Biblioteken i Sverige är rena hönsgården…

Under senare tid har Jag börjat ifrågasätta svensk kultur främst då det gäller författarskapet där jag finns tillsammans med övrig kultur ute i landet på både bibliotek och i media.

Debut som författare gjorde jag för femton år sedan. En stor dag var det då jag höll min första bok i handen om Guds Lilla Barnaskara. Hur många böcker jag skulle sälja och vem eller vilka som kunde tänka sig läsa mitt verk hade jag inte en tanke på. Att jag sedan fick recensioner som nästan tog andan av mig gjorde mig glad och nöjd. Min förläggare Ben Johans på Åland kände väl även han att allt han lade ut för att få ut boken utmynnade i att allt gick jämt ut för arbetet som både han lagt ut och jag med i tid att skriva ned vad jag själv hade sagt att jag skulle göra under femtio års tid.

Då jag sedan insåg och förstod att jag hade skrivandets gåva fortsatte jag skriva. En bok om tvivlets tid som ung sjöman kom ut på bokdiskarna. Även där fick jag bra recensioner så jag fortsatte att skriva den självbiografi jag hade börjat leverera med att därmed ge ut en tredje bok på eget förlag.

Då jag gav ut boken om min egen mognad där jag skulle ta hand om mig och mina barn blev allt en nyttig erfarenhet då jag blev en egen förläggare med de kostnader som fanns inbakade i att ge ut en bok. Erfarenhetsmässigt fick jag även erfara vad min förra förläggare Ben Johans hade arbetat med för att ge ut mina första böcker.

Under några år lade jag sedan ned skrivandet samtidigt som jag lade mycket arbete på att engagera mig för att i verkligheten sätta mig in i politikens bakgårdar och scener. Under denna tid började så smått att skriva på min fjärde bok. Arbetsnamnet blev Agitatorn. När jag efter ett tag inne i skrivandet insåg att mina böcker jag givit ut egentligen inte hade fått den början det borde vara då det gäller den självbiografi jag skriver om började jag fundera på mina föräldrars liv där de gick bort i unga år. Främst insåg jag att jag måste skriva om min fader som hamnade på mentalsjukhus vilket var upprinnelsen till att jag blev en av dem i Guds lilla barnaskaror. Min fader hamnade på mentalsjukhuset och jag hamnade därmed på barnhem. Därmed började jag skriva om Olle. Då jag tänkte på hur jag skulle ge ut boken om honom sade jag mig själv att jag skulle göra det genom en förläggare i min närhet där jag bor.

Så blev det och idag är boken ute. Nu främst hos näthandlarna därför att vad jag idag kan konstatera är att bokhandlarna idag mest fungerar med att ge ut kändisförfattare som de kan tjäna pengar på. Därmed har deras bedömning som alt annat inom kulturen idag är blivit en spekulation om att tjäna pengar eller som biblioteken gör med att spara på dem. Själv blev min investering den att jag fick lägga ut över sjuttio tusen kronor för att få ut boken utan spekulationer om vinst eller förlust från en förläggare. Jag betalade för vad boken skulle kosta med både lektorer och korrekturläsare som jag betalde ur egen ficka. Därmed kom boken ut samtidigt som jag själv fick funderingen att berättelsen om Olle skulle sälja så mycket att jag fick igen pengarna jag satsade med att trycka upp femhundra böcker.

Med detta i tanken började jag även undersöka om bibliotek köpte in mina böcker. Att jag sett mina böcker på Biblioteken både på Åland och hemma i Strängnäs där jag bor kändes som alltid att säkerligen finns jag även ute på andra bibliotek. Döm om min förvåning då jag kunde konstatera att i Sörmland fanns jag inne på hyllorna i tre av biblioteken. Övriga bibliotek ansåg att mina böcker inte var tillfyllest för dem. Därmed refuserad de och kränkte mig som författare på ett sätt som jag inte trodde de sk folkbibliotek här i landet lade sig i vinn om. Skamligt är det hur man refuserar lokala författare på ett sätt som förskräcker om som jag inte trodde vara möjlig. Snacka om hönsgård inom kulturen. Den som kacklar mest och sprättar mest får uppmärksamhet av kultureliten där de sitter och beder ut sig inne på biblioteken medan de väljer och vrakar om vilka författare som ska få erhålla plats på deras bibliotek.

