Kategori: Lokal Politik

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson känner jag som en trevlig och sympatisk person efter den tid jag lärde känna honom som politiker i Strängnäs kommunpolitik. Skillnaden är markant då det gäller person och retorik. När det gäller retorik och den politik Kristersson står för inom Moderaterna där han framträder som partiledare går tvärs mot mitt eget tänk som Socialdemokrat där jag ser stora skillnader som kan märkas som vi och dom. Jag menar även dem som aldrig kommer in i rum där högerpolitiken utmärker sig med att den starke alltid skall vinna medan den svage är förloraren.

Vad som händer idag i Sverige och vad som hänt under lång tid är hur arvet ifrån Allianspolitiken visar sig av hur man lade ut Sverige till försäljning av skolor och sjukhus med innehållet om att riskkapitalbolag gavs mandatet att göra vinster på skattebetalarens bekostnad. Det senaste i media spalterna är om hur en privatskola fört ut miljarder i vinst ur landet där pengarna hamnat in i privata fickor. Allt visar på en högerpolitik som dränerar Sverige samtidigt som Moderatledaren tillsammans med främst Kristdemokraternas Ebba Bush framträdande där hon visar sig som en modedocka än som en seriös politiker till högerns fromma.

Sjukvården idag och då främst äldrevården framträder i all sin nakenhet. Allt utmärker sig genom vad Corona pandemin aviserat. Genomskinligt visar sig arvet från Allianspolitiken med ansiktet i ett systemskifte som pågår i Sverige. Arvet har den nuvarande Socialdemokratiska regeringen på sina axlar. Svårigheten att ändra systemskiftet från högern går inte att göra då väljarna i landet främst har brunhögern i form av Sverigedemokraterna som sina idoler. Vad Sverige tydligt vill ha är en högerdominans som drar ned rullgardinen för de svaga i landet med orden susande i öronen om att privatisera mer så blir vi blir fler som inget får.

Läste idag i Eskilstuna Kurirenen insändare som ändå ger hopp. Lägger ut den här efter mitt inlägg. Människor i Sverige borde se och lära av vad de håller på att förlora då privatiseringen tillsammans med väljarnas egendomar försvinner ut ur landet. Allt om hur äldrevården idag lider av resursbrister och personal visar på hur naken moder Svea är. En tanke är tydlig. Miljarderna som försvunnit i vinster från de privatägda skolorna hade kunnat investerats i äldrevården. Så är inte fallet. Tanken borde sprida sig i att alla de pengar som riskkapitalisten stoppar i fickorna i form av vinster kunde ha investerats i äldrevården. Då hade vi varit mer beredda av att mota Corona i dörren.

Jag kan inte begripa att väljaren idag väljer högerns ideologi om att systemskiftet som pågår skulle vara till fördel för det svenska folket. Här ligger skillnaden i mitt ideologiska tänk. Till Ulf Kristersson vill jag säga. Varför ständigt se felen hos andra då du själv var en av dem som idag har verkställt vad som händer i landet tillsammans med alla politiker. Skillnad en är ändå den att Moderaterna är de mest pådrivande om kapitalets beundrande vilket det även är idag inom alla partier i avreglerandets tid…

Kulturen i allmänhet och i synnerhet har jag kritiserat i några inlägg här på min hemsida. Särskilt har jag kritiserat Strängnäs kommun. Vad jag sagt är att jag med min syn på författarskap och då i synnerhet när kommuner själva uppfinner titlar sedan kallas kommunförfattare håller jag inte med. Allt med anledning av att kommunen erhållit en summa av över en hel miljon från kulturrådet för att få kommuninnevånaren att skriva. Till och med på kåken har man varit och påverkat fångarna där man nu kommit ut med en antologi.

Att få människan att skriva är bra. Att även få människor att gå till biblioteken tycker jag är ännu bättre. Vad jag kritiserat och vidhåller är att man på lång sikt inte kan få människor att skriva med att uppmana dem att skriva. Ser man till miljonen man erhållit från kulturrådet är stora delar av summan uppäten av att anställa en författare känd från Tv, samtidigt som man under ett antal månader ska betala författaren för att han ska få folk att skriva. Allt har resulterat i en antologi där de som skrivit har fått med sina alster i en sk kommunantologi.

