Nu har julaftonen firats än en gång. För min del den 75: e i ordningen. Minns många av mina jular. Ser jag tillbaka på mitt liv så är det som för de flesta att julen är barnens högtid. I vuxen ålder firar man julen med barnasinnet inom sig och minns hur väntan var fram till tiden då julklappar skulle delas ut. Allt om jultomtar och vad som där tillhör är nog paket öppningen det centrala i barnasinnet.
Jular i barndomen kommer alltid tillbaka till mig om och hur jag firade med mina gelikar på barnhems-anstalten på Åland där jag levde på nåder om att jag var en av dem som föräldrarna övergivit så samhället blev föräldern. På barnhems anstalten dit man transporterade mig var Jesusbarnet det centrala hos föreståndaren och föreståndarinnan. Världens frälsning var i annalkande då man förberedde sig för att fira barnet i krubban. Kyrkan skulle besökas alla adventssöndagar fram till julaftonen. Jesusbarnet skulle firas i både böner och kyrkobesök. Vid julen blev föreståndaren Lazarus med hustru än mer religiösa än övrig tid under året. Frid lägrade sig över barnhems anstalten under juletid med Jesusbarnets centrala närvaro. Låt barnen komma till mig var budskapet som meddelades i både kyrkor och i bönestunder innan Jesus spikade upp på korset och den ultimata frälsningen fullbordades. Själv fick jag uppleva valspråket om att barnen skulle komma till Jesus. Trots bibelcitat om kärlek till barnen gällde detta inte mig och de som fanns på hemmet övrig tid under året där föräldrarna var frånvarande. Kanske var jag mer lycklig lottad än övriga på hemmet då min moder hörde av sig till julen i form av ett Sverige paket. Hoppet inom mig fanns att släkten visste var jag fanns och att tiden kanske skulle komma då de skulle hämta mig som den förlorade sonen.
I romanen om Guds Lilla Barnaskara skriver jag om julen och vad samhället delade med sig till mig och som jag ser som en stulen barndom idag. Lutfisk och skinka med grisslakt och Julfirandet på barnhems anstalten har jag dokumenterat. Föreståndaren Lazarus ute på det åländska landet blev än mer religiös under Julen än under övrig tid på året. Hyckleriet blev än mer tydligt då det även under Julen delades ut straff för syndigt beteende. Allt blev lika synligt som övrig tid på året. Minnet om hur jag såg lutfisken ligga dallrande varje år på julbordet fick kväljningarna från min mage att vandra upp och ned i min strupe. Vid min första jul på anstalten fick jag vetskap om att vad som serverades på bordet oavsett om det var jul eller någon annan dag så skulle maten ätas upp. Vid sex års ålder hade jag aldrig ätit lutfisk. Därmed vägrade jag äta lutfisken då den dök upp på Julbordet på anstalten.
Min vana trogen att jag kunde välja själv avgjordes abrupt då föreståndaren näst intill kastade upp lutfisken på min talrik med uppmaningen om att jag skulle äta vad som serverades. Motståndskraftigt vägrade jag äta. Hot om indragna julklappar där jag såg Sverige paketet hägra framför mina ögon blidkade inte min envishet i att trotsa föreståndaren med att vägra befatta mig med lutfisken. Vad som därmed hände var att mannen smög sig upp bakom min rygg. Med våld tog han i mig och körde in lutfisken med en sked in i munnen.
Fylld av lutfisk svalde jag fisken. Resultatet av kväljningarna som fortplantade sig från magen upp till strupen blev följden att maginnehållet från tidigare intagen mat tillsammans med lutfisken sköljde ut över julbordet. Tillsammans med ljusstakar och anstalts ansikten sympatiserade de förförisk med föreståndaren om att jag borde avlägsnas från bordet. Med hårda nypor tillsammans med en av anstaltens kraftigare gossar släpades jag från julbordet in i ett mörklagt rum där jag fick sona mina synder. Tankarna om Sverige paketets indragning for igenom mitt huvud. Allt tillsammans med övergivenheten som slet i min kropp där jag låg på rummets golv och grät om ensamhetens förbannelse. Än idag kan jag inte äta fläsk eller annan mat som dallrar framför mig på matbordet. Lutfisk har aldrig funnits på mina julbord jag varit med och bidragit till kostnaden. Kommer så att vara fram till den dag då jag kanske möter han som säger sig låta barnen komma till mig där jag förhoppningsvis står framför pärleporten eller vilken port det nu blir.
Frid över Julen var det någon som sa. Glömmer aldrig jularna på barnhems anstalten och lutfisken som förstörde min egen tanke om julfrid. Sverige paketet var höjden av det ultimata firandet. Jesus kom i andra hand. Vad som kan tilläggas och sägas var att jag med de tio åren på barnhems anstalten blidkade mig själv med att tvinga i mig fisken långsamt försiktigt vänjande pinande sväljande för att därmed garantera Sverige paketets utdelande.
Kommentarer