Under många år var jag fackligt aktiv. Vill nogsamt påpeka att det fackliga arbetet ledde mig in på en väg som jag har haft nytta av stora delar av mitt liv. Det fackliga engagemanget ledde även mig in till den politiska bänken. Hittade en insändare jag gav ett svar på för många år sedan.
Ser man till hur det är idag så är trenden den att arbetaren röstar på Sverigedemokraterna. Hur man är funtad då man gör detta kan jag inte begripa. Sverigedemokraterna är partiet som står längst ut till höger. Deras politik utgår i att försämra för arbetaren medan de står på kapitalets sida. Hur man ge sin röst till ett parti som i grunden är emot allt fackligt arbete kan jag inte förstå. Kollektivavtalen som är basen i en stabil arbetsmarknad där fördelning av vad som produceras fördelas till fördel för arbetaren vill man ha bort. Kollektiva avtalen är en styggelse för brunhögern. Arbetaren ska stå med mössan i hand och ta emot vad som erbjuds. Frågan är om man idag har samma syn på att vara organiserad som mannen här skrev i en insändare på åttiotalet där jag gav svar på tal…
Läs själva:
Mitt svar:
Kommentarer