människan alltid har benägenheten att utrota sig själv då hon och han inte får som de vill.
När det gäller mitt politikiska värv som socialdemokrat borde vi socialdemokrater ordentligt tänka till inför nästa val om i vilken hage vi ska hamna eller välja att vara i då det då främst gäller den kommunala politiken. Valet är om jag ska finnas med offentligt eller om jag ska bli min egen agitator.
Själv är jag av den bestämda uppfattningen att vi socialdemokrater borde visa oss mer till vänster i stället för att mer och mer köra i den högra filen. Att vi socialdemokrater valde att göra upp med Moderaterna i Strängnäs där jag själv finns som folkvald var att bilda en stabil majoritet för att styra Strängnäs kommun vilket var av nöden tvungen efter valresultatet då Sverigedemokraterna ökade från ett mandat till sju. Hur det blev och vad vi har lyckats med får framtidens utvärdering göra längre fram. Själv kan jag konstatera att vi har lotsat kommunen framåt tillsammans med Moderaterna på ett klokt och förnuftigt sätt. Personkemi har varit modellen för att nå resultat. Att vi socialdemokrater inte fört vår egen politik mer synlig har visat sig är något som måste ses i motljuset av att vi har kompromissat och lyssnat på varandra från både socialdemokratisk och moderat håll. Kommunen Strängnäs har klarat av en tuff tid med pandemi tillsmans med en skör ekonomi. Detta med att allt idag är i balans med facit av att majoriteten med socialdemokrater och moderater därmed har hållit sig samman.
Nu går vi mot ett nytt val. Sverigedemokraterna har under den senaste mandatperioden erhållit alltmer fäste hos väljaren. Detta trots att de inte har någon politik som skulle ge väljaren bättre välfärd till de svaga grupperingarna som väljer att ge dem sin röst. En politisk majoritet av Sverigedemokraterna skulle bära till splittring och elände i fotspåren av den politik de företräder. Antisemiter och främlingsfientlighet är vad som präglar Sverigedemokraterna från hårfästet ända ned till fotsulan. Att väljaren väljer ett parti som i framtiden skulle köra landet till botten begriper de som stöder dem tydligt inte. Ser man till hur den socialdemokratiskt styrda regeringen under Lövdén manövrerat där de flesta förslag om välfärd sågas ned av högern och SD börjar jag undra hur ska allt sluta om högerextremismen får tillträde till regeringsmakten i Sverige efter nästa val både i kommuner och i riksdag.
När det gäller oss Socialdemokrater har vi mycket att tydligt göra. Att vi i kommuner runt om i landet idag sitter och styr tillsammans med högern gör ett synligt avtryck hos väljarsympatisörerna. Valanalysen till nästa val visar på att väljarna inte ger oss det förtroende vi behöver. Säkerligen är orsaken den att vi ute i kommunerna sitter och styr tillsammans med Moderater främst. Ofta och mycket får Moderaterna sympati de behöver medan vi Socialdemokrater tappar väljare därför att vi är osynliga i debatten om verklig välfärd. Väljaren söker sig därmed till Sverigedemokraterna då vi inte visar att vi är ett arbetareparti som står på de svagas sida mera tydligt än vad vi gör idag då vi inte heller når den majoritet vi behöver för att förverkliga vår politik. Valet måste bli att välja. Valet är att sitta i en majoritet och bedriva politik som är bekvämt och bra. Valet är att sätta sig i oppositionsrollen och därmed sitta obekvämt samtidigt som man inte behöver dagtinga med samvetet som man är tvingad till att göra idag borde vi socialdemokrater värdera och analysera mer än vad som är fallet idag. Politik är att vilja sade Palme. Frågan idag borde ställas om var viljan finns. Själv är jag i valet och kvalet om politikens värde idag. Var jag kommer att ställa mig tar jag ställning till inom tid som kommer. Finns en hel del att värdera om politikens värde inne i ålderns höst.
