Kategori: Räddningstjänsten/Inlägg/Debatt

I Strängnäs kommun har man uppmärksammat den stora branden i Strängnäs som hände för 150 år sedan. Staden var då på väg att brinna upp men hejdades till stora delar av att man lyckades begränsa branden då alla medborgare hjälpte till i släckningsarbetet.

Så är det inte idag. I nuvarande tid har man en räddningstjänst dimensionerad efter de resurser man tilldelas från politikerna. Att en storbrand skulle kunna hända även idag håller nuvarande brandchef med om. Trots detta har man minskat på räddningsstyrkan främst i Mariefred. Allt med utredningar som på bevisat påbud om att det är helt avgörande hur många brandmän som finns till förfogade vi början av en brand för att därmed snabbt begränsa branden. Trotts detta har politiken utan protester minskat ned styrkan med sex man i Mariefred.

Under min tid som brandman under nästan trettio års tid lade jag in mitt och brandmännens veta ofta och mycket. Här lägger jag ut en skrivelse till politiken om vad jag ansåg då och anser även idag med anledning av artikeln om vad den nuvarande brandchefen uttalat om en eventuell storbrand.

Till Majoriteten i Strängnäs kommun 2015-219.

Ang. räddningstjänsten i Strängnäs och då främst i Mariefred vill jag med denna skrivelse uppmana till en utredning om och hur räddningstjänsten ska organiseras i hela kommunen in i framtiden. Anledningen till detta är att räddningstjänsten i Mariefred tillsammans med rekryteringsproblematiken där personalen inte räcker till för att rädda liv och egendom måste ses över och bedömas mer utöver de risker som finns i den känsliga delen av Mariefred än vad som görs idag. Bebyggelsen ökar i Mariefred. Befolkningen likaså. Därmed är det angeläget att se över nuvarande organisation med en utredning för framtidens räddningstjänst i Strängnäs kommun

Bristerna blir allt mer påtagliga inom räddningstjänsten i Mariefred. Rekryteringen av brandmän till deltidskåren har under en längre tid varit otillräcklig. Konsekvensen av detta är att man dragit ned utryckningsstyrkan så att idag kan inte man göra en att göra en livräddande insatts innan man får hjälp från Strängnäs eller Åkers Styckebruk. Utryckningsstyrkan i Mariefred kan få stå och vänta upp till tio minuter innan hjälp anländer för att göra en invändig släckning och livräddning. Detta kan bli förödande om en brand uppstår och då främst inne i den centrala känsliga träbebyggelsen inne i Mariefred.

Konsekvenser av en brand och vad som kan hända och vad som borde förbyggas om en brand eller en livräddande insats för Mariefred finns i en utredning från år 2006. Där säger man att i den framtida organisationen av deltidsstyrkan i Mariefred bör ett stads perspektiv ingå. Vad man trycker på är att tidsaspekten är enormt viktig. Vad som har hänt är det motsatta. Man har förlängt tiden till dubbel tid till insats då det gäller invändig släckning och livräddande insatts. Helt emot de intentioner som utredningen pekat på då det gäller att förebygga brand där även den första och viktigaste delen i räddningstjänstens uppdrag ska vara att rädda liv.

Bifogar utredningen där även räddningschefen ingick som sakkunnig. Frågan är vad Räddningstjänsten har gjort för att gå utredningen till mötes. Ser man till vad som hänt och kommer att hända är att man går i motsatt riktning. Diskussioner har förts om att dra ned ännu mer i Mariefred. Någon förstärkning av räddningstjänsten har inte aviserats från politiskt håll. Snarare har man dragit ned på resurserna. Politiken måste ta sitt ansvar och utreda Räddningstjänstens organisation då det gäller den idag och i framtiden i Strängnäs.

Krister Lumme (s)

Mariefred 2015-07-25

Underlag till svar på Krister Lummes skrivelse 2015-219

Uppmaningen om att tillsätta en utredning om hur räddningstjänsten i Strängnäs Kommun ska organiseras lämnar jag till er politiker att ta ställning till. Utifrån de ekonomiska medel jag har att tillgå, riskbild och andra förutsättningar har jag organiserat verksamheten på det sätt jag anser lämpligast.

