Pensionshöjningen räckte i ”alla fall” till en korv…

Pensionerna i Sverige tappar värde år för år. Samhället kostnader som el mat och allt nödvändigt har stigit medan trovärdigheten har fallit hos politikerna. Mera rätt så luktar det som en burk surströmming luktar varje gång de pratar pensioner som borde visa respekt för dem som byggde landet.

Många år har gått samtidigt som man sett hur pensionärerna får det allt sämre ekonomiskt. Inget händer. Man lovar och lovar år för år. Allt man sagt och säger ter sig mera som en lögn samtidigt som förtroendet för för dem som säger men inte gör något fallerar. När ska man börja göra något är min fråga…

Så skrev jag för snart tio år sedan...

Så där ja… Idag ramlade det rosa kuvertet ned i min brevlåda. Har väntat på besked om min framtida ekonomi. Anande om sänkt pension öppnade jag brevet. Själv hade jag räknat ut att för mig skulle det hela gå ut ganska så jämt då jag läst om att pensionerna i landet rent allmänt skulle sänkas med nästan tre procent.

Allt visade sig stämma. Vad jag själv hade räknat ut blev som jag tänkt. Min pension sänktes med nästan 400 kronor. Vad jag kunde trösta mig med var att jag fick pension i september förra året. Till detta hade jag arbetet ihop några pensionspoäng till i tio månader. Med detta så klarade jag mig med en nominell sänkning på 25 kronor.

Det är högst skamlig att vi i Sverige har så dåliga pensioner som vi har. Detta faktum har alla våra politiker i landet medverkat till. Skamligt är det att pensionärer till på detta har högre skatt än de som arbetar. Till detta försvinner våra surt förvärvade slantar in i pensionsbolagen som tar höga avgifter så att fattigpensionärerna ökar drastiskt ute i landet tillsammans med övrig fattigdom som de borgerliga partierna administrerar då det gäller den allmänna välfärden främst.

Hur blev det då. Läste idag i tidningen att en pensionär erhöll 5 kronor i ökad pension. Det är rent skamligt ytterst hur Sverige kränker och nedvärderar pensionärer med låga inkomster som hamnar på fattiggränsens rand då pensionen kommer i det rosa kuvertet. Man blir ytterst betänksam som socialdemokrat då jag häromdagen läste att nu höjer vi pensionerna enligt ansvarig socialdemokratisk minister. Frågan är vad man ska tro på. Fem kronor fick kvinnan som berättade om sin höjning. Riksdagens ledamöter som ska se till att vi har anständiga pensioner höjde själva sina arvoden med 4000 kronor i månaden vilket tyder på skillnader mellan hög och låg.

Hela riksdagen ska rösta för bättre pensioner. Själv är jag medveten om att i Sveriges riksdag finns en högermajoritet som ständigt röstar bort allt vad Socialdemokraterna föreslår då det gäller den generella välfärden. Problemet idag är inte Socialdemokraterna. Problemet är högern med Moderaterna som anförare med längtan och trängtan till regeringsmakten tillsammans med det fascistiska partiet Sverigedemokraterna. Kommer de till makten nästa år lär pensionerna sänkas än mer i stället för att höjas.

Sagt och skrivet blev det fem kronor i pensionshöjning för kvinnan i reportaget…

**Stefan Löfven**

**5 mars 2020** ·

Pensionerna höjs från 2021. Nu är det klart att ett av Socialdemokraternas viktigaste vallöften och en av de centrala punkterna för oss i samarbetet med Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet blir verklighet.
Pensionerna höjs under nästa år för vanliga löntagare som slitit ett helt yrkesliv med låg lön. Redan i år har vi höjt garantipensionen och taket i bostadstillägget vilket förbättrar ekonomin för 675 000 pensionärer.
Nu tar vi nästa steg för att se till att de kvinnor och män som byggt vårt land ska kunna se fram emot en bra pension.
Läs mer här: http://www.regeringen.se/…/overenskommelse-om-hojda…

Vanliga missuppfattningar om Pensionen | Pensionsmyndigheten HÄR

Så säger socialdemokraterna:

Nu höjer vi pensionerna

Pensionerna behöver höjas. När vi ser att människor i vanliga yrken får en orimligt låg pension trots ett långt arbetsliv måste vi agera. Nu inför vi därför ett pensionstillägg enligt livsinkomstprincipen, som innebär en höjning upp till 600 kr. Att beskatta människor som arbetat ett helt arbetsliv mer än de som arbetar är orättvist. Nu tar vi bort den sista delen i den orättvisa skatteklyftan. Skillnaden i beskattning mellan arbete och pension kommer vara helt borta till 1 januari 2023.

Regeringen har varit tydlig med att villkoren för personer som är över 65 år är en prioriterad fråga. Det handlar inte minst om respekt för alla som arbetat ett helt liv och byggt upp vårt land.

Tillägg till pensionen

Vi har ett bra pensionssystem med sunda principer. Livsinkomstprincipen är en sådan princip och den är grunden i det försäkringssystem som ålderspensionen faktiskt är. Grunden är att vi får pension i förhållande till vårt arbete och våra avgifter; det är viktigt för att stimulera till arbete. Men när vi ser att människor i vanliga yrken får en orimligt låg pension trots ett långt arbetsliv måste vi agera. Vi kompletterar därför pension enligt livsinkomstprincipen med ett tillägg på upp till 600 kronor per månad.

