Vad är det man på Åland vill dölja ?

När jag skrev boken om Olle ställdes jag inför frågan om hur han egentligen hade det där han levde över halva sitt liv på det sk sinnessjukhusets Grelsby Sjukhus på Åland. Att jag skulle bli nekad att ta del av hans tillvaro och sjukhusvistelse kom som ett slag i ansiktet då jag begärde att få ta del av hans journaler.

Skamligt är det hur man på Åland och i Finland ifrågasätter medborgarens rätt att kräva sin rätt. När jag inte erhöll svar på mina frågor ifrågasatte de även mig att gå ut i media och den vägen få information om vad myndigheterna vägrade att ge mig.

Politiken på Åland och i Finland viker sig tydligt för maktens tjänstemän som ställer dagordningen för svaga politikers delegation tillsammans med lagar som inte verkar i den demokrati de säger sig företräda.

Att jag citeras om att jag är ”nyfiken” visar på hur illa det stod till med vården man bedrev ute på Grelsby sjukhus och övriga sjukhus i Finland vid den tid som min far var intagen på de sk finländska dårhusen. Allt ska tydligt tigas ihjäl om att min fader hamnade i en allt för tidig grav samtidigt som de vanvårdade honom på ett sätt som gjorde att han blev mer sjuk på mentalsjukhuset än han var då han kom dit på femtiotalet.

Tydligheten är att man har något man döljer. I min bok om Olle berättar jag om vägen för honom till dårhuset som avslutades i graven. Vården på sjukhuset var en piedestal för läkarna som mest experimenterade med människor som de sedan kallade för vård. Allt pågick samtiidgt som min moder for till Sverige och tog mina bröder med sig. Olle idiotförklarade man och låste in honom på mentalsjukhuset. Själv tvingades jag till vård på ett barnhem som utvecklades till en anstalt.

Sammanfattningsvis kan jag idag konstatera att det etablerade Åland idag inte vill konfronteras med vad som hände på Åland då negativiteter framträder. Helst framhäver sig det åländska samhället med en överromantiserad samhällsordning där förträfflighet och modig het av befolkningen helst framträder. Varför man gömde och gömmer hur man förvarade mentalpatienter på Grelsby sjukhus är frågan? Läser man varför man nekade mig få ta del av vad som föregicks på Grelsby sjukhus kan jag konstatera att vad som göms i snö inte kommer upp vid tö på Åland.

Så även när det gäller kutureliten. Romanen om Olle citerades lika lite som den nämdes om att den hade kommut ut på Åland. Kultureliten visade hur man hänger sig till att sätta munlås på sig själva då obekväma sanningar vädras i det Åländska samhället. Avslutningsvis kan jag konstatera att i Sverige har man debatterat och gjort upp med sitt förflutna då det gäller mentalvården. Så inte på Åland och i Finland där bidrager kulturen med att själva anse sig veta vad som är kultur och vad som ska framkomma när det gäller sanningar främst.

Den Åländska bokmässan har till detta år döpt kulturen som ska framträda med den fyndiga meningen om ”Ur Djupet till Ytan” Därmed borde man lyfta vad man döljer eller så låter man det hela ligga i djupet tills allt av sig själv flyter upp till Ytan…