Vad som händer i Ryssland idag känner jag idag som det var igår. Jag har aldrig litat på ryssar i allmänhet då jag kan känna att de är ett folk som verkar gilla läget och att de nöjer sig med vad de har. Detta beror naturligtvis på att de av makthavare som Putin tvingat dem att tro på vad han och tidigare Diktatorer beslutat om. Hotet om att hamna i ett arbetsläger i Sibirien eller avrättas för något kommunistregimerna bestämt skrämmer dem till tystnad.
I det forna Sovjet landade jag som sjöman i mitt första fartyg med att frakta olja till Finland från oljestaden Tuapse i Svarta Havet. Som ung femtonåring med Elvis frisyr och vattenkammat hår gick jag iland för att slå mig lös som ungdomar gör. Atmosfären i Sovjet var långt ifrån den jag hade kom ifrån med västerländska värderingar. Tillsammans med Vodka i kroppen och slängd i käften deklarerade jag att Sovjet var ett skitland som jag aldrig mer skulle besöka eller göra mig besvär att komma till. Berusad och upprymd minns jag kvällen då jag gick ut ifrån en krog där jag suttit och intagit en hel del alkohol serverade ifrån flaskor som var lika som läskedrycken hemma för att söka kärlek.
Ung och het tog jag mig ut från krogen. Mitt mål var att köpa kärlek av kvinnor som villigt ställde upp i baksätet på taxibilar av märket Volga. Vinglande och sökande hamnade jag in i en park. Plötsligt kom det en hel hög med ungdomar som var i min egen ålder mot mig. Utan att säga något knuffade de omkull mig så jag dråsade i backen. Halt som det var med snö på marken kunde jag inte ta mig upp samtidigt som mina skor var av modellen lädersula som inte hade något fäste på det isiga underlaget. Berusad som jag var nyktrade jag tillfälligt till då jag förstod att jag var illa ute. Minnet om hur skosulor dundrade mot min kropp kommer jag aldrig att glömma. Desperat ropade jag på hjälp. Efter en lång stund upphörde sparkandet. Då förstod jag att vad de var ute efter var att råna mig. Rublerna jag hade i fickan försvann i någon av ryssarnas fickor. Men konfirmatonsklocka jag fick vid konfirmationen året innan jag hamnade i Svarta havet försvann lika som kläderna jag hade på kroppen. Mina Lee jeans var tydligt ett häftigt kap för någon av ryssarna som vid denna tid på sextiotalet aldrig fick se västerländska kläder. Detta enbart på bild. Avklädd och blåslagen nästintill medvetslös hörde jag en kvinna fråga mig om jag kunde gå. Tilläggas kan att detta var min andra resa till Tuapse. Vid min första resa hade jag träffat en kvinna i min egen ålder som visade tycke för mig. Varför jag hamnade i parken där jag blev rånad var att jag gick dit för att ev. träffa henne där. I stunden där jag låg och blev sparkad av ryssarna dök hon upp och räddade mig från fortsatt misshandel. I min roman om Tvivlaren berättar jag om episoden där mitt liv kunde ha blivit väldigt kort. Kvinnan hjälpte mig ombord till fartyget där jag sedan låg en hel vecka och knappt kunde röra mig efter alla slag jag erhållit av det ryska folket.
Detta var något jag upplevade på sextiotalet och som i alla år hängt med mig . Ryssar har jag väldigt svårt för att acceptera som ett rättvist folk. Idag då jag ser vad de åstadkommer och vad de tidigare har åstadkommit känner jag hur tiden stått stilla i landet Ryssland där Diktatorer som Putin och hans föregångare skott sig på folket samtidigt som de avlivat dem som ställt sig i vägen för deras maktmissbruk. Jag har alltid sett dem som fuskare och ovilliga till att idka rättvisa mot övriga i världen. Inom idrotten har de ständigt dopat sig och fuskat till sig medaljer på ett eller annat vis. Jag hoppas innerligen att vad som händer idag upphör och att det ryska folket tar lärdom av vilka ledare de har och har haft. En önskan är att de får en ledare som leder som ser demokrati och rättvisan i att välja själva som det största värdet för människan var än de lever eller har sin tillvaro här i välden.
Jag själv kommer säkerligen inte att få uppleva denna nya ordning om det händer då min vandring här i världsalltet kommet att ta slut innan det händer. Vad jag förmodligen kommer att bära med mig är att jag fortsättningsvis kommer att se ryssar som fega kräk där de inte gör något för att hjälpa dem som man idag tar livet av i Ukraina. Detta om deras feghet lär jag återkomma till då analysen av ryssar i allmänhet mer kommer att analyseras. Inte enbart av mig. Utan detta av en hel värld som ser deras ledares illgärningar utan att stoppa dem vilket visar på deras feghet gentemot Ukraina som ger sina liv för kommande generations frihet.
Kommentarer