Så långt är allt gott. Räknar man sedan längre och ser till vad boken har kostat tillsammans med miljonen kommunen erhållit blir säkerligen allt ett magert resultat som sedan är bortglömt om någon månad då kommunförfattaren åker hem till sitt och kulturnämndens ledamöter får fortsätta tampas inne i en kulturnämnd som erhåller det mista tänkbara till budget från kommunstyrelsen.

Alltså. Jag gillar inte typ denna form av kultur som jag ser som väldigt kortsiktig. Allt glöms bort när pengarna är slut från kulturråd eller var man får dem ifrån. Ska man få människor att skriva ska man i första hand ta hand om alla de kulturbärare som idag sitter och kämpar för sin överlevnad i kamp mot deckardrottningar och kändisförfattare som får allt för stort utrymme inom kulturen idag. Kulturen av idag utgår i att man ska tjäna pengar. Vinsten är inte att få 150 människor att skriva samtidigt som de sedan kommer att få tampas om att sälja sina alster vilket inte är förunnat för dem mer än de som närmar sig priser eller annat för sitt skrivande. Då kan man bättre ge sig in på att skriva insändare och den vägen sedan kalla sig för kommunförfattare.

När det gäller att kritisera och då i synnerhet något inom den politiska sfären får man säkert som amen svaret att man inte begriper eller så har man fått allt om bakfoten. Värst är det då man får veta att vad man tycker inte är vad den folkvalde tycker. Allt är ständigt promemorior om att i den position man sitter så vet man bäst samtidigt som övriga inte vet ett skvatt därför att de inte tycker lika. Människor som sitter och inte vet vad kritik kan innehålla och varför man kritisera visar ingen respekt mot att någon kan tycka olika. När man visar denna attityd anser jag att man satt sig på höga hästar samtidigt som man glömt att där man sitter har andra upplåtit platsen tillfälligt för dem.

Vad värre är att Strängnäs kommun kallar detta för kultur. Att marknadsföra dem som är orsaken till mångas död är för mycket. I allmänna ord gillar jag därmed inte denna form av kultur som mer liknar ett sätt att marknadsföra författarkultur på ett billigt sätt. Än mer billigt visar det sig då man med braskande rubriker även får kredit av press och media. Klart som korvspad är det att man blir arg på en kommun som stoltserar med denna form av handläggande av kulturella anslag från skattebetalaren. Kritikens innehåll från mig är mot deras sätt att vara budbärare om kultur som man inte heller ska kritisera. Gnäller gör jag. Jag har fått veta och att veta bäst mentaliteten står jag för själv. Vidare borde vända mig till Kulturrådet för att gnälla på kommunens satsningar. Mera rätt borde jag hålla käften därför att vad jag kritisera marknadsför jag själv som gnäll.

Återigen har jag reagerat då det gäller den andra boken med antologier som Strängnäs kommun nu har presenterat. Att komma innanför murarna på ett fängelse är inte alla förunnat. Att kriminella kan skriva det vet vi. Många har blivit duktiga författare där de har suttit och skrivit under den tid de sonat straffet. Detta på egen hand. Att man skickar in en kommunförfattare för att de dömda sedan får ge gehör för vad de tycker med kulturrådets stöd blir något för mycket för mig. Själv kan jag konstatera att en knarkdömd individ får stort utrymme i media för att marknadsföra kommunens antologi. Detta av en dömd knarkdistributör som även anser att vad gjort ångrar han inget. Jag är en fånge men jag accepterar inte det faktum att jag blivit dömd fortsätter han. Jag har inga moraliska betänkligheter heller över vad jag gjort tillägger han.