Pensionstillägget ska utbetalas med upp till 600 kronor per månad för den som har en inkomstgrundad allmän ålderspension mellan 9 000 och 17 000 kronor per månad. Pensionstillägget är förankrat i Pensionsgruppen.

Pensionärsskatten är orättvis och går emot välfärdens grundläggande princip

Den så kallade ”pensionärsskatten” är orättvis. Den blir ett ifrågasättande av värdet av ett helt livs arbete, men också en signal om att pensionärer ska ta ett större ansvar för finansieringen av välfärden. Att beskatta lön och pension lika handlar om den grundläggande principen att välfärden ska finansieras efter förmåga.

I vår strävan efter att helt ta bort skillnaden i beskattning mellan arbete och pension började vi med de allra lägsta pensionerna. Vi tänker nu ta nästa steg. Regeringen föreslår därför att det sista steget tas för att sluta den återstående skillnaden. Det innebär att skillnaden i beskattning kommer att vara helt borta 1 januari 2023.

Uppdaterades senaste: 18 september 2020

Barndomens ärr går aldrig bort…

2021-03-14. Publicerat av Krister Lumme.

När man är pensionär har man tiden för sig. Inventerar i skrivelser och bibliotek om mig själv och den tid som varit. Då mitt författarskap började i sen ålder blev det en hel del skriverier om min debut och det engagemang jag hittade in i för att berätta om ovärdigheten om hur samhället tog hand om sina barn inte allt för länge sedan. Här en artikel från Allers tidning 2006.

Mer om mina böcker i menyn ”Mina böcker.”

Privatiseringsvågen visar sitt rätta ansikte…

Privatiseringen i borgerliga styrda kommunerna i Sverige rasar vidare. Även socialdemokratiska politiker privatiserar och säljer ut kommunala tillgångar. Allt tillsammans i allianser som arbetare och skattebetalare ute i landets kommuner har slitit ihop. I Stockholm rasar detta som värst.

Ingen av politikerna skyr några medel när man motiverar varför man väljer att sälja ut kommunalt ägande för kommunens bästa. I nonchalans och med stor iver säger man sig ha hittat modellen för att undvika dåliga finanser. Man reser sig i bänken och säger sig ha hittat den ultimata privata lösningen. Halleluja, och vips så är allt ställt till det bättre. Även socialdemokrater verifierar samma tanke på att tänka privatisering fullt ut.

Sanningen är något helt annat då det gäller privatiseringsiverns följder. Sanningen ligger i att det är de anställda som skall förvalta och driva privat entreprenörskap samtidigt som de får försämrade villkor både då det gäller löner och arbetsmiljö. Sanningen är att vad de privata entreprenörerna serverar är sämre kvalité med vinstbehovet främst.

Billigt och bra är det att ta över i privat regi utan att behöva riskera finansiering av eget kapital. Man behöver inte planera eller göra några investeringar i byggnader eller vad de tar över. Bekvämt och fint kan man promenera in och styra om verksamheten så att man i slutänden kan ta hem vinster i bolaget. Här är det omvända värden som gäller. Här är det serverat av politikerna att ta för sig.

Exemplet om hur det går till när entreprenörer tar över offentlig verksamhet är även hur media med braskande rubriker presenterar nyheter om hur privatiseringar rullar in i kommunala hus och verksamheter. Minnet om hur privatiseringen av pendeltågstrafiken i Stockholm genomfördes är ett av exemplen trotts att många år har rullat undan. Då detta genomfördes visade privatiseringen sitt rätta ansikte. Entreprenaden till privat verksamhet var en verksamhet som fungerar klanderfritt innan privatiseringen. Det första det privata företaget planerade var att man konsekvent gick hela vägen för att försämra arbetsvillkoren för de anställda. Allt malde man ned i alla led för få verksamheten att fungera så billigt som möjligt. Konsekvent drev man sin tes om att vinst skulle genereras i företaget. Lika konsekvent skulle man tvinga de anställda till det sämre. Resultatet i pendeltrafiken blev strejker tillsammans med missnöje och sämre arbetsmiljö. Allt som skulle bli bättre och billigare blev ett kaos då detta begav sig.

Hemska tanke om de anställda inom vården i kommunal verksamhet skulle göra samma. Svaret om varför allt blev som det blev visades inte i TV. Inte heller i media fick man läsa om bedrövligheten mer än att tågen stod stilla. Det var de som skulle köra tågen som vägrade att köra. Det var deras fel att tågen inte gick. Det riktiga konceptet i privatiseringsvågen kom aldrig fram. Den bärande idén var klar. Ingen letade efter den egentliga orsaken. Man skulle driva billigare trafik på bekostnad av de anställda. Vad som hände var att biljettpriset steg då trafiken skulle genera vinster. Det var här kalkylen låg. Det var här de anställda vägrade fortsätta att vara med på privatiseringståget. De anställda steg av därför att de inte accepterade försämringarna som infördes för dem.

