Planen framför stationen var svart av folk som skulle se på dårarna när första transporten av sjuka anlände. Patienterna reagerade alltefter sitt psyke. Somliga spelade apa för publiken. Andra dolde ansiktet och sin skam djupt nedhukade.
Så beskrevs öppnandet av det numera nedlagda mentalsjukhuset i Strängnäs även kallad Sundby sjukhus som enligt denna tid att se var ett välkommet tillskott i den sk mentalvården. Det fanns ett stort behov av vårdplatser för sinnessjuka vid denna tid. Medicinalstyrelsen hade kommit fram till att vårdplatserna på hospitalen behövde nära nog fördubblas. Statistiska centralbyrån hade genomfört en undersökning 1901-1902 och kom fram till att det fanns 17 300 sinnessjuka i Sverige. Nära 5 000 av dem var i behov av anstaltsvård men saknade plats. Samtidigt rapporterades det om grov vanvård bland de som vårdades utanför hospitalen. Många menade att staten borde ta ansvar för dessa personer. En omfattande utbyggnadsplan togs fram. Mellan 1905-1943 byggdes 14 nya hospital och sinnessjukhus. Ett av dem var Strängnäs hospital.
Inne på Sundby som sjukhuset sedan i folkmun fick heta vanvårdade man de sjuka till vanvett i en rapport från några journalister som lurade sig in bland de mentalsjuka för att i verklig mening få veta vad som förekom innanför mentalsjukhusets väggar.
Journalisterna vägrades tillträde till sjukhuset då de ville komma in till sjukhuset och intervjua dårarna som man även av allmänheten kallades för. Motiveringen var att man skulle störa de som skulle vårdas. Förvånade gav journalisterna inte upp med att komma in till sjukhuset. Därmed började några av dem spela sinnessjuka mentalt störda ute på Strängnäs gator. Efter en tid ansåg myndigheterna att så kunde det inte få fortsätta. Lugn och ro måste medborgarna få. Därmed tog man beslöt om att spärra in journalisterna tillsammans som idiotförklarade individer på Sundby Sjukhus.
Journalisterna kom då in och fick erfara om och hur man på sjukhuset vanvårdade och kränkte de som behövde psykiatrisk vård. När de varit inne i sjukhus en tid ville ut därifrån. Svårt var det att komma in på sjukhuset. Lika svårt var det att bli friskförklarade. Efter att de förklarat att de var journalister släpptes de ut omgående. Därefter skrev de en bok om eländet vilket fick titeln ”Vårdad till vanvett”. Allt efter vad de sett och hört då de själva med egna ögon upplevt hur det gick till inom mentalvården som var en skamlig tid i Sverige lika som på Åland och som man idag talar väldigt tyst om.
När jag skrev min bok om min fader läste jag en hel del för att få insikt i hur det var för honom. Olle var intagen på Åland och levde där på ett sjukhus i över halva sitt liv som intagen. Institutionsvården gjorde honom vanvårdad på så sätt att han aldrig kom därifrån. Han klarade inte av att vara ute bland andra människor. Därmed dog han även på sjukhuset. Någon större uppmärksamhet fick inte min rapport om hur man där vårdade mentalsjuka tillsmans med min fader. Frågan är varför? Även inom kulturen värderade man min rapport med tystnad. Efter att jag skrivit tre böcker om resultatet av egen erfarenhet av att ha blivit vanvårdad som barn gav man mig både diplom och Litteratur pris. Boken om Olle blev mer eller mindre nedtystad. Mer om detta i nästa inlägg blir det här i bloggen…
Att mentalt störade människor behöver vård är nuförtiden rådande på ett annat sätt. Idag vårdas man inte på sjukhus om man inte är en fara för sig själv och andra. Dagens vård ingår i ett medicinskt förfarande där den sjuke ordineras piller och droger för att hålla sitt psyke i balans så individen inte stör det etablerade samhället. Klarläggande om hur verkligheten kan te sig från en patients horisont läste jag till mig i en bok om ”Tokfursten.”
Berättelsen om Tokfursten visar på samma beteende från mentalvården som journalisterna på Sundby delgav medborgaren. Skillnaden var att Tokfursten levde själv som patient inom mentalvården i hela sju år. Boken berättar om hur han sedan hittade ut från sin schizofrena värld. Idag är han professor och allmänt praktiserande som klokheten själv men som mentalvården försökte stjäla honom innan han tog tag i sig själv utan piller och droger som ordinerades på sjukhusen där man experimenterade med sjuka människor i stället för att vårda dem.
