Strängnäs bokfestival är en festival där du får möta aktuella Strängnäsförfattare. Hör dem berätta om sina böcker och få tillfälle att köpa hem spännande titlar från marknadsborden.
Program
9:45 Bokfestivalen öppnar
10:00 Carina Eriksson hälsar besökarna välkomna.
10:05 Presentation av fem nya bokpromenader i Strängnäs och Mariefred. Carina Eriksson, Sofie Axelzon, Cecilia Rojek, Alexandra Uhlmann Konjicija, Peter Björkman (Patrik Uhlmann intervjuar)
10:35 Sofie Axelzon om sin nya roman När drömmarna slår in (Patrik Uhlmann intervjuar)
11:00 Ingegerd Bergström om sin bok Om tant Anna som spårlöst försvann – ett uppklarat mysterium (Nina Tegar intervjuar)
11:30 Linda Ghaderi om sin diktsamling Den tusende tranan (Peter Björkman intervjuar)
12:00 Dagens dikt: Annarella Hedberg, Linda Ghaderi, Anna Höök och Hanna Lindahl läser poesi.
12:30 Prisutdelning för Skriv om det som verkligen är viktigt. Nätverkets skrivtävling för elever på gymnasiet. Juryn delar ut priser och vinnande författare läser sina bidrag.
13:00 Gunilla Andersson om sin roman Maria Sofia i ångvisslans tid (Patrik Uhlmann intervjuar)
13:30 Gellert Hardi-Kovacs om sina böcker Driva med diktaturer och Dark skies over Budapest (Peter Björkman intervjuar)
14:00 Bengt Edhlund om sin bok Napoleon erövrar Egypten (Peter Björkman intervjuar)
14:30 Ove Strand om sin musikbiografi She loves you, yeah, yeah, yeah (Peter Björkman intervjuar)
SD-regeringens budget avslöjar hur lite respekt de har för vanligt folk
I 18 år har det varit en högermajoritet i riksdagen. SD regeringens Tidö gäng har helt tappat markkontakten med vanligt folk. Vad svenska folket vill se är satsningar på välfärden med innehåll om stärkt privatekonomi för alla som inte får ihop det i slutet på månaden. Detta tillsammans med att samhället är starkt mot kriminalitet och gängvåld. Motsatsen är tydlig. Någon satsning för barnfamiljer och förebyggande vård finns inte att se i budgeten. Vad som prioriteras är att bygga ut fångvården med fler fängelser.
Ett tydligt budskap från regering är att straffa i stället för att förebygga. Lika som de gör mot dem som inte har att de inte ska få något heller. Tidögängets budget bränner miljarder på skattesänkningar för de rikaste! Skattesänkningarna till de rika är de mäktigt stolta över. Det är skattesänkningarna till de mest välbärgade som kommer öka tillväxten i landet säger man med stort leende i mungipan. Vad medborgarna med vanliga löner får nöja sig med är skattesänkning motsvarande en biobiljett samtidigt som Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson får flera tusen extra i månaden. Agerandet är ett hån mot vanligt folk. Högern dränerade landets finanser med skattesänkningar på 70-talet. Fortsättningen hände på 90-talet. Nu dräneras landet åter med fascister på kuskbocken där dompterar det moderat skrået hela vägen in i manegen. När högern styr landet får det svenska folket betala priset.
Återigen utmärker sig Eskilstuna kommun som en av de kommuner i Sverige som mest vräker barn. Detta i en Socialdemokratisk styrd kommun där valspråket klingar illa om allas lika värde. Det är rent ut sagt skamligt hur det politiska majoritetsstyret tillsammans med Moderaterna utmärker sig med att Moderaternas politiska agenda mer blir synligt än vad Socialdemokraternas politik går ut på.