Stannar här. Skriver mer om vilka bibliotek som refuserat mig i nästa inlägg där jag även kommer att ifrågasätta kommunerna som vanvårdade och misshandlade sina barn. Jag var en av dem. Tydligt så ska jag nu även i vuxen ålder tystas med vad jag skriver om. Är det därför jag inte platsar på de sk folkbiblioteken kan jag undra?

Här berättar jag om ”OLLE”

Torsdagen den 23 Januari finns jag på Biblioteket i Mariehamn på Åland.

Den 24 januari kan du lyssna på mig i Ålands radio där jag deltar i morgonprogrammet. Lyssna på Ålands radio gör du här :

Lyssna på programmet här.

Du kan även köpa boken med signering vid samtliga tillfällen…

Ålands Radio och TV

Tisdagen den 28 januari finns jag på Biblioteket i Mariefred.

Planering pågår om besök till Eskilstuna Bibliotek Tisdagar den 4:e feb ev den 11 feb kl 17:00-18:00.

Övriga framträdande kommer jag att delge här vad det lider…

Vilka är Samhällets Styvbarn…?

Här kommer jag att kommentera och även lägga ut inlägg om mitt engagemang då det gäller gårdagens vård av barn lika som jag kommer att göra då det gäller dagens vård.

Läs här om varför: Artikeln i Aftonbladet HÄR.

Långt där inne gör det fortfarande fruktansvärt ont | Aftonbladet / Frida Boisen 2020-01-05.

Vi som känt slagen som barn glömmer dem aldrig

OBS! Bilden är arrangerad.

Jag sitter i den ljudisolerade radiostudion med programledarens röst i hörlurarna. Tårarna växer i halsen innan den första frågan kommer. Jag är beredd, jag är oförberedd. Jag är vuxen i en radiostudio. Jag är barnet, när slagen kommer. 

– Skärp dig, hörs pappas ord i mitt huvud.Men det är svårt. När 65 nya fall av barnmisshandel polisanmäls, varje dag. 

I ett land där var fjärde barn får stryk. Oftast av den som ska skydda dem mot allt ont.

Det är svårt att skärpa sig. När programledaren i P4 Extra frågar om väggen av hat från hundratals män i min mejl, där jag kallas lillfitta, batikhäxa, subba, för att jag gjort det förbjudna, skrivit om mäns våld mot kvinnor. Det är svårt att skärpa sig, när jag berättar vad jag själv varit med om som barn. Om slagen. Om att se förändringarna i hans ansikte sekunderna innan det smäller.

Jag har svårt att skärpa mig, och det hörs rätt in i ett hjärta på en man bakom ratten vid ett rödljus. Hans mejl kommer några dagar senare.

Jag satt i bilen på väg hem från jobbet när du var gäst i P4 Extra. Och tro mig. Jag anser mig vara en hyfsat hårdhudad individ med högt i tak när det gäller känslor. Mitt rättspatos är även den på rätt sida av normen.

Men att få höra din uttryckliga sorg, din hopplöshet och ”upp i halsen” känsla när det gäller dessa kretiner och vildar som kallar sig ”män” som i skydd av datorer osv ska få visa sig allan ballan på styva linan. Det tog mig hårdare än jag var förberedd på. 

Jag var tvungen att köra åt sidan för att lyssna klart.. Och sedan när man trodde man hört det värsta och insåg att det skulle ta ett par dygn att försöka bearbeta och ens att förstå vad du genomlider. 

Jag hade rullat ett par hundra meter… stod vid ett rödljus på väg hemåt när allt ljud omkring och du tar upp det din far gjorde mot dig. 

Blicken. Ryckningarna i mungiporna. Den totala förändringen i tid och rum. 

Det slungade mig tillbaka 35-40 år tillbaka. 

Till ett utrymme som jag trodde skulle vara hermetiskt tillslutet. 

Vi mejlar fram och tillbaka. För jag vet. Man tror att man är säker. Att man gjort sitt jobb noggrant. Låst in, murat, tätat, gömt, glömt. Men sanningen är, att alla vi som känt slagen som barn, aldrig riktigt glömmer. Långt där inne gör det fortfarande fruktansvärt ont.

Varje dag polisanmäls 65 fall av barnmisshandel i vårt land, varav 11 fall av misshandel mot barn i åldern 0 till 6 år. Färre fall polisanmäls på sommarlovet, när barnen är som mest oskyddade. Ingen förskolepersonal eller skolpersonal som ser blåmärkena, som hör gråten.