När Socialdemokraterna väljer en ny partiledare bör personen i fråga inte komma ifrån leden där de framträdande personer som nu styr partiet finns. Socialdemokratin har under lång tid gått till höger. Detta tillsammans med regeringsinnehavet de har med mandat från Centerpartiet som visat på att ska socialdemokratin äga regeringsmakten idag så är det på deras villkor.
Vad som har hänt och fortfarande händer är att partiet tappar i trovärdighet. Dessutom har socialdemokratin en högermajoritet i riksdagen att brottas mot och som gör att regeringsmakten existerar i det tunnaste laget då en högermajoritet kan köra över allt vad socialdemokratin föreslår och vill göra då mandatet att få majoritet för sina förslag är ytterst minimal.
Socialdemokratin behöver idag en partiledare som inte har haft fingrarna i den berömda syltburken som idag har innehållet om sur högerpolitik. Vad partiet behöver är en person som har befunnit sig helt utanför den politik som idag står mer till höger än den aldrig tidigare gjort hos socialdemokratin. Ute i de socialdemokratiska leden finns det ofta och mycket kompetenta personer som kan politik och som väljer att gå vänsterut för att få rättning i de socialdemokratiska leden. Att välja en ny partiledare ifrån de etablerade politikerna är att välja samma inriktning som varit och som kommer att bli permanent om inte någon kommer in och säger stopp med hela handen.
Partiet av idag har tappat sin själ. Partiet av idag säljer ut sig själva. Allt syns tydligt i väljarleden där Socaldemokraterna tappar alltmer i stöd till förmån för Sverigedemokraterna tillsammans med övriga högerpartier som även de valt att sitta vid makten tillsamman med fascister och antisemiter. Främst i kommunpolitiken har Socaldemokraterna valt att sitta vid maktens stolar med högerpartier som med sina ideologiska fundament präglar politiken där avknoppning sker tillsammans med socialdemokrater som därmed väljer att dagtinga med sitt samvete. Mera rätt har Socialdemokraterna blivit ett parti som sitter i andra vagnen efter moderaterna där de inte har en aning om var resan kommer att sluta.
Socialdemokratin måste välja vägen tillbaka till sina rötter. Om inte detta händer kommer partiet att bli ett parti som aldrig mer kommer att dominera landets politik som de gjort sedan de bildades. Partiet behöver en partiledare som väljer att resan går vänsterut i politikens värld där de under resan minimerar högerpolitiken.
Stefan Löfven har aviserat sin avgång. En klok man med egenskaper hans politiska motståndare saknar. Bättre hade det varit om de fyras gäng med SD Åkesson, Ulf Kristersson, Nyamko Sabuni och Ebba Bush hade avgått.
Stefan Löfven ska ha en eloge för den stadsminister han varit med gott betyg rent allmänt för en tid som även varit parlamentariskt svårt att styra med alla kriser samtidigt som han balanserat på slak lina då det gäller att föra socialdemokratisk politik. Att vara landets stadsminister med innefattande av beslut för hela folket och därigenom få igenom socialdemokratisk politik av det enda mandat han har haft som övervikt från de senaste valen är ett konstycke utan motsvarighet i en tid med högervindar som blåser över hela världen. Sverige har även blivit en av länder där politiska partier hyllar högerextremism för att själva nå makten.
Stefan Löfven har efter det senaste valet haft en högermajoritet emot sig för att bedriva politik han vill göra som socialdemokrat men som inte går att göra då både gapighet och extrema högervindar blåser mot honom. Trotts detta har han stått stadigt där han fortfarande står. Förståeligt är att han efter tio år som stadsminister vill leva mer med sig själv än att ständigt stå med häcklande ordval och nedvärderande retorik mot sig. I valet om sin avgång värnar han om partiets framtid då han valt att avgå som både stadsminister och partiordförande för Socialdemokraterna på ett rätt och riktigt sätt som inger respekt. Han visar med hela handen med pondus att han avstår från den makt han har. I avgörandet bär han inte på en maktideologi som många ledare visar där de aldrig heller avgår före någon tvingar dem till att avgå.