Jag har tidigare lika som man i mediala forum även påpekat att när Socialdemokraterna samverkar i kommunalt majoritetsstyre med Moderaterna blir moderat ideologi mer synbar då Socialdemokraterna ofta och mycket väljer att inte gå i polemik därför att då kan deras maktsits skulle bli märkbar så att de själva får ställa sig i oppositions korridoren. Vad jag själv skulle se är att Socialdemokraterna borde välja att förverkliga sin politik mer. Att sitta opposition gör inte att politiken förverkligas säger man på många håll i kommuner där man valt att sitta tillsammans med Moderaterna. Man skulle inte påverka politiken som man gör i en majoritetsställning är inställningen. Vad jag säger är att man i opposition kan kräva att den politik man står för visas med att man säger vad man vill göra vilket man inte gör där man sitter i och ska jämka sin politik med dem som ideologiskt står långt ute på högerkanten.
Vad som händer i Eskilstuna idag är att man jämkar politiken så att man inte kan eller heller gör Socialdemokratisk politik synlig. Detta blir för väljarna oklart där de ytterst blir villrådiga vilket gör att när valet kommer om vem man ska välja gör att man stannar hemma i sofforna samtidigt som man säkerligen tänker. Varför ska jag välja Socialdemokraterna. Läs här vad media luskat reda på och offentlig gör. Vilket på bevisar att Socialdemokraterna i Eskilstuna bidra till att i Eskilstuna vräker man barnfamiljer mest i Sverige. Min kommentar blir som alltid då jag ser hur högerpolitik genomsyrar Socialdemokraterna i politiska majoriteter. Skäms.
Jag föddes på Åland år 1946 i augusti månad. De första fyra åren som barn var en lycklig barndom. Om tiden från min födelse fram till konfirmationen har jag berättat i min bok ”Guds Lilla Barnaskara” där jag vid fyra års ålder hamnade på barnhem när mina föräldrar skilde sig och jag blev ensam med min fader som var sjöman.
Hur myndigheterna då kunde lämna ett fyraårigt barn till en sjöman är idag för mig en gåta. Någon annan utväg fanns inte mer än att jag skulle tillbringa min uppväxt hos andra människor då min fader var ute på havet.
Mitt skrivande har i alla väsentliga delar handlat om hur det är att växa upp på ett barnhem som utvecklades till en anstalt där jag blev kränkt och nedvärderad som person från sex års ålder tills jag konfirmerades. Därefter fick jag ta mig ut i livet med en ryggsäck som bitvis var tung att släpa på. Efter att jag vid femtioårsåldern skrev av mig uppväxten i tre böcker insåg jag att jag borde berätta mer om hur det hela egentligen började. Detta har genom att ge ut en bok om min fader Olle om och hur han kämpade för att skaffa sig en tillvaro för den familj han hade men som slogs i bitar då han hamnade in i en schizofren värld. Allt han satte sig för att genomföra försvann medan han själv hamnade på ett mentalsjukhus på Åland. Innom sjukhusets väggar levde han i över trettio år där han även sedan avled 54 år gammal.
När min fader Olle blev sjuk stundade en permanent barnhemsvistelse för mig. Min moder flyttade med en ny man tillsammans med mina två bröder till Sverige. Sally som jag kallar henne för i romanen om Guds Lilla barnaskara. Hon kunde inte ta mig över havet från Åland. Detta betygade hon mig vid vuxen ålder. Sanningen enligt henne var att hon inte kunde ta mig till Sverige därför att mina bröders styvfader vägrade ta hand om ett barn till.
Allt om barnhemsuppväxt och vägen ut i livet har jag dokumenterat i mina böcker. Allt börjar med berättelsen om min fader Olle med fortsättningen i romanen Guds Lilla Barnaskara. I Tvivlaren berättar jag om sjömanslivet. I boken om Mognad försöker Thomas Luma ta hand om egna barn. En femte bok om ”Agitatorn” är under tangenterna och beräknas komma ut på bokdiskarna 2024-25.