När jag läser hur Strängnäs kommun ger sig in i att näst intill hylla de som sitter i fängelse för knarkbrott blir jag heligt arg och förbannad. Människor typ denna man som kommunförtattaren nästintill hyllar äcklar mig samtidigt som jag måste ifrågasätta hur den sk kommunförtattaren beskriver en dömd knarkkurir som ödmjuk och lugn. Det är kränkande för mig att läsa då jag själv drabbades av att min egen son försvann från jorden i en överdos heroin av människor som här betraktas som ödmjuka. Tjugo sju år gammal blev han. Att därmed beskriva människor som ödmjuka då de medvetet säljer knark som för olycka till så många i samhället där vi som överlevt våra egna barn med saknaden och vad som där finns blir för mycket. Allt samtidigt som den dömde inte heller har några betänkligheter inför vad han gjort. Allt är för mig snaskigt och ifrågasättande när mannen därtill säger att när han kommer ut från fängelset ska han flytta till ett exotiskt land och där leva som inget hänt. Allt utan ånger. Förmodligen kommer han att leva av de knarkpengar han har lagt undan och som han sedan ska festa upp. Där kommer han under exotisk himmel dansa på de dödas gravar han medverkat till utan betänkligheter .

Må så vara. Nu gnäller jag igen. Författare är jag. Fyra böcker har jag skrivit. Kanske är det bara jag som gnäller. Vad vet jag? Nu har jag gnällt färdigt för denna gång. Gnällig kommer jag fortsättningsvis att vara. Vad jag vet är att jag tillhör ett arbetarparti. Epitetet arbetare skrivare har jag erhållit. I Strängnäs kommun gnäller jag.

Häpp, säger jag. Under nästa år kommer jag ut med romanen om Agitatorn. ”Huka er i bänkarna” var det en arbetare minister som utryckte sig. Där kommer jag att släppa ute en hel del luft. Utan kulturstöd eller på annat sätt erhåller jag inte bidrag. Stolt är jag över mitt författarskap vilket inte faller alla på läppen därför att tydligt så gnäller jag…

Under de senaste dagarna har kommunstyrelsens ordförande i Strängnäs moderaten Högfeldt proklamerat i en debattartikel att värmerörelsen ska säljas ut. Läser man mellan raderna kan man konstatera att avknoppningen av energibolaget SEVAB i hans ögon redan är avgjord. Detta för att kommunen ska slippa ta nödvändiga investeringar som krävs för att säkerställa leverans av el och värme. För att trygga kommunens ekonomi in i framtiden måste man få in mer pengar till kommunkassan säger han. Som slutkläm till det hela menar Högfeldt att avregleringen av energimarknaden är klokt. Klokheten ligger i enligt honom att kommunägda energibolag idag kan och ska säljas ut till marknadens fromma.

För mig som socialdemokrat går detta stick i stäv med min politiska medvenhet om att kommunägda ansvarsförvaltningar inte ska säjas ut. Detta därför att min ideologi ligger i att skattefinansierad verksamhet inte ska kunna omvändas till att säkra vinster till privata riskkapitalbolag eller andra privata företag som alltid ligger Moderaterna varmt om hjärtat. Vi socialdemokrater har sagt ja till en utredning. Någon försäljning har vi socialdemokrater inte tagit ställning till. Att då som Högfeldt antyda att en försäljning i princip är taget är illa då det gäller att vara överens inom majoriteten där vi socialdemokrater finns och att vi med ideologiska tankar inte ska välja att en försäljning ska ske.

Värmeverket är en guldgruva för kommunen in i framtiden. Att sälja delar av bolaget SEVAB har många negativa aspekter som Högfeldt negligerar på ett sätt som gör mig fundersam om han tänk till överhuvudtaget där den moderata ideologin om att privat ägande av kommunala angelägenheter med vinster i botten är vad som helgar moderata medel.

Värmerörelsen i Strängnäs ska inte säljas. Om så sker bör Socialdemokraterna lämna majoritetsammarbetet. Politik är att vilja sade Palme. Vilja för socialdemokratin i Strängnäs måste bli att inte att sälja värmeverket lika lite som det är att sälja sin ideologi.

Läser i min morgontidning om att moderat politik för nyanlända är lika med luft. För mig är detta inget nytt från den moderata himlen. Moderat politik är högerpolitik som år för år blir allt mer högerextrem. Allt i synnerhet efter Strängnäs sonen Kristerssons tillträde som partiledare där han även fikar efter att erhålla statsministerposten fortast möjligt. Möjligheten lär bli allt mer möjlig mer och mer om man efterliknar sverigedemokraternas politik där främlingsfientligheten skiner som en genomskinlig gardin in i det politiska rummet.

