I dagarna har jag lagt mig i vinn om att reparera och förnya vårt hem med att jag gör hantverksarbetet själv i allt som har med detta att göra. Idag plockade jag ned böcker och annat som samlat sig under tjugo femårs tid års tid på bokhyllor och i skåp samtidigt som jag ser hur tiden har dragit iväg där förändringar och annat visar sig med all tydlighet på många sätt bland alla de böcker jag samlat på mig under alla år.
Under mitt aktiva arbetsliv kom jag in i den fackliga världen. En värld som på många sätt påverkade mitt sätt att tänka och leva. Vill nogsamt påpeka att hade jag inte engagerat mig och börjat se livets verklighet på ett rätt och riktigt sätt hade jag nog inte varit eller heller blivit den person jag är tillsammans med de värderingar jag har idag. Mitt tänkande om hur jag ser att ett samhälle borde vara gör jag genom att peka på orättvisor människor emellan. Tydligt kan jag konstatera att värderingar växte i minnet då jag i bokhyllan såg en bok jag läste med intresse på åttiotalet. Författaren till boken om det Plundrade Folkhemmet engagerade och påverkade mig starkt. Jag var även på en föreläsning författaren Sven Grassman tillika nationalekonom höll, och som jag vid denna tid ansåg att han hade mycket rätt i vad han sade och vad han vidhöll sig vid. Nationalekonom som han var så hade han nog en hel del mer än vad jag själv hade som egen klokskap i skallen då det gäller den ekonomin jag själv har i plånboken.
När jag idag läser boken åter kan jag konstatera att plundringen av folkhemmet fortgår i en rasade takt. Omfördelning av ekonomiska resurser från det allmänna som påbörjades på sjuttiotalet minns jag med all tydlighet samtidigt som jag åter ser hur det än mer ser om hur den ekonomiska omfördelningspolitiken utvecklas i full skala där det allmänna säljs ut till privata intressenter. Generellt plundrar man fortfarande välfärden i Sverige idag på samma sätt som Grassman vidhöll redan på sjuttiotalet då plundringen av folkhemmet påbörjades. Allt sades i framkant av det politiska skrået. Man måste spara på det allmänna sade man. Därmed fick allmänheten gå med på reallönesänkningar tillsammans med minskad trygghet och offentliga besparingar. Faktum visade sig i att åtstramningen man hängav sig åt i de politiska rummen inte blev ett sparande för det allmänna. Allt som pågick blev en massiv överföring av vinster från offentlig sektor till det privata samtidigt som man sänkte lönerna lika som pågår i landet idag. De rika blir allt mer rika medan de som inte har får allt mindre. Allt som hänt och kan skådas att se idag är en krönika om de rikas framgångsrika revolt som påbörjades under åttiotalet är en stagnation som uppstår när många sparar åt få.
Klyftorna ökar i Sverige idag allt mer för varje år som går. Grupper marginaliseras. De rika blir allt fler medan välfärden krackelerar då vinster som borde gå till det allmänna går allt mer till de besuttna. Historien upprepar sig alltid. Plundringen av Folkhemmet påbörjades redan på sjuttiotalet. Frågan borde ställas. När bryts trenden?
Kommentarer