Alla som vill veta mera om mitt skrivande kan beställa mina böcker per mail : krister.lumme@telia.com eller på: tfn 072 211 67 73
Bedrövligt så det blivit i Sverige då det gäller de HVB hem som de kallas idag. Hem för vård av boende heter det mer begripligt modernt och trendigt. Allt är sig likt från den tid då jag själv var ett barnhemsbarn där vi blev kallade för det ena med det andra för att föräldraskapet svek och att samhället skulle bli vårdaren lika som det är idag då det gäller HVB-hem. Samhället visar åter samma garnityr som då vi blev förnedrade och kränkta. Samma affärskomplex där aktörer som startar HVB- Hem tjänar pengar av samhället för egen välfärd. Trots att de värsta HVB-hemmen fått kritik i flera år för bland annat övergrepp, våld och otrygghet har kommunernas socialtjänster fortsatt att anlita dem. En granskning visar att 50 HVB-hem med upprepade larm och dokumenterade missförhållanden erhållit över 200 miljoner om året. 141 kommuner har anlitat HVB-hem under senare år. 102 av kommunerna har betalat ut 1 miljon kronor eller mer sammanlagt till de 50 värsta hemmen. 32 har betalat ut mer än 5 miljoner. 11 kommuner har lagt ut mer än 10 miljoner till dessa bolag. ”Framgångsrikt” och ”mycket lönsamt” är kommentaren från både kommuner och affärsidkare.
Affärs idén går strålande idag. HVB-hem säljs på Blocket med färdiga tillstånd till att håva in stora summor på olyckliga individer som behöver vård men inte erhåller den omvårdnad de behöver. Försäljningen är laglig trotts att oseriösa aktörer tar över verksamheten. Värsta hemmen kan fortsätta och driva HVB-hem. Trots att de blivit svartlistade av sin egen kommun anlitas de av andra kommuners socialtjänster som fortsätter att skicka barn till hemmen utan att känna till problemen. Synbart idag är att man gjorde om samma resa som den vanvård man drev i gången tid inte mer skulle få hända. Nu är det en annan agenda som eskalerar i samhället. Föräldraskapet sviker lika som samhällets ansvar att ta hand om ungdomar som inte lärt sig värdera samhällets krav och regler. Gängvåldet i Sverige blir allt brutalare. Allt fler svenskar blir påverkade i vardagen. På privata HVB-hem där unga som riskerar att hamna i kriminalitet där de blir placerade vittnas det om hur en placering leder till nya kriminella kontakter och till en allt grövre brottslighet. Samtidigt startar och driver gängkriminella privata HVB-hem och tjänar stora pengar på marknaden. Idag driver kriminella HVB-hem som sedan rekryteras in i knarkligornas marknad. Anmälningar mot hemmen har ökat om personal som är hårdhänta. Vanlig mänsklig humanism existerar inte lika som det inte heller gjorde inom den gånga vanvården av barn på då den gågna tidens sk barnhem som ofta och mycket påminde om arbetskollektiv liknande slaveri. Hemmen som kritiserats då som nu tillbakavisade uppgifterna. Ingen åtgärd visade sig behövas göras. Därmed fick de behålla sitt tillstånd trots att de fick kritik av Ivo för övervåld lika idag som igår. Som exempel blev ett barn som våldsamt fasthållen med stryptag tills han fick svårt att andas. Allt som händer läggs handlingarna. Minnet om hur de som sökte ersättningen för den vanvård de utsattes för fick avslag med motiveringen om att de inte blev tillräckligt slagna. Ekot från förr ekar i de sociala salarna.
Inledningsvis här beskrev jag detta som bedrövlig. Lika bedrövligt är det att jag som varit och är engagerad i den socialbarn och ungdomsvården sedan jag skrev min bok om Guds Lilla Barnaskara, där jag tillika samtidigt var med och såg till att vanvården av barn och deras stulna barndomar kom upp till granskning. Allt har har visat sig blivit en lögn om förbättring. Upprättelsen som skedde i Stadshuset i Stockholm med Drottning och Talmannen på första raden i Ceremoni delen måste idag ses som ett stort hyckleri av våra stulna barndomar. Riksdagen och regeringen bestämde att ett skadestånd skulle utgå. Lika sjösatte man ett program som pekade på att vad som hände inte skulle få hända en gång till. Idag händer allt lika igen. Nu mer raffinerat än någon sin. Under den gånga vanvården av barn tjänade man redan då stora pengar på att ta hand om barn. Idag är det än mer lönsamt än någonsin. Idag är barnhandeln än mer utbredd än någonsin.