I Strängnäs kommun finns även här tendenser som visar sig i vårt avlånga land inne i den privatiseringsvåg som pågår i både kommuner och regioner. Här finns ingredienser klara när det gäller privata alternativ i vården. Det borgerliga systemskiftet med Alliansen i riksdagen påbörjade för över tio år sedan privatiseringsivern som idag eskalerar ute i borgerligt styrda kommuner och regioner lika som det även är i socialdemokratiska kommuner där de håller i klubban tillsammans med borgerliga alliansbröder.

Ingen skäms för att ta ut skatter som i slutänden skall bredda vägen för privata intressen som därmed får med ett klubbslag driva vården för gamla med vinstintresset främst. Minnet om hur det var i Mariefred då ett nytt vårdhem byggdes har jag i gott minne om vad som hände då. En ny entreprenör skulle vårda de gamla. Försämringar i kollektivavtal och arbetsmiljö kom som på räls lika som i kollektivtrafiken i Stockholm. Vården i Mariefred skulle enligt borgerligheten bli billigare för skattebetalaren. Vad som hände var att personalen gick på knäna med sjukskrivningar och ännu mindre personal som följd. Alla som blev kvar fick slita för att ta hand om de gamla. Vanvård var på väg att etablerar sig. Det privata vårdbolaget insåg vad som höll på att hända. Man begärde då mer pengar av kommunen som insåg vid en förhandling att i kommunal regi kunde man hantera vården billigare. Den privata entreprenören blev därmed av med kontraktet vilket sedan visade sig att var det bästa för kommunen. Efter vetskapen om hur det blev i Mariefred har man läst sig att det bästa är offentlig vård. Dålig vård och besparingar finns visserligen även inom den offentliga vården. Skillnaden är att hos den privata vården kalkylerar man med vinster som går in i privata fickor. I offentlig verksamhet kan socialnämnden i ett tidigt skede gripa in. I den privata vården kommer man i regel in för sent. Personalen där har svårare att ge uttryck för förtagets agerande där det redan i anbudet sagts att så här vi ska ha det. Så här mycket ska det få kosta. Punkt slut.

Privatiseringen av offentlig verksamhet med vård och omsorg i högsätet är i förlängningen ett hån mot alla skattebetalare där kapitlet som skulle gå till vården hamnar i privata fickor där ingen har insyn i hur pengarna förvaltas.

Därför. Vi ska ha en vård som drivs offentligt och där medborgarna har full insyn i vad som sker. Samtidigt ska de anställda ha kvar förmåner de privata vill försämra genom sitt vinstintresse. Detta måste vi socialdemokrater slå vakt om. Socialdemokratiska politiker som säger något annat bör omedelbart ompröva sin ideologi eller fråga sig själva om det är politiken som de för är för dem själva eller för dem som valt dem att förvalta deras ideologi om allas lika värde.

Vår ideologi ska värna om det vi har tillsammans. Inte sälja ut oss som vi gör då vi säljer ut offentliga verksamheten. Detta är ett borgerligt tänkande. Vi måste protestera mot den billiga tesen att privata alternativ ska frälsa oss från alla problem. Detta är en felaktig föreställning. Privat vård. Javisst. Men i så fall. Låt entreprenören bygga och starta sitt företag med egna pengar. Idag rider man in i offentlig verksamhet som en ädel riddare och ut som en papperstiger.

Krister Lumme

Socialdemokrat i Mariefred.

Argumenten om försäljning av värmeverket i Strängnäs är genomskinligt…

Värmeverkets eventuella försäljning i Strängnäs börjar visa sig allt mer. De moderata argumenten till en försäljning börjar skina igenom i rubrikerna. Om försäljning och bud meddelar media att i Eskilstuna ser man nyttan med eget värmeverk. I Strängnäs går det inte att driva värmerörelsen i bolaget SEVAB. Märkligt är argumentet till en försäljning då någon vinst av en försäljning inte kommer att finnas. Varför måste man i den moderata politiska bänken trotts detta undersöka möjligheten att bli av med värmeverket? Mystiken tätnar samtidigt som det börjar visa sig allt mer att en försäljning inte tillför kommunen Strängnäs någon nytta mer än att Moderaternas kommunalråd Högfeldt blir nöjd och tillfredsställd om verket hamnar i privata ägo.

Artikeln här nedan i Eskilstuna Kuriren speglar helheten. Eskilstuna kommun ser fördelarna i att Strängnäs kommun samarbetar då det gäller värmerörelsen och ser helheten under den tid Strängnäs kommun har samarbetat med Eskilstuna. Man ser vinsten i samarbetet då Eskilstuna kommun sparat hela 70 miljoner vilket även Strängnäs kommun har fått ta del av. Här finns argumentet till att värmeverket ska finnas i Strängnäs kommuns ägo och därmed fortsätta samarbetet. Att Eskilstuna kommun lägger ett bud på att köpa värmeverket i Strängnäs är förståeligt därför att man ser fördelarna. Att man inte ser detta i kommunens koncernledning som mest håller allt hemligt är högst märkligt. Allt visar mer på att försäljningen är ett dolt argument om privatisering och avknoppning av kommunal verksamhet i Strängnäs. Moderaterna har alltid vurmat för privatisering och gör det även ute i landet där de säljer ut skolor och sjukhus till marknadens fromma.