Lite underlag för en politisk diskussion ändå: Räddningsstyrkorna i Strängnäs kommun kan jämföras med andra med hjälp av Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps statistikdatabas. Siffrorna här är för år 2013. Strängnäs kommun har 0,6 årsarbetare på heltid/1000 invånare. Detta är precis samma som medelvärdet för Södermanland och riket. På deltidsberedskap har Strängnäs kommun 1,4 årsarbetare/1000 invånare när medelvärdet för länet är 1,0 och för riket 1,2. Med andra ord satsar räddningstjänsten i Strängnäs lika mycket på heltidspersonal som andra kommuner, men Strängnäs satsar mer än andra på deltidsberedskap. Detta just på grund av att vi anser att det finns mer än en tätort som har behov av räddningsstyrka. Verksamheten har en kostnad som också kan jämföras: Räddningstjänsten i Strängnäs kommun kostar 842kr/invånare och år, siffran för länet i genomsnitt är 705 kr/invånare och för riket 878 kr/invånare. 

Om man i Strängnäs vill satsa ytterligare pengar på att bygga en heltidsstation till (som Lumme brukar föreslå  i Läggesta) så skulle kostnaden i stället hamna på ca 1350 kr/invånare/år, om det skulle vara en styrka som kan rökdyka självständigt. Det Lumme tidigare föreslagit är egentligen att fördela heltidsresurserna som idag endast finns i Strängnäs. Detta förslag skulle innebära att man bygger en station för att flytta 1-2 heltidspersonal (av 4) till Läggesta. Resultatet av det skulle bli att ingen av kommunens styrkor kan påbörja rökdykning inom 10 minuter.

Vad har hänt sedan Johan Bergströms inventering 2006?

I mars 2007 bjöds representanter för försäkringsbolag, banker och fastighetsmäklare in till ett möte för information, rådgivning och överläggningar. Syftet var att uppmärksamma försäkringsbolag på riskerna i Mariefreds centrumbebyggelse och diskutera möjligheten till premiesänkningar för de fastighetsägare som vidtog åtgärder som kraftigt förbättrade brandskyddet. Vidare att förmå bankerna att låna ut pengar med mycket fördelaktiga villkor till fastighetsägare som ville investera i kostsamma, brandskyddsbefrämjande åtgärder. Den bank som hörsammade inbjudan ställde sig försiktigt positiv till uppmaningen om fördelaktiga lånevillkor men kunde inte sätta någon konkret siffra på möjliga rabatter utan skulle ta ställning till det i varje enskilt fall. Det försäkringsbolag som kom erbjöd gratis elbesiktningar och gratis brandvarnare till samtliga fastighetsägare i området som så önskade, oavsett om de var kunder hos bolaget eller inte.

Vid tre tillfällen under mars 2007 bjöds samtliga berörda fastighetsägare till församlingshemmet i Mariefred för att få information om resultatet av inventeringen.

En bygg- och fastighetskonsult anlitades av dåvarande säkerhetschefen. Konsulten kontaktade samtliga berörda fastighetsägare och bokade möten där han på plats gav råd om vad respektive fastighetsägare kunde göra för att förbättra brandskyddet i just sitt hus.

Eftersom många hade anmärkningar på att de saknade jordfelsbrytare begärdes offerter in från några elfirmor som lämnade fast pris på vad det skulle kosta att installera jordfelsbrytare. Den billigaste leverantörens offert spreds sedan till fastighetsägarna.

I april 2007 ordnades ”Operation vindsröj”. SEVAB ställde ut containrar i centrala Mariefred. Dessa kunde de boende använda sig av för att göra sig av med sådant som samlats på vindar och i förråd och som orsakade onödig brandbelastning. Benningegruppen fanns till hands med en lätt lastbil och bärhjälp och dessa kunde man bara ringa om man ville ha hjälp att transportera eller bära till containrarna.

Vidare lämnades offertförfrågan på fasadsprinkler på 3 huskroppar längs Krukmakargränd och 3 hus längs Bergsgatan, totalt 88 m torrör med anslutningar. Priset visade sig hamna på ca 170 tkr. För att få större flexibilitet och mindre arbete med att samordna entreprenaden valde Räddningstjänsten att i stället köpa in 6 längder ”Smarthose”. ”Smarthose” är en 25 m lång slang försedd med dysor som sprider en vattenridå upp till 6 m höjd när vattentrycket sätts på. Slangarna kan kopplas ihop och användas där de behövs. Kostnaderna för dessa slangar blev ca 120 000 kr.

Priser togs också in på kostnader för att förse de känsligaste husen med värmedetekterande kabel som vidarekopplades till larmcentral. Summan hamnade på ca 500 000 och de pengarna hade inte räddningstjänsten. Vidare skulle det krävas en hel del samordningsarbete med fastighetsägare, entreprenörer o s v för att få projektet i hamn och den resursen fanns inte heller. Så det projektet kom inte i hamn.

