Åter är det dags att analysera och värdera året som varit. Under 2023 har den blåbruna regeringen visat vart Sverige är på väg. Välfärden krackelerar för var dag som går. Utanförskapet ökar tillsammans med kriminaliteten. Sverige är ett rikt land. Trots detta visar sig genomskinligheten. Klyftorna ökar mellan fattig och rik. Egoismen sprider sig. Väljarna har valt en högerpolitik som dominerar landet. Tydligt speglas egoismens ideologi genom främlingsfientlighetens fönster. Flyktingarna och invandraren stjäl välfärden är den Sverigedemokratiske väljarens argument. Därmed ger de fascismen ett ansikte. Att riskkapitalbolagen som gör vinster som förs ut ur landet begriper de inte där de står bakom skynket gömd för en man med skäggigt ansikte. Utanförskapets ihålighet visar sig mer och mer i Sverige. Sjukvården tillsammans med skola vård och omsorg säljs ut till riskkapitalbolag som gör sig glada dagar. Allt är unikt i Sverige. I inget land i världen kan man som i Sverige sälja ut välfärden och göra affärer med skattebetalarnas pengar. När satsningen på välfärden uteblir samtidigt som pengarna försvinner ut ur landet är det ganska så märkligt att ingen ger luft åt vad som sker. Hade vinsterna fördelats som förs in i riskkapitalisternas fickor kunde det se annorlunda ut. Vården av de gamla är ett av exemplen. Skolan en annan. Listan är längre än så samtidigt som egot om egen välfärd hos de som ser affärer främst administrerar välfärdens barometer som därmed sjunker när staten avreglerar sig själva.
Det egna individen slår mot dem själva. Beklagligt är det hur egoism och självdestruktivitet breder ut sig i samhället samtidigt som ett främlingsfientligt parti ställer dagordningen i landet. Ett parti med fascistiska förtecken har erbjudits tillträde av dem som ser sig själva främst. De har i valet valt en regering bestående av makthungriga Moderater och Kristdemokrater tillsammans med Liberaler där de sitter i brunhögerns knä. Välfärdslandet utarmas av en fascistisk ideologi tillsammans med ett systemskifte som Sverigedemokraterna med Kristdemokraternas främst i halleluja kören applåderar.
Faktum för mig är en analys om vad jag ser och som sker i vårt samhälle. Som politiker och engagerad person föredrar jag att öppet säga och därmed deklarera vad jag tycker. Mera rätt kommer jag i nästa bok om Agitatorn analysera och värdera livets vedermödor tillsammans med de sju budorden som människan ständigt bryter mot för egen välfärd i livet. Allt i ljuset av värderingar jag själv tagit intryck av och som jag lever efter. Folkhemmet idag är en utopi. Makten går före välfärden. Politik av idag utgår i arvodet. Ideologin säljer man dagligen. Moderaterna har för att erhålla makten sålt sig själva till en fascistisk dagordning som medborgaren får betala samtidigt som högern säljer ut välfärden. Detta kommer de att fortsätta med om inte svenska folket kastar ut dem från Rosenbad vid nästa val.
I mitt politiska värv har jag fått brev som menar att jag borde flytta till ett annat land. Vad skall du klaga på idag då? Därmed är respekten för engagemanget kastad. Lättast är det att kritisera än att själv engagera sig. Viktigt är att kritisera personer i sak. Där i ligger respekten. Många föredrar att kritisera enbart person. Det man inte vill veta läser man inte om samtidigt som man inte heller tar till sig fakta om vad man kritiserar. Finns man i kollektivet ska man tycka som alla andra. Hierarkin bestämmer färden. Säger man något utanför staketet ska man talas till rätta. Öppen kritik finns inte på himlen därför att det alltid är närmast till golvet. Det var ju synd brukar jag säga. På mig verkar det som om du är ordentligt putt kan tilläggas. Frågan har jag ställt ett otal gånger. Ofta mördar blicken. Tystnaden kryper på. Segerns sötma i argumentationen lägger sig över hjärnbalken. Ibland kokar den över. Då brukar jag dra täcket över huvudet och låtsas att jag sover.
Tiden läker alla sår skriver diktaren. Motsatsen kan jag konstatera. Där egoismen flödar och finns, läker aldrig såren. I det politiska diket vet jag var jag befinner mig. Som människa bär jag oket inom mig tillsammans med orättvisor jag själv har släpat på. Allt om en tid som jag försöker glömma och lägga bakom mig. Mantrat om orättvisor är att jag försöker ge ett bidrag till livet utan ett egoistiskt ok hängande i kroppen. Mitt bidrag till samhället är att hjälpa till så gott det går samtidigt som jag ger uttryck för vad jag inte vill se och som jag därmed kritisk kritiserar. Alla måste få komma till tals. Inte enbart de som gapar mest där man egoistiskt framför egen talan. Hårda ord kan detta tyckas vara samtidigt som detta är ett faktum där självrannsakan borde framträda mer men som det inte gör det då egoisten i personligheten ställs i första ledet. Egen självrannsakan flyter bort då man egoistiskt glömmer att ute i samhälle finns det många som farit illa och som fortfarande far illa. Ingen talar om kollektivet. Man talar helst om sig själv där man häcklar den som vågar säga något annat. Egoisten inom sig själv ser man inte förrän man ställs inför den egna skampålen.
Människan lär sig aldrig. Vad jag själv vet är att jag skäms för egen egoism som flödade i mig under lång lika som den finns idag, men mer nyanserad efter lärdom om livets orättvisor. Frågan är om människan begriper egen egoism. Själv är jag en Tvivlare. Vad jag vill säga är att jag försöker sätta egoismen åt sidan. Idag är jag relativt frisk både kroppsligt och psykiskt. Den som är frisk gapar alltid mest. Den sjuke kan sällan göra sig hörd då han är svag. Egoisten utnyttjar alltid egen kraft mot den svage. Egoister är vi alla. Människan är alltid sig själv närmast. Skillnaden kan säkerligen ses och mätas i hur mycket man själv ser sig främst framför alla andra. Många smällar har jag tagit. Rebell har jag alltid varit. Varför jag är engagerad? Aldrig för att sitta och säga ja och amen till all orättvisa som passerar. Engagemanget är starkt. Lyssnar gör jag i många sammanhang. När jag lyssnat drar jag egna slut satser som jag öppet deklarerar om behovet finns. Inte med missnöjet som grund. Missnöjesyttringar hävdar jag är lågt. Lågt är även att kritisera person med osaklighetens mantra planterad i missnöjet. Däri ligger ingen respekt. Tystnaden fördummar. Jag vägrar att bli golvad. Livet är en fajt. Stormar har jag upplevt tills lugnet lagt sig där solen sedan lyser över både onda och goda.
Kommentarer