Vi socialdemokrater ska inte tillåta detta även ske i Strängnäs. Undertecknad minns hur vi slogs emot privatiseringen av äldreboendet Hammargården i Mariefred. En borgerlig majoritet genomförde en privatisering som visade sig bli dyrt för kommunen med all den negativitet vinstintresset förde med sig. Därmed beslöts det att återta äldreboendet åter till kommunal ägo vilket har visat sig att privatisering av äldreboendena heller inte har kommit upp till den politiska agendan.

Om värmeverket säljs till privata intressen ska vi socialdemokrater lämna majoritets samarbetet. Detta för trovärdighetens skull om att vi värnar medborgarens skattekronor till öppen kommunal verksamhet. Inte till privat styrelserum där vinster från skattebetalarnas intressen går in i privata fickor.

Barnhemmen tillsammans med psykvården var samhällets tortyrkammare.

Jag blir alltid upprörd då missförhållanden av barn kommer fram i ljuset. Allt hänger ihop med att jag själv var en av dem man gav sig på som barn. Detta hände sig på Åland där jag bad dem om ersättning för vad de åsamkat mig och många därtill men som man i Finland ansåg inte var något man ansåg sig behöva göra. Vad jag sagt och säger en gång till är att vad de gjorde i Finland var att de pissade på oss en gång till efter att de utrett samhällets misshandel av sina barn samtidigt som de med detta gömmer sin historia medan de hyllar sig själva. Allt finns i en utredning som visar på hur man misshandlade sina barn men som man väljer att sopa under mattan.

Idag läser jag i Aftonbladet en ledare som tar upp missförhållande som fanns inom institutionsvården för psykiskt handikappade barn och ungdomar för inte allt för länge sedan här i Sverige. Själv kan jag konstatera att vad jag läser inte enbart handlade om psykiskt sjuka barn och ungdomar. Allt och mer därtill fanns lika tydligt även inom de barnhem som mera var fängelser för barn än att de var ett ställe där de skulle få kärlek och värme då deras föräldrar övergivet dem. De flesta blev så till den grad kränkta på de sk barnhemmen och nedvärderade att de fick psykiska problem som följde med dem i vuxenvärlden där även sedan avled i tidig ålder av vad de råkade ut på inom de hem som jag kallar för barnhemsanstalter vilket jag själv även blev och är en del av.

I Finland där jag fanns som barnhemsunge skrev jag en bok om eländet. Idag om jag skulle skiva om samma historia skulle jag berätta än mer om vad som verkligt var där jag växte upp. Den psykiska delen av min uppväxt drogs jag med långt upp i medelåldern. Min egen mognad kom till mig sent i livet. Allt utav att jag själv insåg att jag var på fel väg innan jag började engagera mig för rättvisa vilket mycket är mitt patos idag och som jag kommer att ha till den dag jag lämnar jordelivet och som blev min räddning om att inte mitt liv for rätt in i ett helvete som många av oss hamnade in i.

Allt nog. Vad som hände oss och de barn som är offren här vill jag tydligt manifestera om. Vad man i Aftonbladet skriver om är de som var mest gravt psykiskt handikappade. Ingen skillnad finns där mot vuxenvärlden sätt att även hantera vuxna man placerade på mentalsjukhus. I min bok om min egen fader Olle skriver jag och berättar om vad som hände honom inom mentalvårdens väggar. Straff och experiment var dagliga doser för honom tillsammans med medicinering som tog livet av honom i allt för tidig ålder. Jämförelsevis var det inte bättre för barn som var sk sinnesslöa vilket även min fader var enligt de journaler som berättade om varför han blev satt på mentalsjukhus. Många barn hade det säkerligen ett ännu mer ett rent helvete än vad jag och min fader blev erbjuden av samhället.

När man då ser i ljuset av vad som skrivs hur man i Finland gömmer sig och manipulerar sin historia med att glömma och gömma. Däremot är det viktigt att hedra sig själva när det gäller kriget mot ryssen. Att man fick krypa till korset erkänna sig besegrade gömmer man och glömmer man lika som man ger om barnen man misshandlade och slog. Känslosamt och lidelsefullt skålar man i champagne då årsdagen inträtt. Då skall det firas. Man borde gräva ned de lik man släpar på. I öppen dager stinker alltid liken då ruttenheten tar över helt och hållet. En begravning borde vara på sin plats med heder och ära till dem som äras bör. Gör upp med din historia Finland och ge ersättning till dem man övergett så trovärdighet och humanism visas mot våldet samhället i Finland har gömt och fortsätter att gömma.

Skrivelse till President och regering i Finland-2016 Ladda ner

Läs här vad Aftonbladet skriver på ledarplats:

Anders Lindberg

Vipeholm är Sveriges skelett i garderoben

Att minnas övergreppen är att försvara människovärdet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

FOTO: BILDKÄLLA: SYDSVENSKA MEDICINHISTORISKA SÄLLSKAPETVipeholm Barnpatienter. Foto i mitten på 1900-talet. Notera ledbanden.