Dela:
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Några rader från ett brev…
2021-04-06. Publicerat av Krister Lumme.
Som samhällsengagerad person och då inte minst i den sociala barn och ungdomsvården får jag många brev. Jag blir både rörd och förbannad över hur många även idag blir behandlade och som samhället inte tar hand om där de fortfarande får lida.
Läs här ett brev jag fått och som berättar om hur personen som skriver här hur vederbörande har blivit misshandlad av människor som på sin tid var pampar ute i samhället. Ofta fick höga förtroendevalda män och kvinnor ta hand om barn och ungdomar för att de utåt i samhället var betrodda och goda medborgare som samhället såg upp till. Att de sedan i lönndom misshandlade dem de samtidigt de fick betalt för att vårda var det ingen som fick reda på där de slog barnen nere i mörka källare där ingen kunde se dem.
Detta hände i Sverige igår, mycket frekvent. Detta händer även idag i landet Sverige som idag tar emot flyktingar samtidigt som deras egna barn är flyktingar i sitt eget land. Jag sätter ingen jämförelse ang. detta. Vad jag vill meddela är att även mitt bland oss finns det många som är födda i detta land som far illa trots att man utåt i samhället säger att de inte gör det.
Frågan borde ställas än en gång. Är dessa människor värda en upprättelse eller är de giriga därför att de vill få en upprättelse värd namnet? Frågan är en samvetsfråga. Döm själva och läs mellan raderna vad människan bakom brevet som skickades till mig här har upplevt. Över hundratusen barn och unga fick uppleva ett helvete av högt ansedda människor vars enda syfte var att tjäna pengar på dem. Jag lägger ut ordagrant brevets text. Läs här och döm själva:
JAG HAR HAFT ET HORT LIV MED MYKE SLAG OCH MYKE HOT OM AT MÖRDA MÄJ.
MINA ÄR SDOM FINS PÅ KROPEN DOM HAR MIN STYV FAR JORT SEN SLOG HAN AV ARMEN PÅ MÄJ
JAG KAN INTE VÄNDA HNDEN EFTER DE. MIN SLÄKT HAR JAG FÅT TRÄFA EFTER JAG VART 70 ÅR. DOM SA DE VAR EN OND FAMILJ DID DU KOM .
JAG VAR PÅ BARNHEM BRATBY GÄRD. DE KUNDE INTE JAG FATA . SKULE JAG VARA IDIOT. DE VAR STYV FAR BEDÖMDE MÄJ.
HAN VAR FATI JAG FIK VETA AV GRANARNA DOM SA HAN BYGDE SEJ ET HUS. INTE SÅ STORT. HAN HDE NOG MERA PÄNGAR. DE VAR EN ÖVERASKNING SOM DU HAR BERÄTAT. FÖR OS.
JAG SA MIN FAR VARIK . HAN BODE PÅ SÖRBÖLE HDE 10 BARN . SEN KOM JAG TIL MIN MOR. VAR FRÅN ÖJEBYN.
GUNAR HEDLUND MIN FAR VAR SLÄKT ME VARANDRA . STYV FAR SA ÅTMÄJ AT VI SKAL TA UT ALA PÄNGARNA PÅ BANKEN. DE VAR EN MILJON SOM JAG FIK AV FAR MIN.
OM DY VÄGRAR SKAL JAG HALS HÖGA MÄJ DE SA HAN OFTA TIL MÄJ. HAN HDE HUGKUBEN IKÖKET MED YGA . JAG TROR HAN VILE SKRÄMA MÄJ .
HAN TOG UT ALA MINA PÄNGAR SOM JAG FIK FÖR HAN SA AT JAG HAR ÄTIT UP DOM MED DU BODE DÄR.
JAG HAR SVITER FRÅN STYV FÖRÄLDRARNA . JAG VART MYKE ENSAM. FÖR DE VAR STYV FAR SOM JORDE DE SOM HAN VILE .
HAN VAR MYKE OMTYKYKT IMEDLE . NU HAR JAG BERÄTAT DE FÖR NÅGRA IBYN. EN DEL SA VI VET AT DU HAR HAFT ET HELVETE .
STYV FAR VAR OND MOT DÄJ. VI HÖRDE HUR DOM SKREK SÅ DE HÖRDES LÅNGT. HAN VAR OND MOT DEJ.