Stefan Löfven har jag alltid gillat och gör det än mer då jag idag kan sammanfatta och summera vem han är som person och människa i det mediebrus han fått stå i och gjort med bravur. För tio år sedan var jag som lokalpolitiker ute på resa med den sk kallade arbetarbåten där vi gjorde avstamp till valet med Stefan som statsministerkandidat. Jag tog honom i hand efter talet han höll ombord och önskade honom lycka till. Efter resan och två val har han suttit som statsminister. Känns idag alldeles förträffligt att min önskan om lycka till blev en resa för Löfven som idag kan summeras med att resan bitvis varit skakig men som han har bemästrat på ett mästerligt sätt. Allt med innehåll om ledarskapet i partiet där på ett taktiskt sätt fört en politik som ytterst sänkte högeralliansen som sprack i bitar så blocktänkandet i svensk politik försvann till viss del i svensk politik.
Idag har blockpolitiken bytts ut till något ännu sämre där högerextremismen präglar högerpolitiken med nämnda politiker i de fyras gäng som borde avgå i stället för Stefan Löfvén. Ett friskt och öppet samhälle mår bättre av egenskaper han har än den gapighet och hårdhet nämnda högerpolitiker representerar.
Sociala medier och vad som finns däri gör att jag som bloggare och i övrigt på min hemsida ger uttryck för min uppfattning om livet och den erfarenhet jag uppnått vid 75 års ålder. Som författare har jag skrivit fyra böcker vilket jag idag ser som en upprättelse mot de orättvisor som drabbade mig som barn och som jag under min livstid släpat på. En del kallar mig för att vara bitter. Vad jag själv känner borde vara främst i vetskapen om att jag känner mig bäst själv. Någon bitter person är jag i sanning inte. Däremot delger jag min omgivning vad jag tänker och hur jag anser det borde vara vilket lättar på bördan om orättvisan.
Ofta då det gäller mitt skrivande får jag brev och annat om att jag borde dra något gammat över mig och lägga av med att delge mina åsikter. Mentaliteten hos dem som speglar egen förträfflighet visar med hela handen att de är egotrippade individer. Då man synar deras kragar är de ofta välbeställda individer och lever i all väl förmåga. Ändå är de inte nöjda med livet. Personer som meddelar sin avoghet vet alltid bäst och mest. Högaktningsfullt vill jag högt och värdigt utropa till dem att jag fullkomligt skiter i vad de tycker om de inte kan delge sina synpunkter utan att nedvärdera dem de vill delge sina åsikter som enligt dem själva är det enda rätta.
Här om dagen damp det ned ett mejl tillsammans med en hel del synpunkter av en man som hade seglat ute på de sju haven.
Brevet började med citat:
”Hoppas på ett givande meningsutbyte mellan ett par gamla sjömän. Visserligen har jag mer än dubbel så lång sjötid främst som befälhavare, vilket inte nödvändigtvis måste påverka ”debattklimatet”. Uppenbart är våra politiska ståndpunkter närmaste diametrala, beroende på olika bakgrunder, vilket är den ursprungliga förutsättningen och nödvändigheten för en demokratisk politik; vilken i dagsläget är obefintlig. Bifogade dokument kan förhoppningsvis ge en förklaring varför åsikter går isär.”
När jag läste dokumenten såg jag likheter om vad jag själv dagligen argumentera och visar orättfärdighet i. Ganska omgående kunde jag konstatera att han var en beundrare av partiet jag och många med mig kallar för det svenska fascistisk partiet Sverigedemokraterna. Nära kom jag att tänka på Utöja i Norge och terroristen Breiviks manifest med hans argumenterade om höger fascismens förträfflighet.
”Hade inte väntat annat svar , men det bekräftade min övertygelse om din politiska okunnighet och socialgrupp. Det är ditt parti som gjort Sverige till en Anarki.”