”Var resan stormig huru skön är hamnen”

Så lyder inskriptionen på en minnessten på Norra kyrkogården i Lund. Här vilar 560 män, kvinnor och barn som dog inne på Sveriges största anstalt för så kallade ”sinnesslöa”. Hit kom de som inga anhöriga ville jordfästa i familjegravar eller på kyrkogårdar någon annanstans i riket.

Mellan 1935 och 1982 fungerade Vipeholm som slutstation för svenskar som i dåtidens läkarprosa kallades saker som ”idioter”, “osnygga” och ”obildbara”. Som de svåraste fallen, de som överläkaren och sjukhuschefen Hugo Fröderberg kallade ”biologiskt sett lägre stående än flertalet djurarter”.

I dag hålls ett digitalt seminarium i Sveriges riksdag om att de och andra offer för den svenska institutionsvården bör få en ursäkt från staten. Arrangörer är funktionshinderrörelsen och Liberalerna.

“Många tror att det som skedde på Vipeholmsanstalten var ett hemskt undantag, men så är det inte. Under 1900-talet fanns det många anstalter och institutioner runt om i Sverige som var hem för barn och vuxna med olika funktionsnedsättningar.”, skriver Åsa Strahlemo, ordförande DHR i Alltinget. DHR är en av de stora organisationerna för personer med funktionsnedsättning i Sverige och en av arrangörerna till dagens seminarium.

Det brukar sägas att ”vägen till helvetet är stenlagd av goda föresatser”.

Men jag undrar, jag.

Med vilka ”goda föresatser” byggdes egentligen Vipeholm på 1930-talet? Med vilken ”god vilja” genomfördes de så kallade kariesexperimenten på de intagna när man lät deras tänder förstöras av klibbig kola så att man kunde studera tandröta och karies på nära håll?

De mänskliga försöksdjuren var lika försvarslösa som råttor i ett laboratorium.

Men även om kariesexperimenten är de mest kända övergreppen så stannar frågorna inte där. Från Vipeholm skickades, utan att de anhöriga fick veta något, 152 hjärnor till hjärnlaboratoriet i Uppsala för vidare forskning. Det berättade Sveriges radio i höstas i dokumentären Vipeholmsanstalten av Randi Mossige-Norheim. En av hjärnorna tillhörde hennes farbror, Inge Torkel.

Hur kunde det ske och vem bar det högsta ansvaret? Vi pratar inte om 1200-talet där historiska källor saknas utan modern tid, med journaler, arkiv och delvis fortfarande människor som minns och kan berätta.

Den kanske mest obehagliga frågan gäller överdödligheten under andra världskriget. Mellan 1941 och 1943 tredubblades plötsligt dödligheten bland de manliga patienterna. Detta skedde samtidigt som nazisterna med ”aktiv dödshjälp” lät funktionshindrade i Tyskland dö och även om forskare inte har hittat belägg för något liknande i Sverige så återstår frågorna.

Varför dog de? Vad hände egentligen?

I kvarlämnade dokument funderar Hugo Fröderberg själv kring ämnet.
”Vanvettigt att förlänga deras liv så att dom blir fler och fler. Passiv eutanasi berättigad ” skriver han.

Eutanasi är ett annat ord för dödshjälp.

Det är lätt att se hur politiken under 1900-talet utvecklades i samklang med folkhemsbygget och dess paternalistiska syn på människor. De som var annorlunda skulle antingen anpassas eller skiljas ut från det övriga samhället.

Självklart måste vi förstå dåtidens politiker, tjänstemän och läkare utifrån sin tid. Men de hade även ett personligt ansvar, precis som beslutsfattare har idag.

Och de som drabbades och deras anhöriga förtjänar både en ursäkt och att få veta sanningen om vad som hände.

Vi har sett motsvarande uppgörelser med historien på andra områden. 2014 tog regeringen fram en vitbok över behandlingen av romer i Sverige: ”Den mörka och okända historien – Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet”.

Det rimliga vore att socialminister Lena Hallengren tar initiativ till en vitbok även här. För den svenska institutionsvården är ett sorgligt kapitel i vår historia, ett skelett i folkhemmets garderob.

Att minnas historien är att försvara människovärdet, även i vår tid.

Värmeverket i Strängnäs ska inte säljas !

Försäljningen är en ideologisk fråga för oss socialdemokrater. Frågan är vad den moderatledda kommunstyrelsens ordf. Högfeldt funderar på då han driver en fråga som går stick i stäv med koalitionspartnern Socialdemokraternas ideologi då det gäller försäljning av kommunala intressen som enligt moderat ideologi ska finnas i privat ägo. Hela processen går under en hemligstämpel. Insynen från kommunens medborgare är minimal lika som vi politiker inte heller får vetskap om vad som pågår. Ser man även till hur Sevab och bolagets styrelse får insyn i avknoppningen av bolaget samtidigt som man ska sköta bolaget enligt ägardirektiven ställer detta frågetecken som borde rätas ut så allt om en ev. försäljning kommer fram i ljuset.