Läs här vad man sade för några år sedan och som jag medverkade till. Inget har hänt. Vad som hänt är att Hyckleriet om ändring har nått toppen idag. Som sagt. ”Framgångsrikt” och ”mycket lönsamt”
Nästan femtusen fosterhemsbarn ansökte om ersättning för en stulen barndom. Mindre än häften erhöll ingen ersättning. Detta blev resultatet efter en av de mest uppmärksammade sociala skandalerna i svensk nittonhundratalshistoria. Flera hundratusen barn placerades under förra seklet (1920-1995) i fosterhem och även om de allra flesta säkerligen togs väl om hand så hamnade otaliga barn i fruktansvärda förhållanden: Våldtäkter, utfrysning, övergrepp.
Året 2005 sände SvT en skakande dokumentär om dessa människoöden. Året därpå tillsattes den så kallade Vanvårdsutredningen som levererade ett lika skakande dokument och föreslog att staten skulle kompensera de drabbade. 2010 gavs de drabbade en offentlig ursäkt i riksdagen, under en högtidlig ceremoni. Riksdagens talman läste upp en ursäkt. Alla ledande politiker var närvarande. Det såg rätt bra ut.
Mer än tio år efter att dessa barns lidande uppmärksammades på allvar ser vi vad det blev av det hela. De drabbade har fått en offentlig ursäkt från staten. Men det visar sig att av de nära femtusen drabbade som sökt ersättning hos ersättningsnämnden erhöll mindre än hälften någon ersättning. Internationellt brukar det i sådana här fall röra sig om kanske en eller två tiondelar som nekas ersättning. Att inte hundra procent får det är därför knappast särskilt överraskande. Men att hela 54 procent av de nära femtusen personer som ansökt om ersättning nekas ersättning låter detta mycket egendomligt.
Man får intrycket av att den statliga ersättningskommittén ansträngt sig hårt för att hålla en mycket restriktiv linje. Kommittén hade till sitt förfogande ett anslag på en 1 statlig miljard. Hälften av pengarna har betalats ut. Staten har således ”sparat” en halv miljard. Det är möjligt att de i bästa tjänstemannaanda följt lagstiftarnas ambitioner eller så har de faktiskt gått längre än vad som är nödvändigt.
Det var en borgerlig regering och en kristdemokratisk minister som lade propositionen som gav ersättningsmöjlighet till de barn som på grund av statens dåliga tillsyn fått sin barndom stulen. Staten har uppträtt med en förvånansvärd och obehaglig brist på generositet. Kritiken har varit hård mot det tak som infördes för ersättningar till de barn som drabbades av vanvård då staten var förälder. I fallet om statens ansvar för tusentals stulna barndomar framträder en snål och hjärtlös stat.
Så var det och blev det i Sverige. I Finland blev det inget överhuvudtaget. Där vinkade man bort det hela med att som på Åland som en politiker utryckte sig. ”Vi hade det inte så, lätt vi heller” var argumentet för att inte betala ut ersättning för de stulna barndomarna åländska politiker administrerade. Att ålänningarna lika som i Finland bröt mot alla konventioner som fanns vi denna tid uttalar man sig inte om överhuvudtaget.
