Efter att rensat i min dator efter många års skrivande och engagemang inom den Sociala barn och ungdomsrörelsen läste jag åter ett av breven som skickades till mig om hur illa det var på min tid där jag själv upplevde våld och utanförskap som barn. Läser man idag i media om vad som händer inom samma väggar förvånar det mig inte. Säkerligen händer samma idag. Brevet här är ett axplock. Ofta och mycket referas ungdomskriminaliteten till det manliga könet. Att det var kvinnor som for ännu mer illa debatteras sällan eller aldrig.
Hej! ref. till samtal med dig idag.
Jag var på ett ekumeniskt barnhem ”Sjöbo barnhem” ett ekumeniskt barnhem i Borås, nov.-40 till dec.-41. I ett häfte om hemmet står att dessa barn kom från hem med alkoholism och brottslingar, men tack vare den goda fostran blev bara 2% av barnen brottslingar. Det jag utsattes för där visar vilken cynism samhället såg på dessa barn. Först när jag var 48 år kunde jag våga ta fram detta minne. Med hjälp av hypnos som tog med mig in i barnhemmet, sedan kom hela förloppet fram bit för bit och som också bevisades av fysiska reaktioner. En process som tog 3 år med en nästan outhärdlig smärta.
En präst tog mig till en skrubb. Den låg ovanför en trappa på vars vägg Jesus var målad med texten ”Låten barnen komma till mig” I skrubben tog han fram sin penis och försökte få mig att ta på den. Han drog i min hand och jag kände hur jag stretade emot, Han hotade att döda mig om jag talade om vad han gjorde, jag svarade att när jag blir stor ska jag tala om det för hela världen, då tog han ett struptag så jag försvann bort så resten av händelsen såg jag utanför mig själv från ovan. Då våldtog han mig, efteråt la han mig på golvet och viskade i mitt öra ”Gud dömer dig till evigt mörker. Du får inte vika för ondskan. Det är bara dina handlingar som räknas inte du själv” därefter lämnade han mig, då blev jag fruktansvärt rädd.
Vad som sedan hände vet jag inte. Tack vare att jag blev medvetslös fanns detta minne intakt i mig tills jag tog fram det, men det har gjort att mitt liv har blivit en mycket hårdare kamp än vad det skulle blivit annars. Jag förtidspensionerade vid 55 med högt blodtryck aortautvidgning och klaffel. Efter 17 års äktenskap och två barn utbildade jag mig och arbetade det sista på ett kvinnohus.
Med bästa hälsningar Kerstin
Kommentarer