Resultatet vid en försäljning kommer att bli lika med noll. Processen med konsulter och utredningen av avvecklingen går på över 10 miljoner. Den politiska processen går vidare. En process som borde stoppas. En försäljning av värmerörelsen i Strängnäs är en förlust för medborgaren både vid en försäljning till privata intressen och in i framtiden. I kommuner som sålt ut värmeverken visar detta på att kommuninnevånare i alla de flest fall förlorat på affären. Vinnaren är de privata bolagen på bekostnad av kommunens innevånare som får betala de prisökningar som sedan kommer till dem som ett brev på posten.

Skuldbördan är motiveringen till en försäljning av värmeverket enligt Jakob Högfeldt. Detta anser jag inte är med sanningen överensstämmande. SEVAB har en skuldbörda. Det är en allmän sanning. Större kommer skuldbördan att bli. Men det är inte värmeverket som bär SEVABs skulder. Det är VA kollektivet som drar stora skulder till bolaget. Detta pga. av man måste bygga ut VA därför att kommunen expanderar med fler innevånare och med detta tillhörande bostäder. Dessutom är avloppsnätet gammalt och måste byggas ut. Reningsverken måste lyftas upp och utvecklas i takt med kraven som kommer då det gäller miljön mm. Det är här investeringbehoven är stora. Det är här skulderna finns som belastar Energibolaget SEVAB. Värmeverkets skulder är en droppe i havet samtidigt som fjärrvärmen är en investering in i framtiden. Detta vet säkerligen Kommunalrådet Högfeldt om. Är det därför han vill avveckla värmeverket kan jag undra. Vinster på kommunala verksamheter är den Moderata slogan. Tydligen är det samma då det gäller att avknoppa värmeverket i Strängnäs till marknadens fromma.

Ingen gör en affär om man inte kan göra en vinst. Vinsten kommer att hamna i privat fickor lika i Strängnäs som det varit fallet i kommuner där man sålt ut kommunala bolag. Så blir det även i Strängnäs. Vi socialdemokrater ska inte och kan inte gå med på att lura väljarna. Vår övertygelse ska vara att värna skattebetalarnas väl och ve. Inte att sälja ut vad de idag har och vad de i framtiden kan vinna på att ha värmeverket kvar. Om värmeverket får majoritet för en ev. försäljning måste vi socialdemokrater välja om vi ska sitta kvar i en majoritet som väljer att sälja ut sig själva. Om så sker ska vi lämna vårt samarbete med Moderaterna och gå i opposition. Vi socialdemokrater ska fortsätta vara de socialdemokrater vi är och inte gå i ledband för en moderat ideologi vi alltid har slagit emot och som vi måste välja väg för då det gäller att avveckla värmeverket i Strängnäs till privata intressen.

Dela:

2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS

Populism skadar politiken.

Tiggeriets framsida och baksida är åter ute i media. Igår kväll blev det åter en debatt på Tv tillsammans med samma nivå som det alltid tidigare har varit och även visat sig då olika synsätt debatterats då det gäller tiggeriet och med fattigdom främst, och då i synnerhet om dem som kommit hit från Rumänien för att tigga.

Jag har i många inlägg här både i min blogg och på hemsidan sagt vad jag anser om hur tiggeriet ska debatteras och hanteras då det gäller min syn som socialdemokrat och politiker. Jag anser inte att vare sig Eskilstuna eller Katrineholm där socialdemokratin är i majoritetsställning hanterar tiggeriet på ett värdigt och riktigt sätt. Jag kan hålla med om att tiggeriet och att människor inte ska behöva sitta och be om allmosor utanför våra butiker. Detta hör inte till vårt samhälles sätt att leva och existera i. Att behöva tigga för sin överlevnad är en värld vi lever i som den är och som den alltid har varit och som visar på ojämlikheten hos oss människor där den starke alltid överlever och kommer så även i framtiden överleva därför att människan är som hon är och förmodligen alltid kommer att vara. Att man som i Eskilstuna och Katrineholm ger sig in på att förbjuda tiggeriet som innefattar den fattigdom som finns hos de människor som sitter med en mugg framför sig i entréerna till våra butiker och affärscentra är inte värdigt. Allt då det gäller politik och då i synnerhet socialdemokratisk politik.

Ser man till hur främlingsfientligheten speglar sig i vårt samhälle där partiet Sverigedemokraterna agerar främst och som vi socialdemokrater kritiserar för deras antisemitiska läggning kan jag ganska så tydligt genomskåda samma fenomen hos de som anser det vara rätt och riktigt att förbjuda fattiga att människor tigga. Förklaringarna i både Tv och media ger vid handen att partiföreträdarna då de förklara tiggeriets baksida gör detta tillsammans med populistiska förtecken och retorik. Förklaringarna och bortförklaringarna genomskådas då de i den ena meningen säger sig vara för solidaritet och jämlikhet men som de i den andra meningen bortförklarar med att man inte ska komma till Sverige och tigga. Då begraver man solidariteten. Ska man man tigga ska man göra det där man kommer ifrån. Vi ska inte ta hand om andra länders tiggare. Därmed gör politiken det enkelt för sig och förbjuder tiggeriet samtidigt som politikerna själva kanske ökar egen populism från väljarna som i botten är rasister men som man vill ha ett kryss av i valet då väljaren ska välja vem och vilka som står på deras sida in i främlingsfientlighetens skugga.