Skamligt är det. Har sagt det förut. Säger det en gång till. I Finland och på Åland pissade man på oss samtidigt som man stal barndomen av oss. När allt kom i dagsljuset pissade man på oss en gång till…
Romanen om Mognad handlar mycket om staden Oxelösund där min egen mognad vaknade med innehåll om faderskap och förhållande att ta ansvar för de barn jag satte till världen. En krokig väg bitvis har jag upplevt och erfarit vid sjuttioåtta års ålder. Arbetet på Järnverket och sjömansliv fostrade mig i att mina barn inte skulle hamna på barnhem. Sammanfattningsvis kommer allt att dokumenteras i nästa roman om en Agitators agiterande av världens orättvisor…
Fartyget ms Kalmarvik till vänster på fotot var fartyget som fraktade kalksten från Gotland till Oxelösund vilket var en väsentlig del av vad som hände mig i egen fas i livet om Mognad…
Lyssna här på ett program som spelades in för något år sedan. Erhöll frågan om att medverka då en av de utvalda fick förhinder. Snabba ryck blev det att skriva ett manus om en tid då jag letade efter mig själv. Mer om ett ganska så turbulent liv kan man informera sig i mitt författarskap. Där delger en hel del om och hur samhällets svek mot min barndom blev i vuxen ålder. En sista roman om Agitatorn kommer att delge en sammanfattning som trots en stulen barndom blev en vandnriing på jorden som kommer att avslutas då min tid kommer…
När jag läste på sociala medier om en man jag kände väl då han levde måste jag kommentera något som var både sorgligt och tragiskt.
Kent Sänd var en man jag umgicks en hel del med efter att han ringde mig och undrade om jag var villig att medverka till att den vanvård på barnhem som samhället administrerade från 40 talet skulle komma fram i ljuset ifrån det mörker allt legat begravet.
När jag läste formaliserades allt i skallen om hur vi arbetade med frågan om vanvård av barn på barnhem innan regeringen beslöt sig för en utredning. När vi kontaktade media slog de ut med armarna. Något sådant som vi påstådde kunde inte hända i Sverige. Att vi själva var offer var något vi hittade på därför att det enda vi var ute efter var pengar som skulle resultera i ett skadestånd. Vad som sedan betalades ut var en struntsumma. Många blev även utan ersättning med motiveringen att de inte blev slagna tillräckligt.
Nu har det kommit en dom från Svea hovrätt som bekräftade att en kommuns bristande tillsyn utgjort brott mot mänskliga rättigheter som ger rätt till skadestånd! Hovrätten ansåg att kommunens bristande tillsyn över ett fosterhem på 60-talet hade bidragit till att missförhållandena på fosterhemmet kunnat fortsätta. Kommunen hade därför brutit mot artikel 3 (förbud mot tortyr, omänsklig och förnedrad behandling) och 8 (rätten till privat- och familjeliv) i Europakonventionen. Enligt hovrätten är därför kommunen skadeståndsskyldig. Värt att beakta är att i det aktuella målet hade personen i fråga inte beviljats ersättning av den ersättningsnämnd som skulle se till att rättvisa skulle nå alla dem som misshandlades som barn av samhället.
Kent Sänd fick aldrig veta vad som hände då han tog livet av sig. Vad han utsattes för blev till slut för mycket för honom. Vanvården satte märket i honom lika som det gjorde för många som utsattes av samhällets vanvård av barn. Fortsättning kommer säkerligen att bli en följdfråga om en utredning som inte kom till avslut pga. av ointresset i att ersätta dem samhället systematiskt misshandlade och förnedrade då detta begav sig.
Läs mer här om Kent Sänd som blev ett offer för den vanvård han själv utsattes för som barn.
Direktören Kent Sändh, 64, högg ner sin hustru på en skolgård i Sävsjö.
Sedan tog han sitt liv.
Kvällen före skrev han ett mejl till sin bror, trubaduren Bengt Sändh. Kent Sändh berättade hur dåligt han mådde.
– När jag läste brevet var jag rädd för vad han skulle ta sig till, berättar Bengt Sändh, 67.
HÖGG SIN FRU FRAMFÖR BARNEN. Kent Sändh gick till attack mot sin fru med kniv mitt på skolgården när hon skulle lämna deras gemensamma barn i skolan. Flera skolbarn blev vittnen till överfallet.