Sedan några dagar är FN:s barnkonvention om barns rättigheter svensk lag. Det har länge varit olagligt att misshandla barn. Nu är det också olagligt att kränka barn. Att exempelvis psykiskt misshandla barn, eller att agera som att ditt barn är din ägodel. Ditt barn är dig till låns. En gåva. Ditt livs vackraste gåva.

Vuxnas våld mot barn, är ett av våra största tabun. Brott som ökat, inte minskat. Senaste decenniet ökade polisanmälningarna om misshandel mot bar med skrämmande 25 procent. I en Unicef-undersökning med fler än 4 700 barn berättar vart fjärde barn att han eller hon blivit misshandlad av en vuxen.

Låt detta bli det viktigaste löften för det nya decenniet: Bekämpa våldet i svenska hem.
Du som slår; välj om, sluta slå, sök hjälp. Det går!
Du som blir utsatt: Våga berätta, sök hjälp, vi lovar som medmänniskor, som samhälle, att finnas för dig.
Du som står bredvid: Använd ditt civilkurage, våga vara obekväm, våga fråga, våga anmäl.

Vad du än gör: Låt inte den som slår säga åt dig att skärpa dig när tårarna kommer.LÄS OCKSÅJag är lillfittan som ska stå till svars

Profilbild Frida Boisen
FRIDA BOISEN. Skribent Aftonbladet

Funderingar om nytt år…

Jul och Nyår är alltid den tid då man ska känna samhörighet med sin familj. Under det nya året som vi nu befinner oss i ska jag fira sjuttiotre år som vandrare här på jorden. Summeringen av livet närmar sig med steg som blir allt kortare för varje år som kommer. En bit in på det nya året tänker jag alltid på livet hur det blev och vad som ännu är kvar. Barndomen är ett ständigt kapitel som jag analytiskt utvärderar och vart den egentligen tog vägen.
Under åren där jag växte upp på barnhemsanstalten hörde aldrig min familj av sig där jag blev nedvärderad på barnhemmet. Detta faktum gör att jag idag inte vet vilka de är. Släktskapet intresserar mig inte nämnvärt. Inne i vuxenvärlden har jag ofta funderat en hel del om min egen identitet. Om jag gör det känner jag ingen saknad. När anhöriga inte bryr sig då man är liten. Varför då bry sig om dem då man är vuxen. Barndomen stal samhället av mig därför att mina anhöriga fullkomligt gav fan i hur jag hade det. Vad de gjorde var att de medverkade till att man stal identiteten av mig vilket resulterade i att jag under många år sökte mig själv om och vem jag egentligen är och vilken plats jag skulle ha och få i livet.

Under åren då mina barn växte upp försökte jag se till att de skulle få det bra efter de förutsättningar jag hade och som jag själv skaffade mig. Finns en hel del att säga om detta. Värdet som förälder är omistligt. Idag saknar jag detta värde från mina egna föräldrar då jag aldrig fick lära känna dem. Jag har dem i minnet. Där vårdar jag värdet på mitt sätt utan att döma. Som författare har jag försökt sätta en del av vad jag upplevt på pränt på om och hur jag levt och som därmed även formade mig till den jag är idag.

Livets vågor har ofta varit höga. Stormigt har det varit tämligen ofta lika som livet generellt är för alla i jämmerdalen. De som dömer mig eller hyllar mig ser jag som jämlika om respekten finns för mig som individ. Med pondus bakom ord där jag titulerar mig som författare kan jag stolt referera till att jag från första dagen då mitt första barn meddelade sin ankomst till världen sade jag till mig själv att mina barn inte skulle få hamna på barnhem. Tre barn och fyra barnbarn finns idag i min närhet. En son och ett barnbarn har lämnat jordelivet allt för tidigt. Livet är inte rättvist. Om jag har varit en bra fader får mina barn och andra bedöma samtidigt som jag själv vet att jag gjort vad jag kunde efter de förutsättningarna jag erbjöds som start i livet. Vad jag frankt och bestämt hävdar fram till den stundade finalen är. Ger man mig inga blommor då jag lever behöver jag dem inte heller då jag är död.