Höger politikerns extremism visas idag allt mer ute i världen. Trumpismen har visat sig i all sin prakt i USA som är drömlandet för de flesta och då i synnerhet hos den moderata synen om att den som har ska vara givet. Moderat politik idag genomsyrar högerpolitikens doktriner. Den som inte har ska inte heller få något om de inte visar sig var kapabla att försörja sig själva.

Invandringen och flyktingarna är de som finns i denna skara. Bidrar man inte med att försörja sig eller äger kapital för framtiden ska man inte heller få finnas med inne i den moderata skaran. Då är man ute. Därmed ska man inte som flykting äga tillträde till landet. Att Sveriges arbetskraft idag består av en genetisk skara som byggt upp landet och fortfarande gör det är inget för moderat högerpolitik. Tillträde till makten går genom att samla främlingsfientligheten till väljarskaran som inte kan nås på annat sätt än att man genom Trumpismen söker sig till maktens boning…

Det fanns en tid i Mariefred då medborgaren fick var med och bestämma i Strängnäs kommun och då i synnerhet om vad som hände och skulle hända i Mariefred. Idag är det en nyordning. Närdemokratin har försvunnit. Idag styrs allt inifrån koncernhuset i Strängnäs. Tystnad råder. När något har hänt får alla i Mariefred veta då detta redan har hänt.

Alltså. Vart tog närdemokratin vägen som skulle bli så nära och att alla skulle få vara med och avgöra beslut som skulle tas för Mariefred och dess innevånare. Minns på min tid då Kommundelsråden engagerade folket i stan. Vid en viktig fråga fylldes Rådhuset där synpunkter gavs om vad man ansåg om förslag som kom från den politiska bänken inne i Strängnäs. Då fick alla var med och säga sitt.

 Mariefred har blivit en stad som expanderar med inflyttning och en byggnation som gör att staden växer. Ser man till vad som händer när det gäller vägar och trafik ges detta ingen prioritet förrän något händer som en olycka eller annat och som då skrivs om i media. Idag delges alla i dagens Strängnäs tidning om att nu skall man göra ett nytt försöka att bromsa trafiken. Samtidigt känner jag hur man skyller ifrån sig på vägverket. Mycket har inte hänt då man själv inte gjort något som skulle bromsa och effektivisera säkerheten och då i synnerhet när det gäller Stallarholms vägen.

Stallarholms vägen är en väg där trafiken ökat i stor omfattning de senaste åren. Det är en genomfart och huvudled är hastigheten ofta vid inkörning mot centrum ligger upp till 100 km i timmen. Vad som borde i första hand göras är att bygga rondeller för att få ner farten. I Mariefred har inte en enda rondell fått företräde. Däremot i kommunen har man byggt rondeller snart sagt överallt. Frågan borde ställas. Varför händer det inget i Mariefred? Vet koncernledningen inne i Strängnäs om vad som egentligen händer i Mariefred?  

Politik är att vilja myntade Olof Palme. Frågan jag ställer mig är var finns den egentliga viljan hos de som företräder politiken, oavsett om det gäller demokrati eller diktatur. Vad är det som sker när en människa skaffar sig makten i att bestämma över andra. Vad är det som sker i deras tankar innan de når makten att ställa dagordningen för medborgaren. Är det för dem de företräder, eller är det för dem själva kan jag undra i mina funderingar då jag själv är politiker.

Under många år har jag funnits med i politiken. Analytiskt finns jag ännu med i kön. I min roll som politiker kan jag med sanning säga att jag inte finns där för att skaffa mig vare sig makt eller position i samhället. Att jag finns i politiken har andra orsaker med sig bagaget med innehåll om att jag såg skillnader om och hur människan rangordnade sig efter vad man har i plånboken vid min uppväxt där jag sedan skulle ta mig vidare ut i livet. Detta engagerade mig tillsammans med en uppväxt där jag upplevde hur mitt eget värde som människa släpades i smutsen. Jag ville ha med ett ord i laget. Vad jag brukar säga är att då jag var liten fick jag inte säga något överhuvudtaget. Nu begär jag ordet där jag vill säga. Jag kunde se och erfara att jag kunde förändra. Därmed kunde jag se skillnader. Själv har jag aldrig varit motiverad i att göra en politisk karriär.