Uppföljning

2010 följde en annan brandingenjörsstudent, Dick Lidholm, upp inventeringen av brister. Åtgärder hade då vidtagits som höjde medelbetyget från 2,71 till 2,86. Åtgärderna var t ex elbesiktningar, installation av jordfelsbrytare, avlägsnat löst brännbart material från fasader och vindar, portar hade försetts med lås. Enstaka hade gipsat vind mot grannar, satt in brandklassade fönster, installerat sprinkler, automatiskt brandlarm eller fasadsprinkler.

Tid till larm

Tiden innan en brand upptäcks är absolut av avgörande betydelse för möjligheterna att hinna släcka den innan den börjat sprida sig mellan fastigheter. Chansen till ett tidigt larm förbättras avsevärt med t ex värmedetekterande kabel så den åtgärden bör ha hög prioritet om man vill satsa mer pengar och resurser på att göra Mariefred mer skyddat från en stadsbrand.

Styrkestorlek

Storleken på Mariefredsstyrkan har p g a rekryteringsproblem mycket riktigt gått från 5 till 3 personer sedan inventeringen gjordes. Detta är förstås ingen ambitionshöjning men vi såg inte något annat realistiskt alternativ. I samband med nerdragningen införskaffades ett mindre fordon med ett släcksystem med förhöjt lågtryck vilket är effektivt och relativt enkelt att använda vid en förstainsats när styrkan är liten.

Mariefredsstyrkan är för liten för att rökdyka på egen hand och måste invänta styrka från Strängnäs eller Åker (ca 10 min)  innan eventuell rökdykning kan påbörjas. fördröjningen blir i praktiken mycket liten då Mariefred kan förbereda rökdykning genom att dra ut slang och bryta dörr så det är klart att gå in när t ex Strängnäs anländer. Mariefredsstyrkan kan även påbörja utvändig släckning och koppla upp sprinklerslangen och kommer knappast ”stå och vänta”. Inte vid något tillfälle mellan 2001 och 2011 (när Mariefred gick från 5 till 3 personer) hade Mariefred påbörjat inträngning innan Strängnäs var på plats, även om det var möjligt med den dåvarande bemanningen.

Livräddning

Frågan om livräddande insatser är viktig, men är inte särskilt relevant i diskussionen om hur vi bäst ska skydda Mariefreds trähuskvarter. Det är inte byggmaterialet i stomme och fasad som har betydelse vid dödsbränder – människor som omkommer i bränder dör av den rök och den värme som alstras redan av att inredningen brinner.

Som ofta och mycket hamnar man i bryderi då man läser om hur skillnader uppträder i samhället. Mitt fokus handlar alltid i att då jag ser skillnader som utgår i okunskap eller något annat där klassindelningar gör att människor värderas mindre än någon annan blir jag förbannad och irriterad.

I nära nog trettio år arbetade jag som deltidsbrandman i Mariefred där jag bor. De sista 20 åren åren som räddningsledare samt även företrädare då det gällde avtal och lön. Idag är jag pensionär. Att vara brandman anställd på deltid innebar att jag var tredje vecka året om gick en sk beredskap där jag hade sex minuter på mig till brandstationen för att klä om och vara redo att åka ur brandstationen på en olycka eller ett brandlarm. Allt hände vid larm med början på mitt ordinarie arbete eller om jag var hemma oavsett om det var dag eller natt.

Under åren då jag började arbetet som sk deltidare såg jag skillnader. Jag engagerade mig fackligt där jag sedan var med och utvecklade räddningstjänsten i Strängnäs kommun till mycket av hur den ser ut idag. Under sjuttiotalet var skillnaden mellan den heltidsanställde brandmannen markerad så att vi som agerade på deltid inte ansågs vara de riktiga brandmännen som arbetade på heltid där de fanns på brandstationerna som s.k. heltidare mot oss deltidare.

Mycket som då var byggde på den dåtidens räddningstjänst. Kvarlevan om den sk borgarbrandmannen som vid denna tid arbetade frivilligt med att ta sig till en brandstation då samhället behövde deras hjälp levde långt kvar vilket den även nu idag gör då man ser och hör hur politiker även de markera skillnader inom skrået. Utbildningen vid denna tid var obefintlig. Idealiteten var vad som drev brandmannens arbete som deltidare vid denna tid. Det var därför man var med. Då var man i sanning frivillig.

Utvecklingen tog dock tag i samhället. I Sverige och i andra länder började man allt mer utbilda brandmän som arbetade som deltidsanställd. Jag själv var en av dem. Regeringen och räddningsverk ansåg att alla brandmän i landet skulle ha likvärdig utbildning vilket resulterade i att ingen skillnad skulle ses mellan de som arbetade deltid och de som arbetade heltid. Kraven och utbildningen var likställda då de skulle arbeta tillsammans för att hjälpa samhällets medborgare då de kom in nöd för att erhålla hjälpen.