DE VET JAG FÖR DE HAN JORDE MED YXAN PÅ DIN FOT HÖFTEN HNDEN . ÄR EN OND MÄNISA SOM BORDE SITA INE.
NÅGRA BY BOR SÄJER AT DE HAN JORDE MED DÄJ DE MINS VI ÄN. DE VAR INGEN SOM VILE ANMÄLA HONOM FÖR HAN VAR ME IKURKO FULMÄKTIG OCH FAKET.
HAN VAR SEMENT ARBETARE
läs mer om romanen på : www.lumme.ifo
Dela:
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Maktkoncentrationen i Strängnäs börjar bli påtaglig….
2021-04-04. Publicerat av Krister Lumme.
När jag läser om hur politiken svänger sig från det man gillar till det man inte anser vara relevant får jag vibbar om att något inte stämmer överens med mitt eget sätt att tänka.
Så blev det även då jag läste om hur man inom den Moderatledda majoriteten i Strängnäs kommun inte kommer överens med dem som är tillsatta att granska dem. Som politiker känner jag själv hur maktkoncentrationen blivit alltmer synbar i kommunen. Det är högst ovanligt att politiken går till angrepp på kommunal revision och att de som granskas håller sig till den ordning medborgarna vill se att dom håller sig till. Sitter man i majoritetsställning är det ofta så att man kör över tyckande och tänkande hos oppositionen. Detta hör till politikens grundvalar då det är olika värderingar som gäller och att man då måste för partiets trovärdighet gå emot oavsett om det är en sanning eller inte. När det gäller en revision ska man vara ödmjuk inför vad som presenteras. Inte gå till frontalangrepp på dem som granskar dem. Då är vi fel ute. Då ställer vi ut vår trovärdighet till allmänt beskådande och åtlöje.
När det gäller att kritisera de som ska granska makten i Strängnäs kommun blir jag ganska så brydd. Allt i synnerhet då det i Strängnäs gäller en ev. försäljning av värmeverket. Kritik har kommit och finns från många håll till de som bestämmer och har full insyn i vad som sker när det gäller att avveckla kommunalt ägande. Även inom majoriteten där vi socialdemokrater finns för att avgöra kommunens väl och ve finns det en stor del av politikerna som inte gillar vad de ser då insynen i allt som har med värmeverket att göra är lagt på sk sekretess. Sekretessen finns där för att inte röja affärshemligheter och bud på anläggningen säger man från högst bestämmande plats. Därmed får alla och även revisorer ingen insyn. Därför har revisorerna som är valda av kommuninnevånaren att granska och kritisk formulera vad de anser vara oriktigt och fel satts på pränt till allmänt beskådade av kommunens revisorer
Revisionen pekar på en viktig formulering som jag håller fullständigt med i. Man säger att det är ett stort hot mot revisionens självständighet och brott mot kommunallagen och Strängnäs revisionsreglemente då man avvisar och kritiserar revisionen.
Ord och inga visor. Själv ställer jag mig frågan när och hur ska man kunna kontrollera och göra revision på politikens arbete och redovisa dem till medborgarna om man sitter och avisar revisorernas kritik. Vilka och vem som ska avgöra detta är inte de som kritiserats. Det ska i så fall högre upp i hierarkin där oberoende revision ska avgöra den kritik som framförts både från revisorer och politiken. Om inte detta sker har vi hamnat in i en återvändsgränd där makthavarna tillåts att inte bli kritiserade där de sitter med makt avgöra vad som de anser var bäst för medborgarna samtidigt som man viftar bort övriga synpunkter. Därmed sätter man även demokratiska regelverk ur spel. Värmeverkets hantering är en hantering som mer och mer börjar lukta makthaveri. Jag förstår revisorernas kritik. De sköter sitt arbete utöver vad de ser och har att hantera. Deras insyn har varit marginell kan jag förmoda. Allt andas frustration om maktmissbruk i kommunalförvaltning då de inte får kritisera vad de misstänker.
Maktkoncentrationen i Strängnäs kommun har under de senaste åren blivit alltmer totalitär. Några få politiker administrerar genom de stolar de sitter på alltmer av makten som genomgår en koncernstyrning jag själv varnade för, och att om vi går in i ett koncerntänkande så kommer maktkoncentrationen att bli än mer styrande av några få i kommunen som även samtidigt sitter i kommunstyrelsen. Där har de den majoritet de behöver för att få vad de vill utan att någon kan göra något åt vad de har bestämt och beslutat i slutna rum. Kommunfullmäktige som transport stäcka gör allt sedan för dem lätt och fullständigt.