Finns en hel del att tillägga om livet. Allas våra öden är olika. Många lider i tysthet. Rättvisan i Sverige krackelerar idag på många sätt. En självupptagen hög politiker refererade om att i Sverige finns det ingen fattigdom. Så kan man säga då man förmodligen själv har det bättre än vad de flesta har i det främlingsfientliga Sverige av idag. Alla som går på försörjningsstöd är tydligt inte fattiga enligt de som vet. Att få tigga till sig för sin försörjning av det allmänna är ingen fattigdom. Försörjningsstödet ökar i landet. Utanförskapet ökar dag för dag medan etablissemanget ser till att de får än mer att konsumera själva. Självgoda individer finns det gott om i Sverige. De borde hamna ut i utanförskapet så de vaknade till. Där borde de få uppleva verkligheten. En verklighet där det idag välmående Sverige kastar ut den egna befolkningen ut på gatan tillsammans med barnfamiljer som kallas idag lika som förr för att vara medellösa. Detta är en del om vad jag funderar mycket om idag där jag skriver om min far som även han hamnade i utanförskapets förbannelse med en sjukdom i kroppen han inte kunde hantera men som samhället tog hand om på ett skamligt förnedrande sätt. I nästa bok kommer jag att ventilera något som är lika idag som igår. Skillnaden är inte märkbar. Människan lär sig aldrig. Några bykar kommer nog att tvättas. Livet är ganska så kort. Jorden har enligt de som vet existerat ett antal tusen miljarder år där jag själv inte ens är en vindpust i stormens spår…

Ensamhet och utanförskap föder brottsligheten.

Spaltmeter har jag den senaste tiden skrivit om hur samhället i Sverige idag dras isär. Fattigdomen ökar bland barn och pensionärer tillsammans med de arbetslösa som inte räcker till enligt den mall vi själva skapat för att tjäna pengar till daglig försörjning. Etablissemanget som ska vara garanten till att detta inte får fortsätta träter och kivas om vem som är bäst på att lova. Det senaste året har detta blivit mer tydligare än någonsin. Upprinnelsen till vad som är i Sverige idag är resultatet av högeralliansen som styrde Sverige under åtta år där de drog undan mattan för de som behöver medan de berikade sig själva.

Lika mycket som jag skrivit om vad som händer idag skrev jag om då alliansen tog makten i Sverige. Då eskalerade redan efter några månader systemskiftet med att man sänkte skatter och gav sig in på att privatisera samhällets tillgångar där vinster sedan hamnade i direktörer och individers fickor som endast såg till nyttan att tjäna så mycket pengar som möjligt med resultat av att både skatter och samhällets tillgångar försvann ut från landet i skatteparadis.

Därmed behövde man inte betala skatter på de vinster man tog ifrån samhället både då det gäller barnfamiljer och pensionärer. Fattigbarn började utvecklas ute i kommunerna. Pensionsbolagen dränerade pensionerna med att ta avgifter ur fattiga pensionärers pensionsfonder som sedan urholkade hela pensionssystemet viket utvecklade de fattigpensionärer som idag inte har råd att på många håll inte heller äta sig mätta. De borgerliga partierna stod och klappade i händerna samtidigt som etablissemanget tillsammans med de själva berikade sig mer än någonsin. Allt hände samtidigt som mitt parti socialdemokraterna  hävdade systemskiftets verklighet utan att kunna göra något mot den borgerliga majoritet som det svenska folket ville ha och som de sedan fick.

Idag fortsätter systemskifte. Idag med en socialdemokratisk minoritetsregering som inte kan göra mer än att skramla med orden samtidigt som den borgerliga majoriteten i riksdagen när som helst kan sparka ut dem från regeringsmakten. Systemskifte fortsätter. Idag med skattesänkningar som dränerar välfärden så vi får se tolvåringar på gator och torg som bedriver knarkhandel där följden blir att våldet eskalerar ute på våra gator.

Politiken i Sverige idag är den att politikerna själva dränerar och formaliserar vad som händer. Missnöjda väljare tror sig få det bättre om de väljer Sverigedemokraterna som är det mest högerinriktade främlingsparti det svenska samhället någonsin har skådat. När utanförskapet och neddragningar i det offentliga sker och som ska vara till för att ordning och reda ska finnas i landet ökar brottsligheten tillsammans med utanförskapet och ensamheten. Politiker som ute i kommunerna inte ser detta göder och föder utanförskapet samtidigt som de säger att resurser inte finns.