I förrgår tog direktören Kent Sändh sitt liv. Han hade kort innan attackerat sin hustru och skadat henne med flera knivhugg inför ögonen på flera skolbarn. Kents vuxna barn och hans bror, artisten och författaren Bengt Sändh, vill nu att hans historia ska berättas i Expressen. – Natten till måndagen fick jag ett mejl från Kent där han var förtvivlad. Det var väl ett slags nödrop, berättar Bengt Sändh. I mejlet skriver Kent Sändh att han mår mycket dåligt och har djupa äktenskapliga problem. – Jag förstod att han kände sig oerhört pressad. När jag läste brevet var jag rädd för vad han skulle ta sig till, säger Bengt Sändh.
En kniv i handen
Bengt skickar ett svar på mejlet, men Kent hinner aldrig läsa det. Halv nio på morgonen står han vid ett pingisbord på Vallsjöskolans gård. I handen har han en kniv. Samtidigt går hans fru över skolgården med deras dotter som ska lämnas i skolan. När de är mitt på skolgården genskjuter han dem. Han kastar sig fram mot frun och hugger henne tre gånger i ryggen och bröstet.
FICK VARNING. Bengt Sändh fick ett mejl från sin bror Kent och blev orolig för vad som skulle kunna hända. Det var uppenbart att han befann sig i en mycket pressad situation och mådde dåligt, säger Bengt Sändh.
Barnen ser attacken
Flera barn som är på väg in i skolan ser attacken. Kent Sändh springer ifrån platsen. I en lägenhet som tillhör en bekant till honom finner man honom sedan medvetslös. – Eftersom han höll på med tobak hade han tillgång till ren nikotin. Förmodligen hade han sprutat i sig det. Det är ruskigt eftersom det visar på att han hade planerat allt. Han trodde nog att hon var död, säger Bengt. Bengt Sändh får vetskap om dramat när han befinner sig ute på landsbygden i Spanien, där han numera är bosatt. – Jag blev förvånad och helt iskall. Samtidigt har jag hela mitt liv levt med rädslan att han ska ha ihjäl någon. Han berättar att han och brodern som barn tvångsplacerades på ett barnhem. De hade en tragisk uppväxt. – Ingen har blivit så misshandlad som Kent blev på barnhemmet. Efter det blev han själv en riktig slagskämpe. Han fick någon slags blocke- ring.
”Pressad situation”
Samtidigt menar Bengt Sändh att hans bror var en mycket driftig affärsman och en kärleksfull människa. Han har varit direktör för ett tobaksföretag som gör snus och på fritiden har han arbetat ideellt med en organisation som hjälper fosterbarn. – Kent var i en ekonomiskt och äktenskapligt pressad situation nu när det skedde, men det ursäktar ingenting. Det han har gjort är den mest avskyvärda handlingen man kan göra. Bengt Sändh berättar att brodern fick psykologhjälp så sent som för ett halvår sedan. – Han har varit deprimerad den senaste tiden. För ett halvår sedan försökte han att ta livet av sig, då hamnade han på hispan, berättar Bengt Sändh. Kent Sändhs hustru fick allvarliga skador vid attacken, men förväntas bli helt återställd.
Kent Sänd berättar i en tv-intervju om hur han torterades på ett barnhem. Tre veckor efter inspelningen tog han sitt liv.
Brodern, trubaduren Bengt Sändh, tror att självmordet hänger ihop med tortyren på barnhemmet.
-Uppväxten var inte den utlösande faktorn. Hade han inte haft denna uppväxt och dessa trauman bakom sig hade han förmodligen varit en stadigare person och kunnat stå över kriser bättre, säger han.
Var två år
Bröderna omhändertogs av Göteborgs barnavårdsnämnd när Bengt var sex och Kent två år.
De skickades till barnhemmet Vidkärr där misshandeln började tämligen omedelbart.
-Vi blev tvångsduschade på morgonen i iskallt vatten. Två kärringar höll kvar oss i duschen med hjälp av var sin skurborste tills det kändes som om huvudet brann av kylan, säger Bengt Sändh.
Värst var det för lillebror Kent som Benkt berättar om hur skräckbehandlingen var en vanlig form av bestraffning var isolering, då barnen låstes in i sjukrummet.