Fortsättning lär följa. Byket ska tvättas var det någon som sa. Allt är nu blötlagt i tvättstugan på väg in i maskinen. Frågan om värmeverkets vara eller inte vara är när den är färdigtvättad…
Läs mer om mina böcker på: www.lumme.info
Dela:
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Lite om lidande…
2021-04-02. Publicerat av Krister Lumme.
Idag är det Långfredag. Dagen är dagen då man spikade upp vår frälsare på ett kors där han led för våra synders skull. Själv glömmer jag aldrig denna dag där jag fanns som barn på barnhemsanstalten. Minnet om hur religiositeten präglade min uppväxt så att jag närmast blev en ateist vid vuxen ålder finns kvar som en tyngd i kroppen. Allt om hur jag värderat läran om Jesus och hans liv och som han gav till oss för att ge förlåtelse genom fadern som är vår gud är inget jag tyr mig till särskilt. Att det finns en Gud eller något som styr vår tid på jorden lär nog vara en sanning som vi vet mycket lite om då vi spekulerar i vad som komma skall och hur det är. Lidandet på korset för Jesus ska gradera ned våra synder med denna dag som åminnelse för våra synder skull där vi trampar runt i allas vår gud och hans hage.
Därmed sitter många denna dag i våra kyrkor och ber om syndernas förlåtelse. Själv återkommer jag alltid till min uppväxt där jag dagligen blev uppmanad att förstå innebörden i att Jesus blev uppspikad på korset för mina synders skull. Jesus hävdade enligt Bibeln att man skulle låta barnen komma till honom. Att vi som barn blev misshandlade och kuvade därför att vi inte hade föräldrarnas kärlek slog emot mig som lögner och förbannad dikt då jag samtidigt skulle lära mig förstå att Påsken var högtiden då jag skulle förlåtas för mina skulder, medan de som jag ansåg hade mer skuld än jag själv hycklade i kyrkbänken. Där bad de om förlåtelse när de sedan några timmar efter kyrkobesöket syndade fortsättningsvis skuldfria, fortsatte med att misshandla barn tillsammans med det svarta samvetet de bar på.
Vad är synd och vad är inte synd. I Finland bär man begreppet lika som man bär på synden att man tilläts att slå sina barn med att sedan be dem om förlåtelse. Jesus lär ha utropat när romarna spikade upp honom på korset. ”Fader förlåt dem ty de vet och vad de göra. ”I Finland och även på Åland kan man smussla och hyckla när man själv känner för det. Allt i synnerhet från den politiska bänken som vidimerar att i Finland kan man slå barn utan att behöva betala för det.
Frågan är om samma politiker idag går till bön i kyrkan och där sitter och ber till den gud som enligt dem ska frälsa dem från allt ont. Lidandet med törnekrona och allt som till där tillhör samtidigt som man sitter i bänken och vill ha egen förlåtelse. Barnens lidande på barnhem och anstalter var inte en stund på korset. Deras lidande var hela barndomen och sedan vägen ut i livet utan att man gav dem en upprättelse de i verklighet kunde ha visat genom kompensation för lidandet samtidig som de visar att den förlåtelse de bad om kunde ha ett värde och inte som idag ett visat hyckleri om innebörden i ordet förlåt.
I Finland hycklade man hela vägen om korsfästelsen av egna barn. Detta gör man förmodligen fortsättningsvis så länge man inte ger dem man slog fördärvade och förnedrade den ekonomiska ersättning de rätteligen ska ha. Ännu hänger de som fortfarande lever kvar på korset som Jesus gjorde några timmar. Någon uppståndelse lär det inte bli för dem så länge man i Finland valt att hyckla då det gäller vanlig humanism och förståelse om vad ett verkligt lidande är. Idag då man sitter i kyrkan och ber om förlåtelse borde man även ta sig tid att ta ned dem som fortfarande hänger uppspikade av det finska samhället vilket de förmodligen kommer att göra fram tills de dör på korset lika som den store förlåtaren och korsbäraren Jesus fick göra enligt de som idag sitter i kyrkbänken och ber om egen förlåtelse.
Någon resa upp till Guds himmel lär det inte bli för dem som det finska samhället fortsättningsvis låter hänga där de hänger fram till sin död…
Kommentarer