Igår var jag på en bokfestival som det lokala författarnärverket i Strängnäs arrangerade. Viktigt för mig är att medverka och att finnas med som medlem i författarnätverket. I Strängnäs finns många lokala författare som ofta är satta på undantag då bokkulturen än mer idag som allt annat räknas i ekonomiska termer. Svårt är det idag att som författare att hävda sig mot den kommers som finns och existerar. Fakta är att den lokala författarkulturen kommer på undantag. Kulturella värden ställs ofta åt sidan då ekonomi och vinster går före kulturellt värdesättande. Bokkultur är viktigt. Frågan bör ställas om vad som prioriteras? Ofta och mycket är det kändisskapets författare som kommer till salu från mediahyllan. Ser man därtill om och hur bokhandlare prioriterar försäljning kan man konstatera fakta när man sällan tar in lokala författare till sina hyllor.
Min senaste bok om min fader Olle kom aldrig in till någon av våra lokala bokhandlares hyllor. Något intresse i att sälja boken fanns inte och har heller inte funnits. Själv ringde jag och frågade om man ville ha några ex till försäljning. Svaret jag erhöll var att man skulle höra av sig. Tystnaden blev intresset man visade för lokalt skrivande samtidigt som man klagade på att Nätbokhandlarna har tagit marknaden i besittning.
Att berätta om mitt skrivande och författarskap för intresserade är alltid en reflektion när jag medverkar på en bokmässa. Där känner jag att jag kan berätta för intresserade vem jag är och varför jag skriver. Ofta får jag frågan om vad jag tjänar på mitt författarskap. När jag berättar om att jag mest är en förlorare ekonomiskt på mitt skrivande blir de långa i ansiktet. När jag därmed sedan förklarar för dem att vad jag blir rik på är att vad jag lämnar efter mig till nästa generation om vem jag var och vad jag berättade om. Allt detta om en kulturell rikedom i spåret av dokumenterade orättvisor som idag drunknar i kokboksmentalitet tillsammans med mord och inga visor.
Frågan jag även ställde mig där jag satt och såg den lokalabefolkningen spana in oss lokala författare blev en tanke om var den demokratiska politiska kultureliten befann sig. Intresse för den lokala bokfestivalen visade de med sin frånvaro. Man erhåll ju inget att arvode för dagens kulturella prestation. Dagens politiska prestation blev ett konstaterande om att kulturpolitikerna lyste med sin frånvaro…
Läs mer här om jakten av kommunförfattare då detta begav sig:
Just de…Här kom en känga till… – Lummes Blogg /Info
Minnesgoda minns då man skulle prioritera Kommunförfattare. Strängnäs kommuns kulturpolitiker satsade ett antal statliga miljoner för projektet. Erhöll man några kommunförfattare är frågan? En bok producerades. Sedan då? Kommunförfattare har det funnits i alla tider. De som finns, finns tydligt men ändå inte.
Kommentarer