Sociala medier och vad som finns däri gör att jag som bloggare och i övrigt på min hemsida ger uttryck för min uppfattning om livet och den erfarenhet jag uppnått vid 75 års ålder. Som författare har jag skrivit fyra böcker vilket jag idag ser som en upprättelse mot de orättvisor som drabbade mig som barn och som jag under min livstid släpat på. En del kallar mig för att vara bitter. Vad jag själv känner borde vara främst i vetskapen om att jag känner mig bäst själv. Någon bitter person är jag i sanning inte. Däremot delger jag min omgivning vad jag tänker och hur jag anser det borde vara vilket lättar på bördan om orättvisan.
Ofta då det gäller mitt skrivande får jag brev och annat om att jag borde dra något gammat över mig och lägga av med att delge mina åsikter. Mentaliteten hos dem som speglar egen förträfflighet visar med hela handen att de är egotrippade individer. Då man synar deras kragar är de ofta välbeställda individer och lever i all väl förmåga. Ändå är de inte nöjda med livet. Personer som meddelar sin avoghet vet alltid bäst och mest. Högaktningsfullt vill jag högt och värdigt utropa till dem att jag fullkomligt skiter i vad de tycker om de inte kan delge sina synpunkter utan att nedvärdera dem de vill delge sina åsikter som enligt dem själva är det enda rätta.
Här om dagen damp det ned ett mejl tillsammans med en hel del synpunkter av en man som hade seglat ute på de sju haven.
Brevet började med citat:
”Hoppas på ett givande meningsutbyte mellan ett par gamla sjömän. Visserligen har jag mer än dubbel så lång sjötid främst som befälhavare, vilket inte nödvändigtvis måste påverka ”debattklimatet”. Uppenbart är våra politiska ståndpunkter närmaste diametrala, beroende på olika bakgrunder, vilket är den ursprungliga förutsättningen och nödvändigheten för en demokratisk politik; vilken i dagsläget är obefintlig. Bifogade dokument kan förhoppningsvis ge en förklaring varför åsikter går isär.”
När jag läste dokumenten såg jag likheter om vad jag själv dagligen argumentera och visar orättfärdighet i. Ganska omgående kunde jag konstatera att han var en beundrare av partiet jag och många med mig kallar för det svenska fascistisk partiet Sverigedemokraterna. Nära kom jag att tänka på Utöja i Norge och terroristen Breiviks manifest med hans argumenterade om höger fascismens förträfflighet.
Omgående svarade jag mannen med att citat:
”Svarar dig kort. Tänker inte gå i polemik ang. vad jag läst i bifogade filer. Vi har en fundamentalt olik uppfattning om samhällets ideologiska frågor. Läs här Rasismen präglar högerpolitiken i Sverige. – Välkommen till Krister Lummes Hemsida. och mer på min hemsida samt i min blogg så ser du skillnader.”
Svaret om min okunnighet kom omgående:
”Hade inte väntat annat svar , men det bekräftade min övertygelse om din politiska okunnighet och socialgrupp. Det är ditt parti som gjort Sverige till en Anarki.”
Alltså är vi socialdemokrater anarkister. Så argumenterade en man som började sitt brev med att han minsann hade seglat dubbelt så länge som jag själv gjorde då jag var sjöman . Han meddelade därmed att han var en kapten av rang. Som kapten med bestämmande rätt och jag vet bäst mentalitet delgav han mig att då jag inte uppnådde kaptens status var jag en av de mindre vetande. Kunde framför mig se då jag läste presentationen av kapens seglandet då jag seglade i ett fartyg där jag kom i polemik med en skeppare jag inte hade något till övers för.
Minns då jag stod vid rodret hur kaptenen ombord kom upp på bryggan med ny putsade stövlar med skaft som nådde upp till knähöjd lika som Hitlers ss generaler på sin tid klädde upp sig då de visade upp den status de ägde i att se ned på människor som de sedan gav sig i vinn om att utrota. Vid denna tid läste jag i min hytt på frivakterna lådvis med skrifter om fascister och den ideologi de bar med sig. Jag kommer aldrig att få tunghäfta om varför jag kommer att fortsätta säga och delge min omvärld om rätten till allas lika värde.
Kommentarer