Vad som hände var att även deltidsbrandmännen bildade ett eget förbund som tog vara på deltidsbrandmannens intressen. Här var jag en av dem som även här drog lasset om likvärdighet och lön för arbetet. Trots denna utveckling blev skillnaderna ändå markanta mellan heltid och deltid. Heltidsbrandmännen profilerade sig som den enda brandmannen medan de som arbetade på deltid fick epitetet ”gnist trampare” och en hel del namn som visade på skillnader mellan den heltidsanställde och de som fanns i deltiden.

Även ute bland de politiker som hade ansvaret i att se räddningstjänsten som en helhet fanns det skillnader i synen på brandmän. Långt in på 1900 talet talades det om borgarbrandmän och frivilliga brandmän. Ännu lever kvarlevan kvar bland politiker som i sin barndom lekte med brandbilar samtidigt som deras dröm var att bli brandmän. Allt grundade sig i att bilden på brandmannen var han som fanns på affischer i tidningar och andra ställen där de visade sin bringa på julkalendrar och andra ställen. Bilden var att här fanns det en man kunde lita på. Deltidsbrandmannen däremot var inget man drömde sig till. Han var en frivillig man. Kvinnor skulle inte heller göra sig besvär. Att vara brandman var ett karlgöra. Inget för veklingar. Den riktige brandmannen fanns på brandstationen. Han som var hemma var ingen riktig brandman.

Idag har äntligen verkligheten kommit som visar på att jämlikheten har utvecklats på både gott och ont. Ändå kan man idag läsa och se hur politiker uttrycker sig då de fortfarande lever i villfarelsen om den riktige brandmannen som finns på brandstationen i huvudstädernas centrum. Brandmannen ute i obygden som håller svensk räddningstjänst till vad den är idag räknas fortfarande som frivillig. Allt verkar på politikers tro som uttrycker sig på detta sätt att de inte vet vad de talar om. Att markera skillnader som frivillig bygger på att de inte heller har några avtal som politikern behöver forma sig till då de beslutar om räddningstjänstens trygghet för allmänheten.  Att även uttrycka sig till att de har viss lön pekar på att de är sämre i sin utövning och ska då inte heller ha samma lön som den önske Rambon man ser finns på stationen inne i stan.

Varför skriver jag då detta. Man må kalla mig gnällspik eller vad som helst. Jag har sett utvecklingen och ser den ännu idag om hur man bygger räddningstjänsterna centralt medan man glömmer landsorten. Skogsbränderna som varit de senaste åren är en utveckling som politikerna stått för och som de fortfarande står för därför att de utvecklar inget nu heller innan nästa skogsbrand står i farstun. I Mariefred där jag bor har man dragit ned räddningstjänsten med sex man under ett antal år. Man har även dragit in en tankbil som varit grunden för att kunna släcka en skogsbrand snabbare än att vänta på en brandbil fyra mil bort. Sommartid finns inga brandmän att tillgå i staden. Neddragningarna har varit lika här som i övriga kommuner ute i landet.

 Satsa på deltidsbrandmännen och deras lokalsinne. Ge dem betalt för fritiden de försakar. Idag få de skatta bort det mesta av vad de tjänar. Ingen vill vara frivillig och ska banne mig inte heller vara det. Ryggraden idag är deltidsbrandmannen i svensk räddningstjänst.  Politiker som bygger brandstationer endast för heltidsbrandmän har inte helheten av räddningstjänsten klar för sig där de bor i stadens kärna och räknar med hjälp efter ett par minuter medan de som finns ute på landsbygden får ta resterna av tiden politikerna bjudit sig själva.

Politiken är frivillig. Politiker som pratar om andras frivillighet talar ofta i egen sak. De glömmer ofta bort att deras uppgift de är valda till är att även deras arbete är frivilligt med medborgarnas vilja. Dagens politiker betraktar sig trots detta mer och mer som anställda där de tror sig veta bäst och mest därför att väljaren köper deras frivillighet…

Räddningstjänsten i Mariefred har alltid saknat personal. Skillnaden nu och då är den att på min tid som brandman rekryterade vi ofta brandmännen själva. Vi bjöd in personer vi kände i Mariefred för samtal. Kamratandan vid denna tid var stark. Här ett reportage i Strängnäs tidning om hur det var året 1986 då jag själv var ung och vacker…