Efter att ha varit aktiv inom politiken i snart trettio år ser jag och vet jag hur den politiska kvarnen mal. Där finns jag fortfarande samtidigt som jag känner mig stolt över att jag håller mitt självförtroende intakt. Vad jag kan tycka och se är att de som sitter centralt i maktens korridorer allt mer vaktar sitt eget samtidigt som de säljer och kliar varandra på ryggen för att erhålla empati mot varandra. Detta för att fortsätta erhålla makt och ersättning för uppdraget så länge det går. Vad jag säger är att detta inte gäller alla. Visst finns det de som vill förändra utan att ta för sig själva. Erfarenhetsmässigt har jag sett och vet vad som händer då ett val ersätter dem som vill sitta ett tag till men som ofta och mycket känner sig putt då man inom partiet vill ha en nyordning. Konfrontation och ovänskap blir följden av att man inte mer fick sitta kvar vid maktens tinnar. Ser man till hur det är idag och då i synnerhet när det gäller USA och deras val av president finns likheten att skåda. Där i ett större format med makthavaren Trump som kan han liknas vid en clown som är naken. Ush, sa han som såg eländets elände breda ut sig över landet tillsammans med en man som mest tror på sig själv och skiter i andra…

Arbetsmarknaden i Sverige av idag präglas av ett race som utgår i att man ger anställning åt den som begär minst men presterar mest. Att arbete ger välfärd och socialt välstånd är något som kommer i andra hand då företagen idag mest ser till sin produktivitet med vinster som största och bästa uppgift.

Sverige av idag präglas i utanförskapet av om man har ett arbete eller inte. Arbetskraftsinvandringen är oreglerad i stor omfattning. Kommunerna som största exempel tar i princip in arbetskraft ifrån gatan till äldrevård och omsorg. Någon utbildning eller att dem man anställer ska kunna språket kräver man inte samtidigt som lönen är den lägsta möjliga av vad kollektivavtalet förskriver. Följden blir att arbetstidslagar och skyddslagar ställs på undantag samtidigt som okunniga arbetstagare tillsammans med lika okvalificerade chefer ser möjligheten att bryta mot förskrifter och annat då deras budget till verksamheten innehåller uppmaningen från både politik och tjänstemän att man måste spara. Arbetsinvandringen följs inte upp. Fack och arbetsgivare sitter i slutna rum. Där kommer de överens om hur det ska vara ovanför de anställdas huvuden. Sverige har tappat all kraft i att vara föregångslandet man var en gång i tiden när det gäller jämlikhet på arbetsplatsen. Idag är det den starke som tar det mesta av samhällskakan där den svage får ta smulorna som blir över.

Arbetsinvandringen är ett måste för Sverige. Utan invandringen stannar landet. Ser man samtidigt till hur trenden är ute på arbetsmarknaden av idag kan man se och höra att regeringen kan falla om man inte kommer överens om förändringar i Anställningsskyddslagen. Allt i ljuset av att högern har sista ordet i riksdagen. Socialdemokraterna vill genomföra den politik de står för men som de inte kan göra då högern i kraft av ett utmärkande fascistiskt parti är tungan på vågen. Regeringen med Socialdemokraterna är i mångt och mycket en svag regering. Man säger vad man ska göra men man säger inte att man inte kan göra. Ytterligheten finns att skåda där Stadsminister Lövdén sitter i en rävsax han inte kan komma ut ur. Försämringen i Las och i arbetslagstiftningen visar på vart Sverige allt mer är på väg till. Att då göra en markering om arbetskraftsinvandringen är en god tanke men som blir ett slag i luften då högern bestämmer vad som ska vara. Arbetarrörelsen idag är kraftlös både inne i arbetarpartiet och i de fackliga leden. Sverige domineras av högern med ett fascistiskt parti som i högerfilen dikterar åt vilket håll Sverige är på väg till idag.

Det fanns en tid då arbetsrörelsen slogs på barrikaderna för sin rätt att få mat på bordet och lön för mödan. Idag är det utanförskapet som dominerar samtidigt som den nya adeln tar mer och mer för sig där de rika blir allt rikare på de fattigas bekostnad.