Ett löjes skimmer börjat att lägga sig ute i landet. Kommunpolitikerna enda val att komma till konsensus säger att vi måste spara. Att spara på fattigdom och även förbjuda det samma är som att skjuta sig i foten. En tolvåring som hamnar ute på gatan kommer att i slutänden kosta samhället otroliga summor samtidigt som fängelserna kommer att bli överfulla då samma tolvåring når fängelseåldern.

Sverige av idag består av naiva politiker som mest anser sig vara bättre än övriga politiker därför att man tycker olika. Att samla sig och göra något gemensamt verkar var samma lekstuga som barn i sandlådan där de kivas och slåss om en spade därför för att färgen på spadarna är olika trots att tillgången på spadar finns hur många som helst så det räcker åt alla i en låda.

Ledare artikeln här under min text visar på hur det ser ut i landet då man ökar ensamheten och utanförskapet utan att ens bry sig eller heller lyssna. Man lever inne ett gammalt tänk om att alla ska ta hand om sig själva. Kan man inte detta då är det ensamheten som erbjuds samtidigt som politikerna själva sitter och smörjer kråset som de idag gör vid överfulla julbord medan trettiotusen hemlösa ute i landet får sitta utanför deras fönster och se på. Hundra femtiotusen fattiga barn blir utan julklappar. Vart tog världens barn vägen? Inga galor hålls mer än att Bingolotto erbjuder miljoner framför dignade bord. Samtidigt sitter utanförskapet barn och planerar hämnd mot samhället och de politiker som har ansvaret.

Sverige har blivit kallt. Än mer kallare lär det bli om man fortsätter spara på människor som behöver stöd och hjälp. Detta utan allmosor. Vad människan idag behöver är tillit och värme som visas dem så de kan se att de tillhör samhället. Inte som idag att de får se på då etablissemanget tar mer och mer av dem vilket mer och mer blir tydligt i Sverige då den välfärdspolitik som borde finnas först på dagordningen idag står längst ned samtidigt som man ser till själva och att de som har får ännu mer.

God Jul I utanförskapets Sverige

Politiker är inte klokare eller bättre än andra!

Politiker visar allt mer idag hur de valt att visa sig vara den nya Adeln. De svaga grupperna i samhället  överger man där man sitter och glittrar med att veta bäst och mest.

Här lägger jag ut en debattartikel jag tycker speglar synsättet politiker väljer att vara idag och hur de lägger sig i vinn om att ingen helst inte ska kritisera deras beslut. Den demokratiska väggen börjar resa sig från medborgaren då politiker tror sig kunna lägga munkavle på dem som vet och hanterar verkligheten där politiken valt att visa på hur den nya adeln vet bäst och mest medan övriga ska hålla käften. Politiker som väljer vägen att tysta opinionen visar en verklighet som gör att de måste ifrågasättas. Jag gör det och kommer fortsätta att göra det. Den socialdemokrati jag företräder ska inte tysta folket. Jag har blivit vald att företräda dem. Inte att ifrågasätta. Som facklig företrädare slogs jag för allas rätt att ifrågasätta och påverka i över femtio år. Politiker som tror sig veta bäst har jag skrivit om förut. Vid nästa val lär de ramla av sina höga hästar därför att fortsätter man som idag kommer vi att få se ett land där brunhögern trampar vidare med att splittra Sverige in i framtiden.

Socialdemokratin har tappat kompassen.

Socialdemokraterna har tappat kompassen. Vi går dit kompassen pekar var det några genuina socialdemokrater som sa då någon frågade dem om vart man var på väg. Har man ingen kompass då flackar man runt. Då irrar man. Så är det idag. Socialdemokratin är i kris. Idag har partiets företrädare  tappat riktningen om vart man är på väg och vart man kommer att hamna om man inte mer börjar ta reda på vart man ska vandra.

I Katrineholm och i Eskilstuna har man helt tappat kompassen. I Katrineholm vill man inte mer ta hand om fattiga innevånare. Där uppmanar man dem att flytta om de uppbär försörjningsstöd därför att man inte tänker upplåta någon bostad åt dem. I rader av beslut man tagit inne i den moderata och socialdemokratiska majoriteten visar detta på en humanism som förskräcker. Här kommer återkommer åter ett av besluten. De socialdemokratiska kommunalråden i både Eskilstuna och i Katrineholm visar idag upp en agenda som gör att socialdemokratin tappar i stöd från väljare som trodde att Socialdemokraterna står vid sina ord men som idag visar något helt annat.