Alltså är vi socialdemokrater anarkister. Så argumenterade en man som började sitt brev med att han minsann hade seglat dubbelt så länge som jag själv gjorde då jag var sjöman . Han meddelade därmed att han var en kapten av rang. Som kapten med bestämmande rätt och jag vet bäst mentalitet delgav han mig att då jag inte uppnådde kaptens status var jag en av de mindre vetande. Kunde framför mig se då jag läste presentationen av kapens seglandet då jag seglade i ett fartyg där jag kom i polemik med en skeppare jag inte hade något till övers för.
Minns då jag stod vid rodret hur kaptenen ombord kom upp på bryggan med ny putsade stövlar med skaft som nådde upp till knähöjd lika som Hitlers ss generaler på sin tid klädde upp sig då de visade upp den status de ägde i att se ned på människor som de sedan gav sig i vinn om att utrota. Vid denna tid läste jag i min hytt på frivakterna lådvis med skrifter om fascister och den ideologi de bar med sig. Jag kommer aldrig att få tunghäfta om varför jag kommer att fortsätta säga och delge min omvärld om rätten till allas lika värde.
Sverige utmärker sig alltmer för att vara ett främlingsfientligt land. Mer och mer utmärkande blir det år för år. Mest utmärkande är det att idag finns det ett främlingsfientligt fascistiskt parti inne i Sveriges riksdag. Sverigedemokraterna legitimerar främlingskapet tillsammans med högerpartierna som söker profilering hos främlingshatet för att därmed nå makten i Sverige. Idag är det representativt att visa negativiteter som invandringen medför och som vi själva medverkat till då vi inte tagit hand om dem som kommer hit. Ofta och mycket pekas på det på straff och poliser i varje hörn av våra gator i stället för att ta reda på orsak och verkan om varför brottsligheten och kriminaliteten ökar i landet. Lättaste vägen för att profilera sig själva är att peka ut någon annan som orsak där invandraren får stå i falluckan samtidigt som främlingsfientligheten anses av den moderate statsministerkandidaten Kristersson vara tärande för landet.
Vad som visas idag har visats tidigare. För inte så länge sedan lyfte man språket till den nivå som fortsättningsvis idag präglar landet allt mer. Följande dialog visade på hur man hos Moderaterna uttalade sig vad som idag anses varar vedertaget hos 23% av det svenska folket som idag ser fascister som det enda rätta för landet att få vad man inte anser sig få därför att landet översvämmas av invandrare.
”Muslimer är duktiga på att föda många barn och på att utnyttja systemet”. ”Vi får hit drägg. De ska hem, de ska inte va här”. ”De får lyxbarnvagnar av samhället. Muslimer är duktiga på att föda många barn och på att utnyttja systemet…
Så uttalade sig en M-politiker om invandring för inte allt för läng sedan. Detta innan Sverigedemokraterna kom ut på den politiska arenan där de sedan tog upp allt som delar av det svenska folket burit på under lång tid. Idag har retoriken kommit upp i dagsljuset tillsammans med den sk vanliga arbetaren som ser sverigedemokraterna som räddare från invandraren som enligt dem tar allt vad de inte får, från dem. Allt måste bli mer tydligt för i att de vill ha mer för att de ska bli nöjda och att invandraren ska kastats ut då de tar för mycket plats samtidigt som de även är tärande. Att de själva lever i all väl förmåga intresserar dem inte då allt vad de har är för dem självklart och mer där till.
Själv har jag bott i Sverige sedan sextiotalet. Min erfarenhet visar på att Sverige idag har blivit en tillväxt för egoister som anser sig vara de som står i första ledet då de vill ha men sist in ledet då det gäller att ge. Några dagar efter att jag landade i den svenska myllan i början på sextiotalet fick jag erfara att jag var en finnjävel. Tydligt markerade man redan då att svenskarna är mer betydelsefulla än de som kommer hit för att bygga den svenska välfärden. Jag är en av dem vilket jag gjort i över femtio år. Att jag skulle vara tärande för landet är en skymf jag får bära med mig till graven om inte annat händer som rättfärdigar mitt anseende och att de som invandrat till Sverige får den renommé de borde få men som de inte får då även det politiska högerskrået säger att de är tärande.