-Första dygnet låg man fastspänd i bälte i en säng. Andra dagen tog de bort bältet, men man fick vara kvar i samma rum i upp till 14 dagar, säger han.
-Ofta låstes jag in i en liten skoskrubb under en trappa. Först höll de lyset släckt under någon timme. Sedan fick jag putsa 24 par skor. Det tog sex-sju timmar. Då var Kent Sänd fem år.
Kläddes i klänning
Bengt Sändh har i sin bok ”Barnhemsungar” berättat om uppväxten och hur den påverkade dem.
-Min lille bror blev sängvätare när han kom till Vidkärr. Som straff för det klädde personalen honom i en klänning. Han blev naturligtvis retad av sina kompisar vilket ledde till slagsmål. Och då blev han misshandlad av två sköterskor för att han slagits.
Kent Sänd grundade föreningen Samhällets styvbarn. Han var en framgångsrik företagare och välkänd för sitt stora engagemang för utsatta människor.
Han begick självmord tidigare i höst, tre veckor efter intervjun.
Minst 100 000 svenskar uppvuxna på institution
Sändh: Jag blev utnyttjad
Bengt Sändh var på plats i Stockholms stadshus för att närvara vid upprättelseceremonin. Han är ett av tusentals barnhemsbarn som blev utsatta för övergrepp under uppväxten. Bengt Sändh flyttade till Frälsningsarméns internatskola på Sundsgården utanför Stockholm 1948. Sångaren Bengt Sändh, 73, är ett av de tusentals barnhemsbarn som fick en offentlig ursäkt av staten. De värsta sexuella övergreppen utfördes av en anställd på ett hem drivet av Frälsningsarmén.
– Han var en pedofil och sadist, säger Bengt Sändh.
Uppväxten för den kontroversielle trubaduren Bengt Sändh, 73, präglades av övergrepp på två stora barnhem. På Vidkärr i Göteborg blev barnen, och även han själv, misshandlade, inlåsta och bundna i selar.
– Brorsan var sängvätare och som straff fick han gå i klänning. Vid ett tillfälle slog de en nyckelknippa i huvudet på honom, så att han ramlade ned på våningen under och låg kvar i en blodpöl, säger Bengt Sändh.
”Han var pedofil”
1948 blev Bengt Sändh placerad på ett nytt barnhem, Sundsgården, utanför Stockholm. Det var Frälsningsarméns internatskola för pojkar mellan 10–15 år. Bengt Sändh minns en av de anställda extra väl.
– Han var en pedofil och sadist. Han sextrakasserade en jävla massa barn. Bengt Sändh säger att han utsattes för övergrepp av mannen från 10 års ålder.
– Det fanns ett rum han tog in oss på och ”hade roligt med”. Han ville att vi skulle ta på honom och han skulle ta på oss. Och han skulle alltid vara med när vi bastade. Allt i största hemlighet.
”Han slog mig”
Enligt Bengt Sändh pryglade mannen pojkarna.
– Han slog sönder skidstavar, pekpinnar, allt. Han slog mig också, men inte det sista året. Då var jag störst och starkast på hemmet. Han flög på mig på baksidan av huset, och jag vände mig om och sparkade honom i arslet så att han lättade från marken. Sedan lämnade han mig i fred, sa Bengt Sändh utanför Upprättelseceremonin i Blå Hallen i Stockholms stadshus i går.
Allvarliga anklagelser
Aftonbladet har pratat med flera andra män som säger att de under pojkåren utsattes för systematiska sexuella övergrepp på Sundsgården.
– Det här är helt ny information för mig, säger Bert Åberg, informationschef på Frälsningsarmén.
– Det är naturligtvis ytterst allvarliga anklagelser som framkommer och vi
vill undersöka vad som har inträffat genom att på något sätt tillsätta en utredning.
Även Vanvårdsutredningen har slagit fast att övergrepp förekom på Sundsgården.
FAKTA
Därför får fosterbarnen upprättelse
”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska den allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.”