Det kommunala bolaget i Katrineholm uppmanar idag även de som uppbär försörjningsstöd att flytta. Sverigedemokraterna hade inte kunnat säga detta tydligare än vad socialdemokratin visar. I den socialdemokratiska värdegrunden finns inte mer tanken att hjälpa dem som behöver en bostad för dem som inte har arbete eller inkomst för ett boende. Det kommunala bostadsbolaget har ingen plats för fattiga. Fattigdom har politikerna förbjudit i både Katrineholm och i Eskilstuna. Nu fortsätter de tillsammans att förnedra de fattiga med att vi inte är till för dig. Vi ser helheten i att några pengar inte finns till dig som finns i utanförskapet. Flytta så vi slipper se dig är mantrat man döljer men som man visar därför att man tydligt väljer en väg som Sverigedemokraterna använder sig av för att därmed få empati och stöd för fortsatt makt i kulissen.

Nu har man även aviserat neddragningar inom den social sektorn. Socialtjänsten avvecklar man då man drar in 14 tjänster som har till uppdrag att hjälpa dem som hamnar i utanförskap i samhället. Samma politiker som står ute på barrikaderna och ojar sig för att brottsligheten håller på att ta över i landet gör tvärt om med att föda och göda vad som händer i landet. Alla ser och hör hur man i Uppsala och i Malmö visar exempel på där de i utanförskapet skjuter och tar över i samhället samtidigt som polisen står handfallna. Sverigedemokraterna ökar sitt väljarstöd samtidigt som de etablerade parterna slår undan fötterna på de fattiga i samhället där de göder och föder våldet som eskalera allt mer. Att då dra in på socialtjänsten som borde vara garanten för att komma bort från utanförskapet där våld och annat föds är som att hälla bensin på brasan som brinner. Politiker som ger sig i vinn på att på annat sätt stävja detta med fler poliser skjuter sig själva i foten. Att därmed även sedan till råga på allt förbjuda fattigdom gör dem till politiker som borde göra något annat än att sitta vid makten och förbjuda allt de borde verka för men som de rent populistiskt väljer och ägnar en retorik i som inte tillför något mer än att de hos medborgarna kommer att kallas för hycklare.

Vart är Sverige på väg. Vad är det som händer? Mörkret börjar fall över ett land som tidigare stått upp för de svaga i samhället. Var finns de politiker som säger sig stå upp för de svaga. Inte konstigt alls att folket väljer Sverigedemokraterna som det enda parti som bryr sig då man säger sig vara det enda partiet som står för de svaga. Inget kan vara mer förskräckligt utmanande då man ser och hör hur Sverigedemokraterna ökar i sympati. Politiker som väljer att visa samma agenda som Sverigedemokraterna är inte värdiga att företräda ett demokratiskt parti. Politiker som rent populistiskt väljer att plagiera Sverigedemokraterna för att därmed öka stödet de tappat kommer att tappa än mer då de inte väljer att visa sitt stöd för hela samhället och inte enbart till dem som gapar och ifrågasätter dem samtidigt som de väljer hyckleriets väg.

Socialdemokratin behöver idag politiker som står för vad de blivit vald för. Idag skäms jag för att stå upp för socialdemokratiska värden då jag ser hur maktens socialdemokrater gör något helt annat. Idag känner jag inte igen den socialdemokrati jag har funnits i över femtio års tid. Jag har varit med och slagits för kollektivavtal och arbetet för allas lika värde mm. Jag har varit företrädare för ett parti jag trodde jag kunde lita på. Idag är jag en tvivlare när man börjar fundera på om man ska hoppa av ett tåg som skenar in i den borgerliga högern allt längre för varje dag som går.

Idag mår jag ordentligt illa samtidigt som jag även är heligt förbannad på politiker som inte står för vad de sagt de ska göra till sina väljare. Svikare är vad de är och inget annat där de väljer makten före de värderingar det socialdemokratiska partiet ska stå för. Ända sättet att reformera partiet är att byta ut företrädarna. Socialdemokratin kommer att förlora stort i nästa val. Då om inte förr kanske man inser vart tåget gick. Trist är att man inte kommer att inse detta förrän man spårat ur ordentligt från den socialdemokratiska rälsen.

Flytta du som är fattig.