Erfarenheten om arbetets betydelse bär jag med stolthet inom mig med det svenska medborgarskapet som idag skvalpar i bägaren med smolket spillande då jag hör och ser vad som händer i Sverige av idag. Allt tillsammans med politiska förtecken från en höger med moderata influenser och kristdemokratiska böner i altarringen. Med en falsk gloria över huvudet ber de till guden om att han ska hjälpa dem till makten med att visa än mer främlingskap tillsammans med fascisterna inom det Sverigedemokratiska partiet. Deras tal om demokrati är lika förfalskat som alla individer fick erfara då fascismen krossade demokratin med en retorik som förde med sig lögnens budskap för sjuttiosex år sedan där alla kunde se facit om och hur fascismen skövlade Europa.
Första maj är en internationell högtid som manifesterar mot arbetare förtryck samt rättvis fördelning av vad samhället tillsammans producerar.
För inte så länge sedan demonstrerade folket i Sverige för rätten att få äta sig mätta och att få tillgång till bostäder så de slapp frysa ihjäl på vintern vilket många gjorde då brukspatroner och borgerlighet styrde landet.
Idag manifesterar vi socialdemokrater för rätten att erhålla välfärd för alla. Inte enbart för dem som har och vill ha ännu mer. Själv blir jag rent förbannad då jag ser hur man på sociala medier kränker och nedvärderar dem som slåss för jämlikhet här i landet. Många av dem är arbetare som måste förlika sig på att det är de som har kapital och makt att ge dem arbete nedvärderar sig själva med att häckla dem som demonstrerar med röda fanor mot att vi inte får ett samhälle där arbetaren blir beroende av vad några få bestämmer om du ska få äta dig mätt eller inte.
Det är ganska så märkligt att det är människor som idag har det bra och att de har erhållit en trygghet de lever i för att andra har slagits och verkat för att vi idag har ett någorlunda jämlikt samhälle. Ryggradslösa individer vill jag påstå att de är där de står och hyllar sig själva. Självsäkra står de i den ynklighet de representerar och häcklar dem som vet att vad vi har då det gäller vår demokrati inte är självklar. Vår demokrati måste dagligen vårdas och även slåss för om vi ska fortsätta erhålla vad vi har uppnått med den kamp som arbetare rörelsen i Sverige har uppnått under röda fanor.
Till er som tar allt för givet utan att förstå att vad du uppnått och erhållit har andra slagits för. Ni borde skämmas där ni sitter i all er prakt och snyltar på dem som slåss för vad du och dina gelikar har lyckats samla i egna lador. Idag ser jag dig som en snyltare. I Sverige och ute i världen har många av dem som slagits för rättvisa fått sätta livet till för vad de åstadkommit och som du lever av idag. De har blivit mördade av dem som häcklat de röda fanorna de slogs bakom. Allt händer lika ute i världen idag där högern styr lika som man i länder med röda fanor begår samma brott. Vad vi uppnått i Sverige har vi gjort med demokratiska medel. Solidaritet bygger man tillsammans. Inte med att häckla dem som slåss för demokratin.
Frågan borde ställas. Vad har du gjort själv för landet. Ärligt talat ser jag dig som häcklar den internationella arbetsdagen som en feg individ surfande på vågorna som andra skapat…Skäms!
Arbetsmarknaden i Sverige av idag präglas av ett race som utgår i att man ger anställning åt den som begär minst men presterar mest. Att arbete ger välfärd och socialt välstånd är något som kommer i andra hand då företagen idag mest ser till sin produktivitet med vinster som största och bästa uppgift.
Sverige av idag präglas i utanförskapet av om man har ett arbete eller inte. Arbetskraftsinvandringen är oreglerad i stor omfattning. Kommunerna som största exempel tar i princip in arbetskraft ifrån gatan till äldrevård och omsorg. Någon utbildning eller att dem man anställer ska kunna språket kräver man inte samtidigt som lönen är den lägsta möjliga av vad kollektivavtalet förskriver. Följden blir att arbetstidslagar och skyddslagar ställs på undantag samtidigt som okunniga okvalificerade chefer ser möjligheten att bryta mot förskrifter och annat då deras budget till verksamheten innehåller uppmaningen från både politik och tjänstemän att man måste spara. Arbetsinvandringen följs inte upp. Både fack och arbetsgivare sitter i slutna rum och kommer överens om hur det ska vara ovanför de anställdas huvuden. Sverige har tappat all kraft i att vara föregångslandet man var en gång i tiden. Idag är det den starke som tar det mesta av samhällskakan där den svage får ta smulorna som blir över.