Populismen ses mellan raderna om och hur man svänger sig i debatten för att få samma sympati från väljaren som Sverigedemokraterna får då de hävdar sitt fascistiska synsätt. Allt med en retorik för populismens vinning i debatten. Mera rätt. Skapar man inte trovärdighet då är och förblir man en förlorare i långa loppet. Idag börjar allt synas ännu mer klart. Bortförklaringarna håller inte lika lite som de klarar av trovärdigheten. Populism är en styggelse som ligger i människan sätt att vara då man alltid är sig själv närmast. Ska man stå för den politik man säger sig föra ska man göra detta fullt ut. Inte enbart i ljuset av populismens ansikte.

I Finland pissade man på oss två gånger…

Finland. Den hycklande staten !

I dagarna har media meddelat att man i Danmark visat både humanism och förståelse för de som blev utsatta med både misshandel och kränkningar som barn lika som jag själv blev det på ett åländskt barnhem. Allt detta i motsats hur man i solskenet hycklade och kränkande visade mot oss i Finland där man idkade systematisk misshandel mot oss barnhemsbarn utan åtgärd utan empati.

Jag var en av dem som drev frågan om barnhems misshandel och kränkningar mot de barn som samhället skulle vårda både i Sverige och på Åland. Jag skrev brev till den finska regeringen om att en utredning måste göras lika som man gjort i både Sverige och på Åland. I Brev skrev jag till den dåvarande finske presidenten. Min enträgna begäran resulterade i att man gav med sig och utredde frågan som visade sig vara något som nämnda länder använde sig frekvent av då det gällde att misshandla barn där man i Finland var värst utav dem alla. Jag var närvarande i Helsingfors och hörde på hur man lika som på Åland hycklade bad om för vad man systematiskt hade sysslat med. Vad man där nedlät sig till var att man pissade på oss inte enbart en gång. Man tillät sig till och med att göra detta två gånger.

Varför då, två gånger? Svaret är att men bad om ursäkt med en tom påse som visade sig i all sin tomma prakt då man inte fyller ursäkten med något. Då valde man att pissa på oss första gången. När utredningen var klar och det bevisades att de som ställde upp och berättade om sitt öde samtidigt som de strödde salt i eget sår för att berätta, bad man hycklade om ursäkt samtidigt som man pissade på oss en andra gång. Allt visade sig i att man inte anser sig behöva göra rätt för sig. Tre år har nu förflutit dagen då man bad om ursäkt och valde att kränka oss en gång till och som jag ser som om att man med nogsamt mod pissade på oss en andar gång då man ansåg att vi inte var värdiga mer idag än igår. Samtidigt kallar man sig i Finland sig för att vara en rättsstat som inte anser sig behöva göra upp med sitt förflutna.

Själv sitter jag som nämndeman här i svensk tingsrätt och dömer ut böter för örfilar vilket visar på orättfärdigheten i att misshandla någon vilket en örfil anses vara. I Finland anser man däremot att systematisk misshandel inte ska ersättas överhuvudtaget. Man gömmer sig bakom frasen att allt är preskriberat och glömt. Av de som både kan och vet och då i synnerhet finska medborgare har vi blivit kallade för giriga. Vad vi är ute efter är pengar och inget annat. Om de själva skulle bli misshandlade undrar jag vad de skulle göra. Nöjda och belåtna skulle de säkerligen inte bli då det handlar om dem själva. Då ska hämnden bli ljuv därför att det egna jaget står alltid främst först.

Läs här min skrivelse till Finlands President och regering i Finland-2016
I WorldLadda ner

300 000 danska kronor, motsvarande 400 000 i svenska kronor, i skadestånd får 17 män vardera som under barndomen bodde på uppfostringsanstalten Godhavn på Nordsjälland i Danmark. Skadestånden betalas ut för att kompensera för de övergrepp som begicks på anstalten under 1960-talet. Enligt en tidigare statlig rapport utsattes barnen för systematisk misshandel, sexuella övergrepp och medicinska experiment.

De 17 stämde staten 2020, efter att premiärminister Mette Frederiksen (S) 2019 offentligt bad om ursäkt för behandlingen som barnen på Godhavn utsattes för.

– Vi är riktigt glada å dessa människors vägnar. Vi är nöjda med att regeringen har tagit på sig ett ansvar, säger Rasmus Kjeldahl på den danska organisationen Barns Villkor som varit med och drivit fallet.

Ulvar i fårakläder…

Sveriges verklighet idag visar på att en blåbrunhöger mer och mer inom det politiska landskapet allt mer blir synligt framträdande. Detta främst av partierna Sverigedemokraterna tillsammans med Kristdemokrater och Moderater.

