Så var det på ”Barndoms-Anstalten”…

Idag kan jag konstatera att Romanen om ”Guds Lilla Barnaskara” är ett dokument som verkligt lindrigt beskriver min barndom. Hade jag skrivit romanen idag hade allt nog blivit en mer analyserad tid om den psykiska och fysiska misshandel man idkade på Stiftelsen hemmet. Mitt barndoms hem blev en barnhems anstalt med en ställföreträdande fader där man med religiösa förtecken uppfostrade försvarslösa barn och ungdomar. Metoden att slå barn vilket man gjorde i närtid borde idag vara chockerande vilket detta inte är då det dagligen kan läsas i media om och hur man åter idag förnedrar och kränker barn och ungdomar.

Kanske inte på samma sätt som vi en gång fick erfara. Idag refereras allt till en modern tid. En tid där man gömmer och glömmer. Vad man borde ha gjort var att lära av historien. Själv känner jag besvikelse i hur man hanterade den ska upprättelsen om den sk ”Stulna barndomen” som jag själv arbetade och slet med för att få till vetskap ut i samhället. Att den svenska drottningen tillsammans med talmannen i riksdagen bad om ursäkt känns idag som ett hyckleri. Hyckleriets ultimata beteende visade man även i Finland och på Åland med ett falskt innehåll om ingenting. Inget att sörja om då det visade sig att innehållslösheten om humanism till sista bokstaven blev lika innehållslös idag som igår, lika vår vardag som den ute i världen. Människan lär sig aldrig av historien. Frågan är om de någonsin kommer att göra det. Som den Tvivlare jag är så lär nog allt fortsätta som det alltid gjort.

Om och hur livet till viss del gestaltade för mig är nedtecknat i mina övriga böcker där jag även i min senaste bok om Olle, beskriver min faders tid och möjlighet att erhålla en familj men som blev en splittrad i en tid han själv fick erhålla av livet tills han slutade sin vandring här i jämmerdalen.

Fortsättningen om min vandring hoppas jag kan ge ut till nästa vår. Att vara och bli en Agitator tillsammans med ett närvarande samhällsengagemang blev räddningen för mig i att se verkligheten. Mer lär jag nog skrivas här under författeriets gång om politik och föreningsliv. En uppmaning och sanning är: Lummes vanmakt berör…

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.