Arbetsinvandringen är ett måste för Sverige. Utan invandringen stannar landet. Ser man samtidigt till hur trenden är ute på arbetsmarknaden av idag kan man se och höra att regeringen kan falla om man inte kommer överens om Anställningsskyddslagen. Allt i ljuset av att högern har sista ordet i riksdagen. Socialdemokraterna vill genomföra den politik de står för men som de inte kan göra då högern i kraft av ett utmärkande fascistiskt parti som är vågen på tungan. Regeringen med Socialdemokraterna är i mångt och mycket en svag regering. Man säger vad man ska göra men man säger inte att man inte kan göra. Ytterligheten finns att skåda där Stadsminister Lövdén sitter i en rävsax han inte kan komma ut ur. Försämringen i Las och i arbetslagstiftningen visar på vart Sverige allt mer är på väg till. Att då göra en markering om arbetskraftsinvandringen är en god tanke men som blir ett slag i luften då högern bestämmer vad som ska vara. Arbetarrörelsen idag är kraftlös både inne i arbetarpartiet och i de fackliga leden. Sverige domineras av högern med ett fascistiskt parti som i högerfilen dikterar åt vilket håll Sverige är på väg till idag.
Det fanns en tid då arbetsrörelsen slogs på barrikaderna för sin rätt att få mat på bordet och lön för mödan. Idag är det utanförskapet som dominerar samtidigt som den nya adeln tar mer och mer för sig där de rika blir allt rikare på de fattigas bekostnad.
Pensionerna i Sverige tappar värde år för år. Samhället kostnader som el mat och allt nödvändigt har stigit medan trovärdigheten har fallit hos politikerna. Mera rätt så luktar det som en burk surströmming luktar varje gång de pratar pensioner som borde visa respekt för dem som byggde landet.
Många år har gått samtidigt som man sett hur pensionärerna får det allt sämre ekonomiskt. Inget händer. Man lovar och lovar år för år. Allt man sagt och säger ter sig mera som en lögn samtidigt som förtroendet för för dem som säger men inte gör något fallerar. När ska man börja göra något är min fråga…
Så skrev jag för snart tio år sedan...
Så där ja… Idag ramlade det rosa kuvertet ned i min brevlåda. Har väntat på besked om min framtida ekonomi. Anande om sänkt pension öppnade jag brevet. Själv hade jag räknat ut att för mig skulle det hela gå ut ganska så jämt då jag läst om att pensionerna i landet rent allmänt skulle sänkas med nästan tre procent.
Allt visade sig stämma. Vad jag själv hade räknat ut blev som jag tänkt. Min pension sänktes med nästan 400 kronor. Vad jag kunde trösta mig med var att jag fick pension i september förra året. Till detta hade jag arbetet ihop några pensionspoäng till i tio månader. Med detta så klarade jag mig med en nominell sänkning på 25 kronor.
Det är högst skamlig att vi i Sverige har så dåliga pensioner som vi har. Detta faktum har alla våra politiker i landet medverkat till. Skamligt är det att pensionärer till på detta har högre skatt än de som arbetar. Till detta försvinner våra surt förvärvade slantar in i pensionsbolagen som tar höga avgifter så att fattigpensionärerna ökar drastiskt ute i landet tillsammans med övrig fattigdom som de borgerliga partierna administrerar då det gäller den allmänna välfärden främst.
