Jul och Nyår är alltid den tid då man ska känna samhörighet med sin familj. Under det nya året som vi nu befinner oss i ska jag fira sjuttiotre år som vandrare här på jorden. Summeringen av livet närmar sig med steg som blir allt kortare för varje år som kommer. En bit in på det nya året tänker jag alltid på livet hur det blev och vad som ännu är kvar. Barndomen är ett ständigt kapitel som jag analytiskt utvärderar och vart den egentligen tog vägen.
Under åren där jag växte upp på barnhemsanstalten hörde aldrig min familj av sig där jag blev nedvärderad på barnhemmet. Detta faktum gör att jag idag inte vet vilka de är. Släktskapet intresserar mig inte nämnvärt. Inne i vuxenvärlden har jag ofta funderat en hel del om min egen identitet. Om jag gör det känner jag ingen saknad. När anhöriga inte bryr sig då man är liten. Varför då bry sig om dem då man är vuxen. Barndomen stal samhället av mig därför att mina anhöriga fullkomligt gav fan i hur jag hade det. Vad de gjorde var att de medverkade till att man stal identiteten av mig vilket resulterade i att jag under många år sökte mig själv om och vem jag egentligen är och vilken plats jag skulle ha och få i livet.
Under åren då mina barn växte upp försökte jag se till att de skulle få det bra efter de förutsättningar jag hade och som jag själv skaffade mig. Finns en hel del att säga om detta. Värdet som förälder är omistligt. Idag saknar jag detta värde från mina egna föräldrar då jag aldrig fick lära känna dem. Jag har dem i minnet. Där vårdar jag värdet på mitt sätt utan att döma. Som författare har jag försökt sätta en del av vad jag upplevt på pränt på om och hur jag levt och som därmed även formade mig till den jag är idag.
Livets vågor har ofta varit höga. Stormigt har det varit tämligen ofta lika som livet generellt är för alla i jämmerdalen. De som dömer mig eller hyllar mig ser jag som jämlika om respekten finns för mig som individ. Med pondus bakom ord där jag titulerar mig som författare kan jag stolt referera till att jag från första dagen då mitt första barn meddelade sin ankomst till världen sade jag till mig själv att mina barn inte skulle få hamna på barnhem. Tre barn och fyra barnbarn finns idag i min närhet. En son och ett barnbarn har lämnat jordelivet allt för tidigt. Livet är inte rättvist. Om jag har varit en bra fader får mina barn och andra bedöma samtidigt som jag själv vet att jag gjort vad jag kunde efter de förutsättningarna jag erbjöds som start i livet. Vad jag frankt och bestämt hävdar fram till den stundade finalen är. Ger man mig inga blommor då jag lever behöver jag dem inte heller då jag är död.
Finns en hel del att tillägga om livet. Allas våra öden är olika. Många lider i tysthet. Rättvisan i Sverige krackelerar idag på många sätt. En självupptagen hög politiker refererade om att i Sverige finns det ingen fattigdom. Så kan man säga då man förmodligen själv har det bättre än vad de flesta har i det främlingsfientliga Sverige av idag. Alla som går på försörjningsstöd är tydligt inte fattiga enligt de som vet. Att få tigga till sig för sin försörjning av det allmänna är ingen fattigdom. Försörjningsstödet ökar i landet. Utanförskapet ökar dag för dag medan etablissemanget ser till att de får än mer att konsumera själva. Självgoda individer finns det gott om i Sverige. De borde hamna ut i utanförskapet så de vaknade till. Där borde de få uppleva verkligheten. En verklighet där det idag välmående Sverige kastar ut den egna befolkningen ut på gatan tillsammans med barnfamiljer som kallas idag lika som förr för att vara medellösa. Detta är en del om vad jag funderar mycket om idag där jag skriver om min far som även han hamnade i utanförskapets förbannelse med en sjukdom i kroppen han inte kunde hantera men som samhället tog hand om på ett skamligt förnedrande sätt. I nästa bok kommer jag att ventilera något som är lika idag som igår. Skillnaden är inte märkbar. Människan lär sig aldrig. Några bykar kommer nog att tvättas. Livet är ganska så kort. Jorden har enligt de som vet existerat ett antal tusen miljarder år där jag själv inte ens är en vindpust i stormens spår…
Kommentarer