Tusentals fosterhemsbarn lämnades bort till människor som blev misshandlade och kränkta som barn från fyrtiotalet fram till åttiotalet i Sverige. Själv var jag en av de omkring de 3000 som vanvårdades men som i mörkret kan vara det dubbla. Det finns ett stort mörkertal. Ett mycket mörkt kapitel i svensk historia ger mig blandade känslor för det sk svenska folkhemmet av igår och i synnerhet vad som är idag.
Sverige har en egen mörk historia lika som Finland där jag själv växte upp på ett barnhem på Åland som jag idag kallar för ett barnhemsfängelse. Ett fängelse som dominerades av misshandel och kränkande behandling av barn. Allt med vetskap om och hur de åländska och finska myndigheterna tillät vanvården av barn existera samtidigt som de som drev anstalten gjorde sig egen affär på alla dem de vanvårdade och skändade både kroppsligt och själsligt. Läs romanen om Guds Lilla Barnaskara. Där skriver jag om hur det var. Hade jag skrivit romanen idag hade jag mer utförligt beskrivit barnhelvetet än vad jag skrev året 2004.
Vid tiden då vanvården bedrevs frekvent och utförligt hyllades det svenska folkhemmet. Att Sverige var först i världen med ett rasbiologiskt statligt institut i (SIFR) 1921 i Uppsala sopar man idag under mattan. Institutet utförde forskning på främst på minoriteter och mindre värda människor där barn som blev utan föräldrar hamnade in i samma fålla. Man hade nära kontakter med tyska rasforskare, som sedan kom att arbeta för Tysklands nazistregim. Gunnar och Alva Myrdal betraktades som de främsta tänkarna inom dåtidens socialdemokrati. Att de var rashygieniker som ännu hyllas som arbetarrörelsens hjältar borde ställa frågor. Inte att förglömma föddes daghemstanken som idag utvecklar barns tänkande och utvecklig på bästa tänkbara sätt. Smolket i bägaren visar historiens vingar att främlingsfientlighetens mörker även fanns vid denna tid lika som vingarna även idag flaxar över det svenska folkets huvuden. Tydligt idag tillsammans i all sin nakenhet med fascister som idag finns inne i det svenska parlamentet. Den svenska högern håller renodlade föredrag om deras lämplighet att tillsammans bedriva fascismens ideologi i regeringsställning om vi och dom. Idag helt öppet lika som tiden på 20 talet.
Folkhemstiden är krossad för länge sedan. Avslöjandet om vad som hände då tusentals fosterhemsbarn vanvårdades av samhällets folkhem borde ha lärt politiken om hur man sorterade och rent ut sagt saluförde barn vid den tid då vanvården av barn praktiserades. Barnen som skulle tas om hand skyfflades bort. Det talades om social trygghet men verkligheten var något annat. Samhället indoktrinerades med att inom den svenska demokratin är allt det bästa tänkbara. Skrapar man på poleringen kommer rosten fram. Ofelbarheten präglar lögnen om det historiska solidariska samhället. Sanningen är att svensken inte vet hur Sverige ser ut där de även idag blir manipulerade av en socialpolitik som utgår i att vad som hände inom vanvården i gången tid är på väg tillbaka. Idag i en modern tappning samtidigt som klyftorna ökar i samhället vilket gör att barn idag far lika illa som det gjorde på fyrtio och femtiotalet. Barn blir även idag fråntagen sin barndom. Allt handlar om att sätta pris på lidandet. Politikerna är indirekt skyldiga till vad som hände i gången tid lika med vad som händer idag. Då barnen vanvårdades tog det många år innan något hände. Politikerna inom socialdemokratin som satt i regeringsställning visade rädsla för att inte störa och röra om i det egna partiet. Rädslan av idag visar på hur man sopade allt under mattan tillsammans med skammen för vad Sverige har tillfogat barn genom bristande tillsyn och verklig humanism där följden blev följden blev deras intetsägande agerande för barnens bästa.
När vanvården av barn kom upp på politikerna bord var en av de mest pådrivande att så skulle ske. Dagens politiker ansåg att inte alla av dem som drabbades av vanvård skulle erhålla ersättning. Efter månglande och manglande från politiken kompromissade man till slut fram en ersättning där hälften av de som vanvårdats blev utan ersättning. Motiveringen från samhällets förtroendevalda uttalades med att de som fick avslag då de sökte ersättningen inte blev tillräckligt vanvårdade. Uttalat visar detta på att de inte blev tillräckligt misshandlade av samhället. Därmed ansåg man att våld och vad som hände graderades till att ska man erhålla ersättning skulle man ha blivit misshandlad tillräckligt mycket för att penningpåsen skulle gradera slagen. Ett dubbelt svek presenterads av samhällets experter på våld och vanvård. Åter blev de som vanvårdades svikna. Nu i vuxenlivet av regering och riksdag lika som de blev i barndomen av dåtiden politiker. En offentlig ursäkt kom till slut i Blå hallen 2010. Politikerna som gav ursäkten trodde inte på att vanvården av samhällets barn var så utbredd som den var. Utredningen och resultatet visade på ett stort hyckleri. Det var tiden som var som gjorde att allt hände var det många av dem som hävdade. På Åland där jag blev vanvårdad uttalades det att övriga barn vid samma tid inte heller hade det så lätt.
De som vanvårdats blev därefter en ifrågasatt grupp. Norge däremot blev ett föregångsland vad gäller ersättningar till vanvårdade fosterhemsbarn. En dokumentär på norsk tv 2004 gjorde att ämnet kom upp till ytan. En av de som upprördes var norske kungen Harald V. När monarken tog del av materialet gick han ut och bad norska folket om ursäkt och sa att dessa ska ha ersättning både från stat och kommun. Därför finns det i Norge, förutom statlig ersättning, även kommunala ersättningar som bygger på principen att kommunen är ansvarig för beslut om placering av barn. Snittersättningen från staten ligger på cirka 200 000 norska kronor och från kommuner på närmare 500 000. I Sverige går kommunerna fria. I Finland där man vanvårdade barn systematisk värre än både i Sverige och Norge tystades allt ned som om inget hade hänt. I Finland gav man de man vanvårdade en ytterlig smocka rätt i ansiktet samtidigt som man pissade på dem utan att ens höja på ögonbrynen. I Sverige arbetade tre nämnder med fem personer i varje nämnd. Närgångna frågor ställdes till dem för att med att besluta vilka av samhällets styvbarn som ska få ersättning från staten från staten på 250 000 kronor för mänskligt lidande sittande framför en nämnd utan psykolog som ställde frågor om det verkligen är sant att de blivit vanvårdade. Det är dåligt att inte en psykolog är med under nämndens förhör och tar hand om oss efteråt. De som fick nej av nämnden blev brännmärkta i själen ifrån ett samhälle som idag är lika rasistiskt som igår. Idag raffinerat skamligt utmärkande på väg inne i en ny modern vanvård där barn idag bär skjutvapen ute på våra gator därför att samhället inte bryr sig mer än man som igår graderar barn i ekonomiska termer med humanistisk innehållslöshet. Den dryga miljard som politikerna planerar att lägga på fler fängelseår för unga skulle lika gärna kunna användas för att anställa 2000 specialpedagoger och lärare i förskola, grundskola och gymnasieskola. Detta vore en insatts som har potential att utjämna barns livschanser och därmed även dämpa nyrekryteringen till brott. Finns mycket mer att säga om detta ämne som ofta glöms bort i debatten där man mest gapar efter straff i stället för att förebygga vad som sker då det gäller barn och ungas framtid i det moderna samhället.
Kommentarer