Hur blev det då. Läste idag i tidningen att en pensionär erhöll 5 kronor i ökad pension. Det är rent skamligt ytterst hur Sverige kränker och nedvärderar pensionärer med låga inkomster som hamnar på fattiggränsens rand då pensionen kommer i det rosa kuvertet. Man blir ytterst betänksam som socialdemokrat då jag häromdagen läste att nu höjer vi pensionerna enligt ansvarig socialdemokratisk minister. Frågan är vad man ska tro på. Fem kronor fick kvinnan som berättade om sin höjning. Riksdagens ledamöter som ska se till att vi har anständiga pensioner höjde själva sina arvoden med 4000 kronor i månaden vilket tyder på skillnader mellan hög och låg.
Hela riksdagen ska rösta för bättre pensioner. Själv är jag medveten om att i Sveriges riksdag finns en högermajoritet som ständigt röstar bort allt vad Socialdemokraterna föreslår då det gäller den generella välfärden. Problemet idag är inte Socialdemokraterna. Problemet är högern med Moderaterna som anförare med längtan och trängtan till regeringsmakten tillsammans med det fascistiska partiet Sverigedemokraterna. Kommer de till makten nästa år lär pensionerna sänkas än mer i stället för att höjas.
Sagt och skrivet blev det fem kronor i pensionshöjning för kvinnan i reportaget…
Pensionerna höjs från 2021. Nu är det klart att ett av Socialdemokraternas viktigaste vallöften och en av de centrala punkterna för oss i samarbetet med Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet blir verklighet. Pensionerna höjs under nästa år för vanliga löntagare som slitit ett helt yrkesliv med låg lön. Redan i år har vi höjt garantipensionen och taket i bostadstillägget vilket förbättrar ekonomin för 675 000 pensionärer. Nu tar vi nästa steg för att se till att de kvinnor och män som byggt vårt land ska kunna se fram emot en bra pension. Läs mer här: http://www.regeringen.se/…/overenskommelse-om-hojda…
Pensionerna behöver höjas. När vi ser att människor i vanliga yrken får en orimligt låg pension trots ett långt arbetsliv måste vi agera. Nu inför vi därför ett pensionstillägg enligt livsinkomstprincipen, som innebär en höjning upp till 600 kr. Att beskatta människor som arbetat ett helt arbetsliv mer än de som arbetar är orättvist. Nu tar vi bort den sista delen i den orättvisa skatteklyftan. Skillnaden i beskattning mellan arbete och pension kommer vara helt borta till 1 januari 2023.
Regeringen har varit tydlig med att villkoren för personer som är över 65 år är en prioriterad fråga. Det handlar inte minst om respekt för alla som arbetat ett helt liv och byggt upp vårt land.
Tillägg till pensionen
Vi har ett bra pensionssystem med sunda principer. Livsinkomstprincipen är en sådan princip och den är grunden i det försäkringssystem som ålderspensionen faktiskt är. Grunden är att vi får pension i förhållande till vårt arbete och våra avgifter; det är viktigt för att stimulera till arbete. Men när vi ser att människor i vanliga yrken får en orimligt låg pension trots ett långt arbetsliv måste vi agera. Vi kompletterar därför pension enligt livsinkomstprincipen med ett tillägg på upp till 600 kronor per månad.
Pensionstillägget ska utbetalas med upp till 600 kronor per månad för den som har en inkomstgrundad allmän ålderspension mellan 9 000 och 17 000 kronor per månad. Pensionstillägget är förankrat i Pensionsgruppen.
Pensionärsskatten är orättvis och går emot välfärdens grundläggande princip
Den så kallade ”pensionärsskatten” är orättvis. Den blir ett ifrågasättande av värdet av ett helt livs arbete, men också en signal om att pensionärer ska ta ett större ansvar för finansieringen av välfärden. Att beskatta lön och pension lika handlar om den grundläggande principen att välfärden ska finansieras efter förmåga.
I vår strävan efter att helt ta bort skillnaden i beskattning mellan arbete och pension började vi med de allra lägsta pensionerna. Vi tänker nu ta nästa steg. Regeringen föreslår därför att det sista steget tas för att sluta den återstående skillnaden. Det innebär att skillnaden i beskattning kommer att vara helt borta 1 januari 2023.