Det är skrämmande och beklämmande hur både Moderater och Kristdemokrater döljer sin agenda för att få tillträde till regeringsmakten i Sverige. Moderatledaren Kristersson vandrar runt i rubrikerna som en Ulv i fårakläder. Kristdemokraten Ebba Bush å sin sida visar hur hon rent egenmäktigt tänker sig få tillträde till en fastighet som säljaren har ångrat att han inte vill sälja. I media har har hon även berättat för landets väljare att Socialdemokraterna valt att låta människor dö utan att åtgärd. Indirekt väljer hon att retorisk skylla på regeringspartiet att de är skyldiga till att flertalet gamla avlidit i den pandemi som pågår i hela världen.

Det är rent skamligt hur både Kristdemokrater och Moderater döljer hur de kommer att använda sig av fascister för att nå regeringsmakten. Moderatledaren Kristersson har främsta mål på agendan att nå Statsministerposten för egen förnöjelse. Något annat kan inte ses då man dag för dag idag kan genomskåda den agenda Krisdemokrater och Moderater med fascistiska förtecknen döljer hur de tillsammans för en retorik som förskräcker. Glömd är koalitionspartierna Centern och Liberalerna där de kallade sig för en Allians. Idag visar det sig hur de har sjunkit än mer i den blåbruna leran de sitter fast i. Liberalerna och Centerpartiet tar avstånd från vad Sverigedemokraterna ställer främst då det gäller den främlingsfientlighet som finns dold hos folket i Sverige.

Den som tiger och inte kritiserar vad de ser och hör från fascister och som vidimeras dag för dag är inte trovärdiga. Den som tiger är svaret skyldig. Gör man inte detta så är man en sympatisör som döljer sitt fascistiska ansikte vilket både Kristdemokrater och Moderater gör idag tillsammans. Allt som i sagan om Rödluvan och Vargen. Skillnaden är att idag är detta en veklighet. Inte en saga…

Mer om mina böcker: https://www.lumme.info/mina-bocker/

Pensionen i Sverige är ett hån mot landets pensionärer.

Konstruktionen av pensionssystemet visar idag hur effekterna med låga pensioner och stora inkomstskillnader klär sig i fracken ojämlikheten. 25 år har passerat sedan pensionssystemet gjordes om med ett fondsystem som skulle ge möjligheten att på marknadens villkor öka sin pension. Idag kan man se vart pensionärernas pengar har tagit vägen. Fondbolagen har ökat sina vinster medan pensionärerna blir allt fattigare år för efter år. Klyftorna mellan pensionärer och löntagare ökar. Pensionerna är för låga i allmänhet och följer inte med i löne- och kostnadsutvecklingen. Själv har jag en pension som är 45% lägre än vad jag fick som lön då jag var ute i arbetslivet. Vad som är bedrövligt illa är att jag varje år tappar i köpkraft då samhällets omkostnader ökar samtidigt som jag själv får allt mindre marginaler att leva på. Ser man till min egen pension blev tillskottet i år 191 kronor. Summan grinar som ett hån mot mig som arbetat sedan jag var femton år. Under alla år har jag bidragit till samhället utveckling tillsammans med många med mig samtiidgt som pensionen i Sverige av idag visar på att otack är moder Sveas lön.

Idag har vi ett pensionssystem som visar lika på hål i strumporna då de är utslitna. Man kan inte lappa och laga som man gör idag. Pensionssystemet måste göras om från grunden. Systemet måste renoveras. Sverige ligger idag längst ned i ligan då det gäller löneutvecklingen i landet. I Norge är pensionen dubbelt så hög som i Sverige. På Island är folkpensionen 19 000 per månad. I Finland baseras pensionen på alla arbetade år som ledde fram till ett nytt system. Danmark fick det gamla systemet flyta in i ett nytt successivt. I Sverige skedde allt mer radikalt. Idag kan man konstatera att detta ledde fram till stora inkomstskillnader med att pensionerna halkar efter. Bättre blev det inte heller av att pensionssystemet gjordes om under en tid då den värsta ekonomiska krisen vältrade in i svensk historia. Ett nytt pensionssystem sågs som avgörande för hur man skulle överleva ekonomiskt men som visade sig varar ett system som födde ojämlikheten för landets pensionärer.

Många pensionärer har det ändå bra. De som kasserat in sitt pensionssparande från 80- och 90-talets börsuppgångar kan konstateras leva i en egen fil av välgång. Mot övriga minde belevade har det nya systemet slagit skoningslöst. Tanken var att arbete skulle löna sig. I stället har tjänstepensioner och privat sparande blivit avgörande liknande ett marknadsgyckel eftersom garanti- och inkomstpensioner är så låga. Politikerna håller sig fast vid systemet genom att justera skatter och höja eller sänka bidrag beroende på om det är en höger eller vänster som styr Sverige. Resultatet är idag en komplicerad härva av bidrag och avdrag. Helheten i ojämlikhetens tecken visar på ett land som genomgår en kamp mellan folken som inte visat sig sedan hedenhöstid då man slogs för att överleva. Ingen svälter i Sverige. Däremot göder och föder sig den nya Adeln sig själva som ofta kan ses som en samling politiker som kastar glåpord på varandra i stället för att göra vad de är valda till oavsett om de är en höger eller vänster som sitter vid maktens tinnar.