Nu har jag firat min 78:e födelsedag. Känner mig pigg och kry trotts en del bekymmer jag lever med då det gäller diabetes och högt blodtryck tillsammans med en del ledbesvär mm som är oundvikligt vid min ålder. Vad som gäller är att ta livets höst med jämnmod och se tiden an till den dag då allt som för alla andra tar slut. Frågan är om man hamnar i himmelriket eller i helvetet som de religiösa ständigt hävdar där de sitter på faderns högra sida.
Idag känner jag mer om och hur min start ut på livets stig blev ganska så knölig i barndomen med vägen ut i livet. Någon anklagelse mot mina föräldrar eller de som inte såg barnets trauma i föräldralöshetskapet dömer jag inte. Däremot kan jag berätta fakta om hur människan i verklig mening gör barn medvetet illa medan de ser till sig själva främst. Människan står som bekant alltid sig själv närmast. Vad jag däremot kan känna är en otrolig stolthet i att jag trots en del svårigheter tog ansvar för barn och familj. Allt har jag dokumenterat i mina böcker som är en självbiografi över hur jag brottades med en ryggsäck innehållande barndomens trauma.
Min familj har till vissa delar tagit del av min väg ut i livet efter bardomans nedvärderande tid. Att berätta allt går inte att göra om man inte sätter sig ned och penetrerar helheten. Ännu finns tid att analysera. Tiden jag har kvar i livet kommer att i första hand skriva en sista del av min självbiografi där jag säkerligen kommer att analysera och värdera lika som jag kommer att avslöja vad jag anser vara en väg rätt åt helvetet. Säkerligen kommer många av dem, där jag kommer att avslöja deras rätta jag rättfärdiga sig själva med att de är utvalda att av gud att sitta på den högra sidan…
Kommentarer